Intervju – Du gamla du fria

Efter tre år som Kvällspressens korrespondent i Washington är Annika Bengtzon tillbaka i Sverige. Hon har återförenats med maken Thomas, återgått till sin tjänst som kriminalreporter och flyttat till de gamla hemkvarteren. Har Liza Marklund äntligen låtit Annika Bengtzon få lugn och ro? Skulle inte tro det.

Det är när chefredaktör Anders Schyman plötsligt kallar in Annika Bengtzon till konferensrummet Grodan som avgrunden öppnas.
Annika får veta att hennes make, som är anställd på justitiedepartementet, har försvunnit under en konferens i Kenya.

Ämnet för konferensen är Frontex, den EU-myndighet som har till uppgift att säkerställa EU:s gemensamma gränsskydd mot omvärlden.

Snart går det upp för justitiedepartementet och Annika Bengtzon att Thomas och hans kollegor har blivit kidnappade.

Kraven från kidnapparna: Frontex ska avskaffas, gränserna mot Europa öppnas, skyddstullarna upphävas. När kraven avvisas avrättas gisslan i delegationen, en efter en.

– De papperslösa flyktingarna kommer från Nigeria, Tchad och många andra afrikanska länder till södra Europa i hopp om en bättre tillvaro. Jag ser hur de säljer falska Gucciväskor där jag bor i södra Spanien och jag funderar ofta på om det var detta de drömde om när de riskerade livet för att ta sig hit, säger Liza Marklund.

Frontex, som är en i allra högsta grad verklig organisation, är inte problemet, menar hon.

– Att utrota fattigdomen och orättvisorna är enda lösningen på dilemmat. Men många i vår del av världen är inte intresserade av att minska klyftorna eftersom vi tjänar på dem. Den nya järnridån som Europa håller på att bygga upp är en av vår tids stora politiska frågor.

I den nionde romanen om Annika Bengtzon – Du gamla, du fria – konstaterar Annikas kvällstidningskollega Berit:
”Frontex senaste påfund är att låta den nya, ofria världen själva stänga till sina gränser. Det är väldigt praktiskt. Vi i den gamla och fria slipper frågan helt och hållet. Khadaffi i Libyen fick en halv miljard av vår egen EU-kommissionär för att hålla flyktingar från Somalia, Eritrea och Sudan internerade i enorma koncentrationsläger”.

Gisslandramat i romanen utspelar sig i Liboi, en liten ort i nordöstra Kenya, knappt två mil väster om gränsen mot världens kanske farligaste land: Somalia.
Dit flög Liza Marklund med privatplan och egen pilot.

– När vi hade landat samlades 200 personer runt planet och jag greps av polis. Vi fick reda på att två personer hade blivit skjutna samma morgon. Polisen tog mig till förhör och undrade varför jag hade kommit dit. De hade aldrig varit med om att ett privatplan hade landat i Liboi förut, berättar Liza Marklund.

– Jag berättade att jag var författare. Att jag skriver romaner, fiktiva historier, och att handlingen i min kommande roman skulle utspela sig i Liboi. För att kunna gestalta det så måste jag se hur ljuset faller, hur jorden luktar och uppleva de intryck som mina romanfigurer gör. Polischefen tittade på mig som om jag var helt galen. Sedan fick jag gå runt i två timmar med två tungt beväpnade soldater som sällskap. När vi flög därifrån berättade piloten, som har flugit i Kenya i 35 år, att han aldrig hade varit med om något liknande.

Det andra temat i Du gamla, du fria är bekant för alla som har läst Liza Marklunds böcker eller krönikor de senaste decennierna: våldet mot kvinnor.

Annika Bengtzon har återgått till sin tidigare tjänst som nyhetsreporter på Kvällspressen och skickas ut till en mordplats i förorten Axelsberg i södra Stockholm.
En småbarnsmamma ligger död och översnöad bakom ett daghem, knivhuggen i nacken. Det är fjärde kvinnan som på kort tid har mördats på ett liknande sätt i Stockholmstrakten. Kvällspressen anar att en seriemördare är i farten och till slut börjar till och med polisen tro det. Annika Bengtzon avfärdar teorin eftersom hon vet att kvinnor ofta mördas just med kniv bakifrån och att mördaren påfallande ofta är kvinnas före detta man.

– Det är intressant att se hur olika mediernas nyhetsvärdering ser ut beroende på vem gärningsmannen är. Om det rör sig om en seriemördare så är det otroligt intressant. Om det handlar om en hustrumördare så är det helt iskallt, konstaterar Liza Marklund.

För Annika Bengtzon blir det ett krig på flera fronter. Hon försöker att stå emot drevet på tidningen där alla hoppas på en seriemördare, samtidigt ska hon hålla ihop familjen och förbereda sina barn – Ellen och Kalle – på att deras pappa kanske aldrig mer kommer hem.

– Jag har läst massor av litteratur om kidnappningar och Annikas första reaktion är, precis som för nästan alla anhöriga, att ta upp telefonen och ringa den som har blivit kidnappad. När dagarna börjar gå blir Annika mer och mer professionell. Hennes hårda kärna tar över och hon tar tag i sin situation.