Följ oss på sociala medier:
”Anne Holts nya har jag redan slukat, med dopingklassade sårsalvor och ...”Läs mer
”Den som längtar efter en ny bra berättare som skriver en realistisk ro...”Läs mer
”Riktigt bra, bra skriven, spännande och klurig”Läs mer
”Skugge har en skarp, genomskådande blick för den medelklass hon själv ...”Läs mer
”En lättläst men välkomponerad tegelsten om familjehemligheter och att ...”Läs mer
”En ambitiös debut som utan att darra på manschetten går rakt in...”Läs mer
”Redan från första sidan dras jag in i Julias liv och blir...”Läs mer
”Fantastiskt!!! … Dessa böcker är bättre än juveler! De är flykter från...”Läs mer
”Fin läsning, hoppfull läsning.”Läs mer
”En perfekt bok för den som inte kan välja mellan klassisk polisroman o...”Läs mer
”Samtidsfrågor i ruggig bladvändare.”Läs mer
”Det här är en klassiker ... om man verkligen vill lära sig...”Läs mer
”Lövestams tredje bok i serien om grammatik är likt de andra skriven på...”Läs mer
”Marie-Louise Ekmans pregnanta noteringar har en poetisk kvalitet som s...”Läs mer
”Deckardrottningar finns i överflöd, men inte många kan skriva storslag...”Läs mer
”Trovärdigt om gängkriminalitet.”Läs mer
”Samtidigt som berättelsen drar in mig och får mig engagerad så lär jag...”Läs mer
”Författaren är en fena på tidsmarkörer och detta tillsammans med bra s...”Läs mer
”Det är driv i berättelsen.”Läs mer
”Jag tyckte den var skojig. Underhållande, lättläst och, precis som inn...”Läs mer
”Det är nära till leende när man läser boken. ... Boken visar...”Läs mer
”Sweet Lolita är en stark och viktig bok ... Detta är en...”Läs mer
”Denna gång hamnar skrupellösa flyktingsmugglare och andra samtida feno...”Läs mer

”Dråpligt dräpande och finurligt skruvat”

I höstas utkom Jonas Jonassons roman Mördar-Anders och hans vänner. Romanen har fått fina recensioner och bland annat kallats ”alldeles glimrande bra”.

Mördar-Anders och hans vänner är Jonas Jonassons tredje roman efter världssuccéerna Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och Analfabeten som kunde räkna.

Här träffar vi Johanna Kjellander som just lämnat predikstolen för gott under burop från sin församling och Per Persson som lever ett torftigt liv som uselt betald receptionist, efter att hans farfar slarvat bort den förmögenhet som nu borde varit hans. Av en slump möts de på en parkbänk – båda lurade på tillvaron och utan problem med att luras tillbaka när möjligheten uppstår. Och det gör den – i mötet med Mördar-Anders.

Liksom i sina tidigare romaner synliggör Jonas Jonasson mänsklighetens tillkortakommanden och förvandlar dem till humor. Han tillåter sina läsare att skratta, le och må bra – samtidigt som han bjuder in den som vill till en djupare tanke. Och liksom de tidigare romanerna har Mördar-Anders och hans vänner fått mycket fin kritik.

”Jonas Jonasson har en stil och en ton i sina böcker som är som säkerhetstråden i en sedel. Omöjlig att förfalska.” skriver Jakob Carlander på Östgöta-Correspondenten och tillägger att ”hos Jonas Jonasson är skrönan förenad med en kärlek till ordlekar men också med en varm, empatisk förmåga att förstå och skildra människans storhet och utsatthet. En ton av ömhet till sina gestalter. Jonas Jonasson gör sig aldrig löjlig över dem.”

Anna Lindblom på Skånska Dagbladet kallar romanen ”alldeles glimrande bra. Dråpligt dräpande, finurligt skruvat, elegant som bara tusan. Jag tröttnar aldrig”. Bengt Faleij på Västerviks-Tidningen skriver att ”Jonasson kan konsten att skriva och berätta en historia som får ögonen att rusa över sidorna” och ”Hemmets Veckotidning tycker romanen är ”lika galen som Hundraåringen!”.

Ingeborg Ahlander på Nerikes Allehanda skriver att ”hemligheten med Jonas Jonassons författarskap är hans enastående berättarglädje” och menar att ”sanning eller inte spelar ingen roll, för det är underhållning av bästa slag”.

Slutligen hyllar Martina Montelius på Expressen boken och skriver: ”Jonasson har lyckats packa in sin smärta i tillräckligt glättat papper för att den ska kunna tjäna som guldgruva, men den är fortfarande omisskännlig. Om den här boken skrivits i en annan tonart, och valt stickspår in i komplikationerna i stället för runt dem, hade den kunnat bli ett rekviem över mänsklig, futil strävan, värdigt en plats i Hedengrens skyltfönster, allra minst. Men litterär schlager med underton av spleen och neuros är en konstform i sin egen rätt, och när jag skakat av mig all ekonomisk avund måste jag tillstå att det är en tämligen infernalisk sådan: Den påminner oss om alltings omöjlighet och vår egen desperation, just när vi satt oss tillrätta för att bara ha det lite trevligt.”

>> Läs mer om Mördar-Anders och hans vänner