Bokcirkeln: Från franska salonger till internetforum
Litterär salong på 1700-talet, chattrum på 2000-talet. Samtalet om böcker hittar nya former och intresset för bokcirklar är stort. För dagens stressade människor är nätet ofta räddningen för dem som vill hitta likasinnade att prata om böcker med.
Nina Frid är bibliotekarie på Forum Nacka och har egentligen varit medlem i bokcirklar ända sedan hon var liten, även om hon då inte kallade läsningen och pratet med kamraterna om boken för just det. När hon själv blev mamma blev möjligheterna att delta i ”vanliga” bokcirklar mindre, men inte lusten att prata om böcker. Numera driver hon sajten bokcirklar.se, en mötesplats för den som vill hitta läskompisar, antingen på nätet eller i verkliga livet. Författare bloggar, böcker diskuteras i chattrum, det finns kalendarier och boktips.
– Bokcirklar på nätet gör det lättare att fokusera på läsupplevelsen, eftersom man inte känner varandra på samma sätt. Dessutom är medlemmarna från olika städer, i olika åldrar, gör olika saker och läser inte på samma sätt och det är spännande, säger Nina Frid.
Intresset för läsning är stort och det skapar i sin tur grogrund för bokcirkeln. Tidningsredaktioner hakar på och gör reportage, i Sveriges Radio diskuterar under hösten Jonas Karlsson, Helena Henschen och Göran Greider den tyske författaren Thomas Manns klassiker Buddenbrooks från 1901.
Bibliotek och studieorganisationer skapar också forum genom att knyta läsare till varandra, ordna lokaler och så vidare. Lars Lundin jobbar på Stockholmsförorten Skarpnäcks bibliotek, där åtta–nio trogna deltagare dyker upp varannan vecka för att diskutera såväl Kafka som Bodil Malmsten.
– Eftersom vi träffas så ofta försöker jag välja lite tunnare böcker, både klassiker och moderna. Det är utomordentligt roligt och för egen del ser jag diskussionerna som kompetensutveckling, säger han.
Traditionen går långt tillbaka: i de engelska kaffehusen diskuterades litteratur under ordnade former på 1600-talet medan man hade ”Salons de lecture” i Frankrike och ”Lesegesellschaften” i Tyskland. Det svenska genombrottet för bokcirkeln kom i samband med att studieförbunden växte fram i början av 1900-talet. När Jorunn Bergkvist läste på Bibliotekshögskolan i Borås skrev hon sin magisteruppsats om bokcirklar på nätet, numera driver hon www.bokcirkelonline.com. Med sina 40 medlemmar är den betydligt mindre än bokcirklar.se:s 2500.
– För mig är det viktigt att alla som är med är aktiva. Många är rädda för att skriva något, man tror att det måste vara så stort och smart formulerat, och läser bara vad andra tycker. Det är lite tråkigt, säger Jorunn Bergkvist.
Formerna för bokcirkeln är en sak, men vad läser man då? I Jorunn Bergkvists bokcirkel väljer man ut en bok varje månad och den ska helst inte vara för aktuell, för då kan den vara svår att få tag på i biblioteket. För tillfället är det Haruki Murakamis Kafka på stranden som benas ur. På den större bokcirklar.se avhandlas flera böcker samtidigt men Nina Frid säger att den franska bästsäljaren Igelkottens elegans, av Muriel Barbery, är populär.
Finns det något som heter bokcirkelsböcker, vilken typ av litteratur passar bäst?
– Deckare lämpar ju sig dåligt, alla vet vem som är skurken och sedan finns det kanske inte så mycket mer att säga. Väldigt språkexperimentella böcker är också svåra, diskussionerna handlar oftare om karaktärer och varför de gör som de gör, snarare än textanalyser, säger Nina Frid.
Men å andra sidan byggs ju bokcirkeln av medlemmarna och det är ju där charmen ligger. Fantasy, chicklitt eller den obskyraste av de mest obskyra Nobelpristagarna – någonstans där ute finns det antagligen någon som vill
diskutera. På nätet eller i verkliga livet, du bestämmer själv.
