Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

”Dråpligt dräpande och finurligt skruvat”

I höstas utkom Jonas Jonassons roman Mördar-Anders och hans vänner. Romanen har fått fina recensioner och bland annat kallats ”alldeles glimrande bra”.

Mördar-Anders och hans vänner är Jonas Jonassons tredje roman efter världssuccéerna Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och Analfabeten som kunde räkna.

Här träffar vi Johanna Kjellander som just lämnat predikstolen för gott under burop från sin församling och Per Persson som lever ett torftigt liv som uselt betald receptionist, efter att hans farfar slarvat bort den förmögenhet som nu borde varit hans. Av en slump möts de på en parkbänk – båda lurade på tillvaron och utan problem med att luras tillbaka när möjligheten uppstår. Och det gör den – i mötet med Mördar-Anders.

Liksom i sina tidigare romaner synliggör Jonas Jonasson mänsklighetens tillkortakommanden och förvandlar dem till humor. Han tillåter sina läsare att skratta, le och må bra – samtidigt som han bjuder in den som vill till en djupare tanke. Och liksom de tidigare romanerna har Mördar-Anders och hans vänner fått mycket fin kritik.

”Jonas Jonasson har en stil och en ton i sina böcker som är som säkerhetstråden i en sedel. Omöjlig att förfalska.” skriver Jakob Carlander på Östgöta-Correspondenten och tillägger att ”hos Jonas Jonasson är skrönan förenad med en kärlek till ordlekar men också med en varm, empatisk förmåga att förstå och skildra människans storhet och utsatthet. En ton av ömhet till sina gestalter. Jonas Jonasson gör sig aldrig löjlig över dem.”

Anna Lindblom på Skånska Dagbladet kallar romanen ”alldeles glimrande bra. Dråpligt dräpande, finurligt skruvat, elegant som bara tusan. Jag tröttnar aldrig”. Bengt Faleij på Västerviks-Tidningen skriver att ”Jonasson kan konsten att skriva och berätta en historia som får ögonen att rusa över sidorna” och ”Hemmets Veckotidning tycker romanen är ”lika galen som Hundraåringen!”.

Ingeborg Ahlander på Nerikes Allehanda skriver att ”hemligheten med Jonas Jonassons författarskap är hans enastående berättarglädje” och menar att ”sanning eller inte spelar ingen roll, för det är underhållning av bästa slag”.

Slutligen hyllar Martina Montelius på Expressen boken och skriver: ”Jonasson har lyckats packa in sin smärta i tillräckligt glättat papper för att den ska kunna tjäna som guldgruva, men den är fortfarande omisskännlig. Om den här boken skrivits i en annan tonart, och valt stickspår in i komplikationerna i stället för runt dem, hade den kunnat bli ett rekviem över mänsklig, futil strävan, värdigt en plats i Hedengrens skyltfönster, allra minst. Men litterär schlager med underton av spleen och neuros är en konstform i sin egen rätt, och när jag skakat av mig all ekonomisk avund måste jag tillstå att det är en tämligen infernalisk sådan: Den påminner oss om alltings omöjlighet och vår egen desperation, just när vi satt oss tillrätta för att bara ha det lite trevligt.”

>> Läs mer om Mördar-Anders och hans vänner