”Jag behöver luft för att vara kreativ”

Jonas är tonåring i början på åttiotalet i en miljö som präglas av en hård jargong och tuff machoattityd. När det fruktansvärda sker kan han inte annat än att skärma av sig från omvärlden.

Många år senare är Jonas den perfekta fotbollspappan med bra jobb och familj. Plötsligt händer något som gör att hela hans värld rasar samman.

Jonas får panik när han ska prata högt på föräldramöten och blir stum när han befinner sig bland människor med utbildning. Trots att han har en vacker fru och tjänar bra på den egna målerifirman går han omkring och känner sig otillräcklig. Han jämför sig med andra och kan inte ens koppla av i sina egna barns närhet.

– Jonas går alltid omkring och känner sig underlägsen på grund av sina tidiga relationer i livet. När smärtsamma saker händer honom som barn har han inga verktyg att bearbeta sina känslor. Det sorgliga är att han går omkring och bär på skiten i tjugofem års tid, innan smärtan dyker upp igen – med dubbel kraft. Det går tyvärr inte att använda förträngning som metod för att bearbeta ångest. Förr eller senare måste man handskas med den för att kunna komma vidare i livet, säger Sara Kadefors, aktuell med boken Kast med liten kniv.

Jonas växer upp några mil utanför Göteborg. Polarna lyssnar på AC/DC, röker på och mekar med sina moppar. Men Jonas är annorlunda, i hemlighet lyssnar han på punk och trots sin dyslexi läser han böcker. Allra bäst trivs han när han får hänga med Rebecka. Den enda person som han kan vara sig själv tillsammans med.

– Miljön där Jonas växer upp påminner väldigt mycket om min egen uppväxtmiljö, det lilla samhället utanför storstaden. Det var ett rått klimat, med en viss jargong. Det fanns bara ett sätt att vara på, för killarna var det en otroligt stark machoattityd som gällde. Jag tror att den här machostilen finns kvar i de flesta samhällen runt om i Sverige idag. Den som inte anpassar sig får lida för det. Det verkar rätt jobbigt att vara kille, säger Sara Kadefors.

Jonas faller allt djupare in i sig själv och sitt mörker. Familjen ser inte tecknen på vad som händer med honom.

– De vill inte se. Och har sina egna problem. Föräldragenerationen på den tiden hade också ett helt annat förhållningssätt till barn än vad vi har idag. Det fanns ingen riktig medvetenhet om barns behov eller något särskilt engagemang. Jag vill inte säga att alla var dåliga. Och självklart var de påverkade av sina egna föräldrars uppfostran. Det positiva var att man tvingades klara sig själv och bli självständig. Men samtidigt är inte alla kapabla att klara ett sådant förtroende. Många föll igenom, säger Sara.

Jonas utvecklas till en tillsynes helt vanlig familjefar. Men han har fortfarande lagt lock på sina känslor och kan inte heller ge sina barn det som han själv så väl hade behövt som liten.

– Han har blivit mycket kritiserad som barn och aldrig fått någon bekräftelse på att han duger. Därför känner han sig alltid otillräcklig, underlägsen och blir provocerad av människor med bra självförtroende. När han hamnar i en kris som vuxen regredierar han totalt och börjar bete sig som ett barn igen.

När det gäller dåligt självförtroende berättar Sara att det är något hon kan känna igen sig i. Hon menar att det ofta är en klassfråga; att tillhöra en viss klass är ofta detsamma som att ha bättre eller sämre självförtroende.

– Jag kan bli oerhört provocerad av människor som alltid utgår ifrån att de får ta plats. Men det handlar förstås om mina egna underlägsenhetskänslor.

I boken skildras också olika typer av separationer. Hur går dina tankar runt det?

– Väldigt många par jag känner har skilt sig, det innebär en oerhörd kris för de flesta. Det kommer upp saker till ytan som har inträffat under barndomen eller när man var ung, saker som man inte tagit tag i och bearbetat då. Ingenting försvinner av sig självt om man inte arbetar med det.

Sara säger att en stor del av boken handlar om hur människor hanterar kriser och problem på olika sätt.

– Jag upplever att särskilt män väljer att lägga locket på. De har svårt att arbeta med sina problem och att hantera sina jobbiga känslor. Kvinnor går oftare till en terapeut för att få hjälp efter en skilsmässa, medan männen ser till att snabbt träffa en ny kvinna. Förälskelsen blir som en medicin för dem. Det dövar smärtan men problemen finns fortfarande kvar under ytan.

Trots allt det tunga och svåra i berättelsen om Jonas, vill Sara lyfta fram att boken är framåtsträvande och berättar om en process ut ur ett negativt mönster.

– Den har en stark kraft och ett ljus. Det finns en väg ut.

Det har gått tre år sedan Saras förra vuxenroman kom ut och det är en takt som Sara är nöjd med.

– Varje bok ska vara bra, det ska märkas att det är något man kämpat för. Om jag skulle ge ut en bok varje år så tror jag ärligt talat inte att de skulle bli tillräckligt bra. Jag behöver luft för att kunna vara produktiv och kreativ. Dessutom gör jag många andra saker, skriver filmmanus och dramatik till exempel.

Kast med liten kniv utkommer den femte september. Läs mer om den här.