Följ oss på sociala medier:
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Vilken underbart charmig brittisk feelgoodroman! Den är fylld av humor...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”Caféet som aldrig sover tog mig med storm, för nu när boken...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer
”Jag kan inte göra annat än rekommendera denna till er som vill...”Läs mer
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”En gripande berättelse av en debutant som jag ser fram emot att...”Läs mer
”Starkt och osentimentalt om kvinnor som bär både skam och armod och om...”Läs mer
”Ett tag funderade jag på om inte nutida Gertrud kunde ha gestaltats so...”Läs mer
”Vi som inte identifierar oss som språkpoliser, men som ständigt möter ...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Låt det brinna är en grov, mörk, hård och oförutsägbar deckare som man...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Anne Holt skriver spännande om aktuella samhällsproblem och ger en tro...”Läs mer
”Jag är därför övertygad om att många kommer att ta den här...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Men David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

”Hur kan en mor överge sina barn?”

I dag, onsdag 9 oktober, utkommer Liza Marklunds nya kriminalroman Lyckliga gatan. Här berättar Liza Marklund själv om hur romanen uppkom.

Nora

Det är snart femton år sedan, men jag minns det fortfarande med skuld- och skamkänslor: hur jag satt vid min dator och sneglade över axeln, beredd att klicka bort dokumentet om någon skulle komma in i rummet.

Jag försökte skriva en roman om en mamma som överger sina barn.

Just de åren levde jag som intensivast i min mammaroll, med ett dagisbarn, ett skolbarn och en tonåring. Min skamfyllda önskan att penetrera en svikande moders innersta kom inte av någon sådan önskan för egen del, faktiskt absolut inte, utan tvärtom. Den kom sig av en fullkomligt obegriplig förfäran vid blotta tanken:

Hur kan man överge sina barn?

Jag har träffat somaliska kvinnor som vandrat genom öknen i veckor och tvingats lämna kvar hälften av sina barn i sanden, annars skulle de alla dö, men det är inte den typen av val jag tänkte på.

Vad driver en kvinna som blivit mamma, i vår tid, med våra resurser, att avkläda sig rollen, att avstå moderskapet, att frivilligt ge upp sina små?

Jag minns att jag skrev, sida efter sida, men någonstans längs vägen måste jag ha storknat, för texten finns inte kvar. I något ögonblick, vid någon genomläsning, blev tanken för tung.

Jag kunde inte gestalta det som krävdes.

Men frågan dröjde sig kvar.

Känslan, som jag bara snuddat vid, hade lämnat en fläck inuti mig som inte gick bort.

* * *

Ett antal år senare satt jag på en föreställning på Stadsteatern i Stockholm, en premiär var det faktiskt, och såg Helena Bergström gestalta Ibsens Nora i ”Ett dockhem”. Hon spelade rollen med samma sårbara, knivskarpa lätthet som bara hon har förmågan att göra, våndan över brottet Nora har begått, ångesten över att bli avslöjad, insikten om vad hon varit och vem hon hade blivit.

Jag såg föreställningen flera gånger, levde med i Noras förtvivlan, delade hennes lärdom.

Pjäsen slutar med att Nora går ut och smäller igen dörren bakom sig. Maken Torvald och de tre små barnen är kvar inne i huset, men Nora står utanför.

Efteråt har Helena och jag talat mycket om Nora och vad som hände sen. Det finns givetvis ett oändligt antal scenarior, det ena mer fascinerande än det andra, och min gamla begravda romanidé om en kvinna som övergav sina barn fick nytt liv – nu i form av en roman om Nora.

Henrik Ibsen skrev ”Ett dockhem” i Italien i slutet av 1870-talet, den hade urpremiär 1879. Om jag skulle skriva en fortsättning på dramat så skulle jag således läsa in mig rätt så rejält på de europeiska förhållandena – kulturella, historiska och politiska likväl som personliga och privata (mat, kläder, hygien) – och det blev ett lite för stort projekt. Jag kom mig inte för att tag mig an det.

Förrän jag helt bytte fot, gav upp den historiskt europeiska bakgrunden och helt sonika flyttade Nora till min egen tid och min egen stad: Stockholm på 2010-talet.

Resultatet blev Lyckliga gatan.

/Liza Marklund 


Prenumerera på Piratförlagets nyhetsbrev!

De senaste nyheterna om våra böcker och författare. Tips på evenemang och aktiviteter.