”Läs- och skrivkunnighet är grunden till demokrati”

Jo Nesbø bestämde sig för att ge Harry Hole en paus och skrev Huvudjägarna – en historia om den hårda rekryteringsbranschen och om att alltid vilja ha mer. Jo däremot behöver inte mer – alla intäkter från boken går därför oavkortat till kampen mot analfabetism.

Chefsrekryteraren Roger Brown drivs av kickarna på jobbet men framför allt av en enorm kärlek till sin fru. För att kunna hålla uppe hennes dyra livsstil börjar han att stjäla konst – allt för att inte känna sig otillräcklig. På jobbet kommer han i kontakt med Clas Greve, den perfekte kandidaten till alla sorters toppjobb. Om Roger bara kunde komma åt hans Rubensmålning i hundramiljonersklassen…
– Huvudjägarna är på sätt och vis en thriller om en lärorik resa. Rogers liv går ut på att göra en karriär, en klassresa så att han ska bli bra nog i sin fars ögon. Han är uppslukad av en egoistisk förälskelse, ytliga känslor och rädsla för nederlag. Han genomgår någon form av förbättring under bokens gång, säger Jo Nesbø.

Innan Jo påbörjade sin författarkarriär hann han med att utbilda sig till civilekonom och göra ett antal år som börsmäklare. Det var också då han fick viss insyn i hur en headhunter jobbar.
Du har tidigare sagt att det är viktigt för en författare att ha vissa drag gemensamt med sin huvudperson för att förstå denne. Vilka drag delar du med Roger Brown?
– Cynismen. Den kalla, realistiska synen på mänskliga relationer samtidigt som vi kan bli hopplöst förälskade – både Roger och jag.
Delar du även Rogers konstintresse?
– Jag gillar Julian Opie och Rembrandt. Men jag är enkel – jag gillar egentligen allt som blivit geniförklarat.

En egenskap som Jo definitivt inte delar med Roger är hans ständiga önskan till mer materiella ting. Jos lyckade författarkarriär med totalt sex miljoner sålda böcker världen över, innebär att han som femtioåring lyckats köpa sig allt han vill ha.
Därför går alla intäkter från boken Huvudjägarna, samt filmen som har premiär i höst, oavkortat till Harry Hole-stiftelsen som Jo instiftade 2008. Stiftelsen stödjer projekt som hjälper barn i tredje världen, till exempel Pakistan och Indien, att lära sig läsa och skriva. Än så länge har boken samlat in 13 miljoner kronor.
– Jag har rest sedan jag var väldigt ung och insåg tidigt att utan läs- och skrivkunnighet kommer aldrig tredje världens länder kunna bli demokratier och på sikt närma sig i-ländernas levnadsstandard.
Skulle du vilja kalla dig själv för filantrop?
– Nej, jag är en egoist. Jag ger fortfarande inte bort alla mina pengar. Men jag respekterar verkligen välbärgade människor som inser att deras förmögenhet inte ger dem rätt till att förbruka världens resurser på annat sätt än någon annan. Jag gillar inte uttrycket ”Because I deserve it”.

Jo vet med säkerhet att han inte kommer skriva en fortsättning på Huvudjägarna, däremot kommer boken stå som förlaga till filmen med samma namn som går upp på biografer i höst. Han har medvetet valt att hålla sig borta från manusarbetet. Vis av eget manusskrivande utifrån andras böcker vet han vilka omfattande förändringar som oftast behöver göras när man skriver filmmanus.
I stället jobbar han med att skriva färdigt den nionde boken om Harry Hole.

 Soundtrack till Huvudjägarna
Redan innan han slog igenom som författare var Jo Nesbø sångare och gitarrist i den populära norska gruppen Di Derre. Vi frågade musikern Jo vilken musik som är given på soundtracket till Huvudjägarna:
* A Hard Day´s Night med the Beatles
* Joy Division
* Velvet Underground
* Depeche Mode