Följ oss på sociala medier:
”Den här boken ligger i tiden på många sätt. Inte bara genom...”Läs mer
”Jacob har verkligen lyckats fånga den tid vi befinner oss i, men...”Läs mer
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Det är intressant, hemskt och sorgligt. Men samtidigt viktigt, det var...”Läs mer
”Fin skildring...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”På många sätt en ordens och musikens tvillingsjäl till Patti Smith, be...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Ur en odramatisk start i en villaidyll bygger Unni Lindell ut en...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Nu har hon verkligen nytänt! Hon har ett kolossalt driv i sitt...”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Guillou när han är som bäst.”Läs mer
”Appelqvist bevisar att man kan skapa spänning utan blodigt våld. En or...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

Appropå att vara debutant

Jag tror att vi alla har något som skaver i oss, något som vägrar att sluta klia. En gång brukade jag kalla det för besatthet, men det gör jag inte längre. Begreppet besatthet gör inte direkt att personen man försöker förklara för vill bjuda på en öl. Men jag ser det som min uppgift att få det som skaver i mig att också skava i läsaren, om än bara för ett ögonblick. Det ska bränna till. Och jag tror att vad som gör det för mig, det som verkligen kan framkalla sömnlöshet, är det till synes självklara.Alla kommer vi från en släkt med skelett i garderoben. Alla har vi på något vis blivit både förstörda och välsignade av våra föräldrar. Och vi söker alla efter en identitet, en kärlek, ett hem – något som gör att vår korta tid på den här ensamma, blågröna planeten känns meningsfull. Det är en självklarhet som vi ständigt lever med och något sådant kan aldrig vara ovidkommande. Så jag skriver om det.Det lustiga är att det överhuvudtaget inte är något jag tänker på just då, i det kreativa ögonblicket. Just då är mitt enda mål att skriva en så rumpsparkande, adrenalinkickande, rolig, sorglig och vacker berättelse jag bara kan. Men jag går dit mina karaktärer tar mig. Och när jag ser tillbaka på dem, eller när jag bara backar ett steg för att få en överblick, visar det sig att mina karaktärer ofta tar mig tillbaka till liknande platser och frågor. Till frågor om att fly och om att komma hem. Om barndom, uppväxt och vad som formar de identiteter vi bär. Om beroenden, sexualitet, våld, och avgörande perioder i människors liv.Det är det som kliar i mig. Det som vägrar sluta skava. Där tror jag att jag finner mitt lilla manöverutrymme, och där kan det till och med vara så att jag har någonting av vikt att uttrycka. Jag ser mitt kreativa skrivande som mitt största fritidsintresse, och det innebär att jag tycker att det är fantastiskt roligt. Men jag tar det likförbannat på stort allvar. Jag ser det som att det är en liten, liten chans för mig att få göra min röst hörd. Det är en uppgift jag är tacksam över, men det innebär också att det är en uppgift jag ser som viktig.För mig – och för att förhoppningsvis själv finna svaret på frågorna som vägrar sluta skava – finns det inget annat att göra. Min debutroman Fallet Vincent Franke är första steget. Det är en olycksbådande roman om två till synes omaka, utstötta människor som, av orsaker de kanske varken kan påverka eller förstå, snart finner sig själva i varandras närhet. Kanske börjar de falla för varandra, någonstans i utkanten av det samhälle vi kallar Sverige och som är tänkt att vara vårt hem. //Christoffer