”Karaktärerna finns omkring mig”
Nu finns Larma, släcka, rädda i Rosengädda i bokhandeln! Här berättar Emma Hamberg om hur hon får inspiration till sitt skrivande – och varför man aldrig ska lita på en författare.
Larma, släcka, rädda i Rosengädda är den fristående fortsättningen på förra årets hyllade roman Rosengädda, nästa!. Än en gång tar Emma Hamberg med oss till det lilla samhället Rosengädda och till människorna som bor där.
Berätta kort vad Larma, släcka, rädda i Rosengädda handlar om?
– Det korta svaret på den frågan är: vänskap, passion och den svåra konsten att våga vara den man är. Allt detta förpackat i en liten ort vid namn Rosengädda.
Hur föddes idéen till böckerna om Rosengädda och varifrån hämtar du inspiration?
– Hela idén föddes ur människor jag stötte på. Som jag blev alldeles galet förälskad i och ville stjäla som karaktärer. Vem kan motstå en kvinna som tar hand om skadade djur samt syr kläder åt självaste hovet samtidigt. Eller en före detta brandman som känner sig oändligt ensam och gråter framför delfinfilmer? Och själva Tessan. Den coola, tuffa storstadsbruden som egentligen bär på helt andra drömmar. Och så älskar jag Kinne kulle. Där Rosengädda ligger. Inte på riktigt förstås. Men i min egna värld.
Dina karaktärer är lite charmigt udda – hur hittar du dem?
– Jag hittar dem faktiskt runt omkring mig! Brandmannen Jonny är en nära vän till mig. Hela hans uppenbarelse bad om att få bli berättad. Samma sak med Tessan. Hon är en vän hon också. Jämt när jag träffar människor som börjar jag dagdrömma om dem. Jag förlöser dem, utmanar dem och låter dem sakta, sakta bli något eget i mitt huvud. Ibland vet jag ärligt talat inte vad som är verklighet eller fantast. Allt blandar ihop sig, och så har jag varit sedan jag var liten. Lita aldrig på en författare! Inte på mig i alla fall…
Hur ser dina (skriv)planer ut nu?
– Åh jag är så glad över mina skrivplaner. För nu ska jag få åka till Rosengädda igen! För tredje och sista gången. Är just nu i den både jobbiga men otroligt roliga fasen av att sätta historien, slipa på karaktärerna och låta fantasin spruta ut ur öronen och in i huvudet igen.