”Jag får aldrig vara ifred”
Unni Lindells hjärna fungerar inte som andras. Det kan räcka med att en muffin faller i golvet på ett kafé för att en mordintrig ska födas. Det är ganska ansträngande att leva så, att var hon än vänder sig så riskerar hon att snubbla över ett lik.
Sockerdöden – Unni Lindells nya nagelbitare – var fjolårets mest sålda kriminalroman i Norge. Kriminalkommissarie Cato Isaksen återvänder för åttonde gången till brottsplatsen. Precis som i de senaste tre böckerna har Isaksen sällskap av Marian Dahle, inspektören som ibland har jämförts med Lisbeth Salander, men som föddes före Stieg Larssons datahacker och därför snarast får betraktas som hennes storasyster.
Den här gången får Cato Isaksen och Marian Dahle ett ovanligt krävande och uppmärksammat fall på sitt bord.
Sexton år har passerat sedan den tröstätande, nu vuxna kvinnan Kari Helene hittade sin lillebror Gustav stel, blå, död. Plötslig spädbarnsdöd hade det slagits fast i polisrapporten, men så plötsligt kommer Kari Helenes minnen tillbaka och bilden av vad som egentligen hände den där dagen blir tydlig.
Det händer när hon står i kön till Oslokafét Pascal och beställer en kokoskaka och två muffins med aprikosfyllning och florsocker.
På just detta kafé satt en dag Unni Lindell. Hon hade promenerat dit från sin skrivarlya på Parkveien i Oslo (gatan där statsminister Jens Stoltenberg har en representationslägenhet). En expedit skulle med sin tång just lägga en muffin i en påse när hon tappade den. Unni Lindell såg som i slow motion hur bakverket studsade mot disken och landade på golvet i ett moln av florsocker som sakta upplöstes och försvann.
– I samma sekund som detta sker så vet jag vad boken ska handla om, konstaterar Unni Lindell.
På samma sätt som kriminalromanens pusselbitar faller på plats för Unni Lindell så öppnas portarna till en plats i romankaraktären Kari Helenes hjärna. En plats som har varit förseglad i sexton år. Det blir upptakten till en spiral av våldsamheter.
Idéerna och intrigerna kommer uppenbart lätt till Unni Lindell.
– Det är mitt stora problem. Jag får för många idéer och hur mycket jag än jobbar så kommer jag aldrig att hinna skriva alla de böcker jag vill innan jag dör, säger hon.
Hon har lärt sig att det är så hennes hjärna fungerar.
En dag när hon satt och arbetade hörde hon signalen från glassbilen. Hon såg raden av barn som vackert väntade på sin tur att få handla. För de flesta av oss så hade det varit en fridfull scen av livet i villaidyllen. I Unni Lindells värld lurar alltid en fara under ytan. Vad händer om ett av barnen försvinner på vägen hem? Det finns ju ett frysrum i bilen. Intrigen till Honungsfällan var född.
En annan kväll gick Unni Lindell och maken Per Christian på promenad en bit från sommarstugan. När de passerade en industrilokal såg de två tonårspojkar komma ut ur byggnaden. När pojkarna förstod att de var upptäckta såg Unni Lindell hur de drabbades av dåligt samvete.
– Då dök en hel historia upp i mitt huvud. Jag visste på en gång vad som hade skett inne i den där byggnaden. Det är fantastiskt att ha en sådan gåva, men jag får aldrig vara i fred. När min make såg att det hände något med mig suckade han bara och sa: ”Åh nej, inte nu igen”. Men han börjar vänja sig. Vi har varit gifta i 33 år.
Unni Lindells nya kriminalroman Sockerdöden har kopplingar till dödssynden frosseri. Här är vad Unni Lindell själv helst äter och dricker:
1. Frukost
”Jag äter alltid stora frukostar med ägg, bacon och stekt potatis. Många undrar varför jag inte blir tjock. Jag skriver mig smal.”2. Tårtor
”Jag är väldigt duktig på att baka marsipantårtor och får ofta beställningar till bröllop och andra högtider.”
3. Middagar
”Jag är väldigt glad i stora middagar och föredrar fisk av alla de slag.”
4. Vin och choklad
”En god choklad och ett glas rött är väldigt trevligt. Det kan jag unna mig redan på förmiddagen. Som en sann konstnär.”
5. Champagne
”Mark Levengood har lärt mig att champagne är gott till allt och när som helst på dygnet. Och det funkar faktiskt. Jag har druckit champagne till en torr brödskiva med getost på.”