”Pippi fick också vänta några år på att bli världsberömd”
Mystiska Millas små läsare får följa med över hela världen. I tidigare böcker har hon rest till Paris och London, och nu hamnar Milla i Sankt Petersburg. Där träffar hon ett gäng nya vänner i det stora, vackra Vinterpalatset. Milla har i uppdrag att befria de andra syfabriksspökena, men måste också varna pojken Pinneus mamma, som jobbar på Vintercirkusen. Cirkusdirektören och Hektor Mysac smider nämligen ruskiga planer på att röva bort henne…
Ni är ju vuxna – hur kan ni ha sådan fantasi?
– Min fantasi blir bara värre och värre, säger Unni och skrattar. Men på ett sätt känner jag mig mer barnslig när jag skriver mina kriminalromaner. För att komma på en sådan historia måste man verkligen utmana hjärnan.
– Vi ser kanske vuxna ut, men det känns inte som att jag är det när jag säger till barnen att de får fixa middag själva för att pappa ska rita spöken hela kvällen. Man måste vara lite barnslig för att kunna hålla på med det här, tillägger Fredrik.
När en ny Milla-bok kommer till världen är det Unni som skriver huvudhistorien, men innan hon börjar skriva på den träffas hon och Fredrik för att planera vart Milla ska resa och om några nya figurer ska in. Även teckningarna planeras tillsammans, med de är Fredriks ansvar.
– Tidigare har jag jobbat med böcker som är skrivna av döda författare, som Peter Pan till exempel. Det har sina fördelar, säger Fredrik. Till exempel så lägger de inte sig i så mycket. Unni, däremot, säger hela tiden att det är jag som bestämmer hur teckningarna ser ut, men hon menar det inte. Unni är väldigt ärlig, det ska hon ha. Och rätt som det är så skickar hon tillbaka mig till ritbordet för att börja om igen.
När de första Milla-böckerna kom ut på svenska förra året togs de emot väldigt bra. Nu är böckerna sålda till tolv nya länder. Och nästa år ska Milla sättas upp på Nationalteatern i Oslo.
Och nu är Hollywood nästa?
– Vi siktar på att Milla ska bli Disney-film, men serien ska få tid på sig att etablera sig i alla länder först. Pippi fick nog också vänta i några år på att bli världsberömd, säger Unni.
– Unni har storhetsvansinne, säger Fredrik och skrattar. Själv skulle jag aldrig våga erkänna sådana ambitioner, ens för mig själv. Men så trodde jag ju aldrig ens att Mystiska Milla skulle bli en succé utanför Skandinavien, och där hade jag ju fel.