Stalking på nätet – hett tema i Turstens nya roman
Helene Tursten, hjärnan bakom polishjältinnan, har haft minst sagt fullt upp med att hinna skriva scener, träffa filmproducenter och skådespelare. Mitt i den hektiska arbetsprocessen insåg hon att ett av synopsisen var embryot till hennes nästa bok.
Resultatet blev Den som vakar i mörkret.
– Det är nog ganska ovanligt. Att skriva en film och sedan göra en bok av filmen. Men det har varit väldigt fruktbart för mig att få jobba så och det har gett mig nya infallsvinklar i berättandet. Jag är nog mer stringent och mindre utsvävande nu. Jag tror att det har gjort mig till en bättre författare, säger Helene Tursten.
– Händelseutvecklingen berör henne personligen, på ett sätt den inte gjort i tidigare böcker. Det är creepy och obehagligt. Man ska inte vilja sova med lampan släckt efter att ha läst boken. Men jag ville också skriva om ett aktuellt ämne.
Personförföljelse på nätet är något som Helen Tursten länge velat lyfta fram. I nya boken kastas läsarna rakt ut i bloggosfären där vem som helst kan skriva vad som helst, oftast helt utan kontroll.
– Jag har retat mig så på den kulturen. Det gäller att vara så elak och oförskämd som möjligt. Jag iakttog fenomenet och märkte att problemet med rena ärekränkningar bara ökade.
Går det riktigt illa kan det utvecklas till cyberstalkning, något som Helene Tursten har egna erfarenheter av.
– Är du det allra minsta officiell så har du råkat ut för det. De brukar börja som beundrare och blir sedan något helt annat. Och i ett samhälle där precis allt ligger ute på nätet är det hur enkelt som helst att leta fram människor om man skulle vilja det. Eniro.se, Hitta.se… det går inte att vara privat längre. Som offer är du helt handfallen och utlämnad.
Irene Huss har blivit både äldre och klokare i Den som vakar i mörkret. Tvillingdöttrarna är utflugna och hunden är död. Hon och maken Krister sitter ensamma kvar i ett alldeles för stort radhus. Helene Tursten lyfte medvetet fram åldrandet och livsförändringarna.
– Det är en ny fas i livet och något som många kan relatera till. Antingen skiljer man sig eller så ser man nya möjligheter. I första boken som kom för tolv år sedan var döttrarna 13 år. Jag tycker det är intressant hur deras liv förändras, Irene kan inte stå och stampa och vara 37 år genom hela serien.
Det är också ett sätt att skildra samhällsevolutionen. Inte minst den tekniska utvecklingen.
– I början hade ju inte ens Irene en egen mobiltelefon och alla var ovana vid datorer. Man ska känna att tiden rullar framåt. Och jag har ingen lust att skriva 89 stycken Irene Huss-romaner, på det här sättet blir det ett naturligt slut. Hon går ju i pension, om inte annat, säger Helene Tursten och brister ut i skratt.
Det var en medveten strategi från din sida att inte höras och synas överallt när din första bok kom. Varför?
– Jag kom ju inte alls från den skrivande världen där man ofta hörs och syns i tidningar och på tv. Jag var ju tandläkaren från Sunne som råkat skriva en bok. All uppmärksamhet blev en chock för mig och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Men jag är glad idag att jag satte de gränserna. Jag har haft fördelen att få mogna in i sättet att arbeta och hur jag ska förhålla mig till offentligheten.
Att tandläkarborren byttes ut mot en hemmatillvaro framför en dator är Helene Tursten väldigt glad över idag. Men karriärbytet började i en sorg. Hon blev akut sjuk i reumatism. Kroppen och framför allt händerna slutade lyda, vilket gjorde tandläkarjobbet till en omöjlighet.
Hur påverkar sjukdomen dig idag?
– Jag kan inte sitta mer än några timmar om dagen och skriva. Det blir ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Sitter jag längre får jag problem med händer, nacke och rygg. Men jag skriver varje dag, disciplin är a och o, det blir inga böcker annars.
Helene Tursten börjar plötsligt skratta och berättar om en fråga hon ofta fått under intervjuer.
– Ett tag frågade många om jag satt hemma vid skrivbordet med ett glas vin bredvid mig. Men det går inte att dricka en halv flaska rött och tro att man ska bli inspirerad. Ska man skriva kriminalromaner som kräver mycket logik måste man vara helt klar i knoppen. Jag brukar ha smutta på en kopp te. Det räcker bra för mig.
HELENE TURSTEN
Bor: Göteborg och Sunne.
Familj: Man och utflugen dotter.
Yrkesbakgrund: Leg. sjuksköterska och leg. Tandläkare.
Avkoppling: Pyssla med huset och sommarstugan, promenader i naturen, läsa, lyssna på musik, se film och teater, umgås med vänner och resa.
Senast lästa bok: Jack the Ripper – The Facts, av Paul Begg.
Drömmer om: Att få behålla hälsan och kreativiteten.
Lyssnar på: Det mesta.
Skrämmer mig: Människors girighet och ondska.
Får mig att skratta: Umgänge med barn och djur.
Då känner jag mig stark: När jag är frisk.