”Det är något som trycker på inom mig och vill ut”

Sara Lövestam hade läst att snittåldern för en debuterande författare är 42 år. Därför öppnade hon i tio år refuseringsbreven med jämnmod. Än fanns det gott om tid.

Hon var bara 28 år när hon för två år sedan vann Bok-SM och som förstapris belönades med utgivning av sitt manus till romanen Udda.
– Det var en bekräftelse på att sättet jag har valt att skriva på fungerar. Men hade jag inte vunnit så hade jag ändå fortsatt att försöka bli utgiven. Åtminstone till jag fyllde 42, säger Sara Lövestam.
Före debutromanen hade hon skrivit manus till fyra böcker. Ett av refuseringsbreven avslutades med orden ”Ditt språk är bra, men din handling är förutsägbar och dina karaktärer endimensionella.”
– Då tänkte jag att nu jäklar ska ni få se på en oförutsägbar story och karaktärer med många dimensioner, berättar Sara Lövestam.
Det är ingen överdrift att säga att hon lyckades.

Den som har läst om systembolagschefen Martin som går igång på kvinnor med amputerade kroppsdelar eller Paula som helst lyssnar på bandinspelningar av partikelverb glömmer inte karaktärerna i första taget. Förutsägbara är de inte.
Hennes tidiga manus var självterapeutiska, men innan hon började skriva Udda var det som en pollett trillade ner. Plötsligt kom hon på att hon faktiskt inte behövde skriva om något som hon hade varit med om eller som hon önskade att hon hade varit med om.
– Jag hade begränsat min fantasi fast det inte behövdes. En spärr släppte och allting blev mycket lättare, säger hon.

Nu är Sara Lövestam tillbaka med sin andra roman – I havet finns så många stora fiskar.
Om det går en röd tråd mellan böckerna så är den inte lätt att upptäcka.
– De manus jag har skrivit har alla varit väldigt annorlunda jämfört med det jag har skrivit innan. Det är något som trycker på inom mig och vill ut, något som måste få sägas. När det väl har kommit ut så är jag färdig med det och vill gå vidare.
Det som måste sägas den här gången: Vad händer när ett barn inte blir tillräckligt sett och älskat?
– Jag vet nästan exakt vilken dag det gick upp för mig att jag måste skriva den här boken. En person i min närhet berättade vad hon hade varit med om under sin uppväxt och jag kunde så tydligt se vilken effekt hennes historia hade fått på resten av hennes liv. Jag önskar så starkt att jag kunde gå in i hennes liv för 20-30 år sedan och rätta till allt som gick snett. Att skriva den här boken är mitt sätt att hantera att jag inte var där. Boken kan också ses som ett förlåt för att jag inte fanns där, även om det förstås vore omöjligt eftersom jag också var ett barn då. Jag skulle önska att boken på något sätt har makt att förändra något för ett barn som är barn nu.

I havet finns så många stora fiskar är skriven utifrån femårige Maltes perspektiv, men i romanen framträder de vuxnas förmåga att rättfärdiga sina handlingar inför sig själva.
Huvudpersonen Maltes mamma skyller på förskolepersonalen. Förskolepersonalen följer sina bestämmelser. Alla intalar sig själva att de har gjort rätt, även om allting går fatalt fel.
Sara Lövestam tillhör de lyckligt lottade. Hon hade en harmonisk uppväxt och hon minns den tydligt.
Hon minns hur det var att sitta i gräset, minns vintrarna som aldrig tog slut och att hon som femåring satt på en stol och tittade ner på sina dinglande ben.
– Jag tänkte att jag måste komma ihåg hur det känns att vara så här liten när benen inte når ner till golvet. Jag var ett nördigt och reflekterande barn. Även i dag så identifierar jag mig med barnen som står och tänker och lägger ihop ett och ett.

5 barn- och ungdomsskildringar som har betytt mycket för Sara:

1. Det är slut mellan Gud och mig
av Katarina Mazetti
”Det här är en av dem som jag bär med mig fortfarande. Det humoristiska, lättsamma blandat med det riktigt allvarliga.”

2. Min vän Percys magiska gymnastikskor av Ulf Stark
”Ulf, en av de två huvudpersonerna, är rätt så feg och klumpig. Percy lockar ur honom någonting, och alldeles i slutet förstår man att allt funnits inom honom hela tiden. Det tilltalade mig som litet, blygt barn.”

3. Barnen ifrån Frostmofjället
av Laura Fitinghoff
”Det är något visst med norrländsk stoisk strävan och renhjärtade barn som kämpar för sina småsyskon. Och sin get.”

4. Matilda av Roald Dahl
”Budskapet är att du är okej som du är, kanske rentav fantastisk. Det har varit väldigt viktigt för mig att höra under min uppväxt. Matilda är verkligen ett nördbarn, och hon visar sig ha oanade förmågor.”

5. Agnes Cecilia av Maria Gripe
”Det förflutna hinner ikapp, man hittar temat i mina egna böcker också. Det här är en av de böcker som har inspirerat mig och fått mig att inse att det faktiskt går bra att fantisera väldigt mycket.”