Bokhora recenserar Radhusdisco

Det var lite av en slump som jag plockade upp den här boken och började bläddra i den. Men jag ångrar det inte! Jag får helt klart Torbjörn Flygt-vibbar under läsningen. Det ska man ta som positivt, Torbjörn är en av mina favoritaugustvinnare genom tiderna. Nu kanske ”Radhusdisco” inte riktigt är på Augustprisnivå, men det är en helt klart godkänd romandebut.

Det handlar om Morris, från tidig skolålder upp till fumlig gymnasiedito under åttiotalets första hälft. Första skoldagarna, första runket, första flickvännen osv osv. Allt ackompanjerat av tidsmarkörer som den barbröstade Samantha Fox som testar motorcyklar i tidningen OKEJ (jag minns det också). Ibland får jag lite jaja, vi har läst det förut, t ex beskrivningen av skolan och dåliga lärare, stökiga klasser och några som blir värstingar för att de har det så tufft hemma. Ibland saknar jag den här typen av skildringar men med en helt normal skolgång. Fast det kanske inte blir lika bra litteratur av det, jag vet inte. Jag tänker bara att ibland måste ju de klasser som liksom bara var, med lärare som var helt normala och duktiga och vanliga, också bli synliga. Morris hade ju inte behövt gå i stökklass för att den här boken skulle kunna fungera till exempel.

Men i övrigt, mycket mys, mycket igenkänning, och härliga funderingar från den lille tänkaren Morris. Jag tycker också om den varma relationen mellan Morris och pappan, det känns väldigt fint att läsa. Att det är en pappa för en gångs skull, sällan det är pappor i den här typen av skildringar, oftast mamma som bär familjen på sina axlar osv.