”Pansarhjärta är min mest dramatiska bok” (2010)

Återfall i alkoholism, känslomässig flykt, spelskulder … Hur oroliga ska Harry Holes läsare vara?
– Harry är ju en hårt prövad man. Och han prövas hårt även i den här boken. Men här är Harry ännu mer sårbar än tidigare. Han går i stycken, bit för bit. Och förhållandet till fadern blottläggs, säger norska författaren Jo Nesbø.
Just relationen mellan far och son får stort utrymme. De stillsamma och trevande samtalen mellan Harry Hole och hans far, som inväntar döden i ett kalt sjukhusrum, går som en röd tråd genom handlingen.

Men självklart får Harry också ett nytt fall att lösa. Han har en stor spelskuld till en kinesisk maffiaorganisation men Oslopolisen lovar att ta hand om den på villkor att deras enda expert på seriemord gör en sista insats. Ofrivilligt börjar Harry undersöka två bestialiska kvinnomord. Offren, varav ett är parlamentsledamot, har dött till följd av djupa sticksår i insidan av munnen. Kvinnorna har drunknat i sitt eget blod.
Spåren leder till vitt skilda platser i världen; Kongo, norska fjäll, Australien … Platser där naturkrafter styr och i skuggan av vulkaner och snöskred växer mordhärvan.

Jo Nesbø beskriver Pansarhjärta som sin mörkaste och mest dramatiska bok hittills. En slags episk dramatik där han försökt utveckla den socialrealistiska kriminalromanen genom att tillåta sig mer än vad som är brukligt i den skandinaviska traditionen.
– Karaktärerna uppfattas nog som mer sanna, men jag tänjer på gränserna i omgivningarna, säger han.
Du har sagt att du snarare omfamnar klichéerna än tar avstånd från dem. Vad menar du med det?
– Jag har omfamnat de yttre klichéerna, som att Harry är alkoholiserad, bor ensam och har problem med auktoriteter. Det är ett hopkok av amerikanska hårdkokta detektiver. Utifrån det har jag försökt skapa en trovärdig karaktär. Jag gillar att ta färdiga genrekonventioner och skapa något annat av det.

Den svåraste utmaningen i varje bok är enligt Jo Nesbø att hitta motiv som läsarna ska kunna förstå och som är tillräckligt starka för att en person ska välja att mörda.
Ett starkt barndomsminne från skolan är klasskamraten som satt på fönsterbläcket och ryckte benen av flugor med pincett.
– Det mest skrämmande var att han hade pincetten med sig hemifrån. Då blir det ju överlagd tortyr. Jag undrade vad som pågick i hans huvud. Det är sådant man söker efter, tankarna i den lilla handlingen som att hämta pincetten och lägga den i pennfodralet. Det är det ögonblicket som fascinerar mig.

De tidigare böckerna i serien om Harry Hole har sålt i enorma upplagor världen över. Jo Nesbøs böcker är översatta till över 30 språk. I Norge har Pansarhjärta överrösts med lovord och gått rakt in på topplistornas första platser. En recensent skrev att den kanske inte bara är Norges bästa kriminalroman, utan världens bästa.