”Kennedys historia har allt” (2011)

Politik, maktspel, pengar, glamour och otrohet. Alla ingredienser finns i historien om klanen Kennedy. Britt-Marie Mattsson har i sin nya bok fångat familjen som aldrig upphör att fascinera.

Britt-Marie Mattssons intresse för familjen Kennedy väcktes redan när hon var tolv år gammal, 1960. Hennes pappa arbetade som informationsdirektör på Broströmskoncernen i Göteborg och prenumererade på de amerikanska tidskrifterna Time, Look och Life.

Där fanns bilder på den leende John F. Kennedy och hans Jackie med barnen, med släkten, med hundarna; solen tycktes alltid skina över deras liv i residenset på Cape Cod på den amerikanska östkusten.

– Det var så vackert och verkade så idylliskt att de bodde där allihop tillsammans. På bilderna stod den unge, vackre presidenten med ett glas champagne. Han som skulle rädda oss från Chrusjtjov och missilerna. Allt jag var intresserad av sammanföll: politik, maktkamper, glamour. Jag insöp allt med hull och hår och var oerhört fascinerad, minns Britt-Marie Mattsson.

Sedan dess har hon som journalist bevakat nio amerikanska presidentval på plats i USA och fascinationen för klanen Kennedy har inte avtagit.

– Alla presidenter väcker förstås ett intresse, men Kennedys historia har allt. Som en verklighetens dokusåpa där alla ingredienser är med. Jag är lika fascinerad nu som 1960, fast på ett annat sätt. Att de lyckades bygga upp myten och se till att den fortfarande lever vidare, det kan man förstås känna en viss beundran inför, konstaterar Britt-Marie Mattsson.

I dag är dock bilden en aning mer nyanserad. Fasaden har med åren krackelerat. Bakom stomatolleendet och det välputsade varumärket fanns en mörkare verklighet. Bit för bit, decennierna efter morden på först John F. Kennedy och sedan lillebror Robert, trädde bilden av ett dubbelliv fram. Å ena sidan den lyckliga familjen, myten som odlades och polerades friskt. Å andra sidan de ständiga utomäktenskapliga affärerna.

– Myten om den sammanhållna familjen levde dock kvar väldigt länge. Dels för att Jackie Kennedy redan ett par dagar efter att hennes make sköts kallade till sig dåtidens främsta skribenter och började bygga mytbildningen. Men jag tror också att många som hade trott på den vackra bilden valde att blunda in i det längsta. Vi ville inte veta allt. Det är inte roligt att känna sig lurad, och när man väl är lurad så är det inte roligt att erkänna att man är lurad. Därför är mångas försvarsreaktion naturlig när de säger att de inte bryr sig om hur Kennedy betedde sig privat, konstaterar Britt-Marie Mattsson.

När Britt-Marie Mattsson nu tecknar porträttet och fördjupar bilden av dynastin Kennedy binds trådarna ihop, från den karriärlystne och revanschsugne strebern, pappa Joe, fram till senatorn Teds död 2009.

Britt-Marie Mattsson har läst det mesta som finns publicerat om klanen Kennedy, rest i familjens fotspår och bevakat flera av deras valkampanjer.

– Jag har hållit mig väldigt strikt till de verkliga händelserna som bildar stommen i boken. Men jag har använt romanens form för att kunna vara lite friare. Jag vet ju inte exakt vad personerna sa till varandra. Det som jag hoppas kunna tillföra till allt som är skrivet om familjen är en sammanhållen berättelse om hur en dynasti föds och utvecklas.

Det senare har blivit själva kärnan i Britt-Marie Mattssons nyfikenhet på klanen Kennedy: Hur gör man när man bygger en dynasti? Hur går man till väga när man skapar ett presidentskap och utvecklar ett varumärke som får en person att framstå som larger than life, större än livet självt?

– Många har försökt att kopiera det Kennedy gjorde, men ingen har lyckats lika bra. JFK:s pappa Joe insåg vilken hjälp man kan ha av media. Det som har överraskat mig mest under all research till boken är just hur hänsynslös Joe var i sin sociala klättring. Han byggde upp imperiet och insåg tidigt Hollywoods potential i glappet mellan stumfilm och talfilm. Han gjorde en förmögenhet i filmindustrin och bedrog sin hustru med skådespelerskan Gloria Swanson. Hon blev kraftigt skuldsatt medan han blev stormrik. Han var fullständigt skrupellös i sin strävan att bli accepterad i de fisförnäma kretsarna. Men trots alla pengar så blev han inte mer än möjligen en penningaristokrat. Då insåg han att enda sättet att bli fullt ut accepterad är att lyckas i politiken. Där iscensatte han sin och sedan sonens karriär närmast som en Hollywoodproduktion och där ingick att putsa på den vackra fasaden, konstaterar Britt-Marie Mattsson.