Följ oss på sociala medier:
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Sophie var en viktig röst i kampen för kvinnors frigörelse...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”Detta är en mysig och charmig roman om familjeband, sorg, goda minnen,...”Läs mer
”Jag borde inte ha blivit förvånad med tanke på hennes poetiska, vackra...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Det är en mycket spännande bladvändare i samma klass som Unni Lindells...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Liza Marklund i sitt esse.”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”Härlig spänningsroman med en sympatisk medelålders hjältinna och många...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

”Jag ser loppet som en poetisk installation”

I helgen var det Stockholm Marathon och poeten UKON var med och sprang för glatta livet. Här svarar han på 6 frågor om självplågeri, barfotalöpning och pod-radio.
Hur gick det i lördags?

– Kanon! Sluttid 4.05, det var tjugo minuter snabbare än fjolårets katastrofala, rentav vidriga genomklappning.

Om det var så jobbigt förra gången – varför utsatte du dig och din kropp för det här igen?
– Jag ville göra det bättre och arbeta mig genom samma sak för att på det sättet få en slags kroppslig förståelse för vad som hände.

Var det jobbigt i år då?
– Inte så farligt faktiskt. Jag har fördelen av att ha en mycket lättsprungen kropp, har knappt någon benstomme utan den består nästan bara av senor, inälvor och en och annan muskel. Men visst, det är ruskigt långt och de avslutande sju-åtta kilometerna var tunga.

Skulle du rekommendera dina patienter att göra samma sak, göra något mot sin vilja?
– Att generellt rekommendera någon att göra saker mot sin vilja vill jag inte göra. Tvärtom tror jag man ska göra det man vill göra. Men ibland vill man ju göra jobbiga saker. Själv började jag springa i slutet av 90-talet när min rygg pajade och det blev ett sätt att hålla mig frisk. Jag tänker bra när jag springer och har skrivit mina bästa dikter då. Jag har också upptäckt pod-radio, senaste veckorna har jag under löprundorna lyssnat på en föreläsningsserie av den franske filosofen Bernard Stiegler, ”Trouver des nouvelles armes”. Så man blir bildad på samma gång.

Har du som psykoterapeut några extra knep på hur man håller hjärnan i schack under en sån här ansträngning?
– Löpning tenderar för många att bli någonting av en lätt nördig, tvångsneurotisk verksamhet där folk samlar på sig massa grejer: pulsklockor, kilometerräknare och lägger upp träningsdiagram på Excel. Dessa saker tror jag är just ett försök att hålla både hjärnan och ångesten över att klappa ihop i schack. Själv tänker jag mig själv som en helt materiallös löpare. Jag springer inte ens med klocka och om det gick skulle jag gärna springa barfota. Jag brukar också tänka på loppet som en poetisk installation. Alla sanslöst självklara, men ändå fina, kommentarer man får höra: Bra jobbat killar och tjejer, nu är det bara två mil kvar! Kom igen, bit ihop! Eller: Heja Arne, kämpa på! Sån rak och omedelbar litteratur gillar jag. Det coola är att det precis så det är. Det är exakt så man måste tänka när det börjar göra ont och man egentligen bara vill lägga av. Kämpa på, snart är du i mål!

Hur pallar psyket – varför ger man inte bara upp?
– Det är en kliché att säga att det finns en njutning i ansträngningen. Men det är ju den man är ute efter. Och känslan efteråt. Aldrig smakar en öl så gott!

UKON utkommer med Hjälp, vem är jag? tillsammans med Caroline af Ugglas 22 september.