1950-talsskandalen om Florence Stephens fortsätter fascinera

Göteborgs-Postens recensent omnämner boken som ”ett nagelbitande drama” med ett drivet och medryckande berättande. Titeln är Florence Stephens förlorade värld och författarna är advokatparet Lena Ebervall och Per E Samuelson.

En av 1950-talets stora skandaler i Sverige handlade om fröken på Huseby, Florence Stephens, som blivit duperad av prins Carl Bernadotte och hans tvivelaktiga vänner. När Lena Ebervall och Per E Samuelson nu utkommer med sin fjärde roman så är det sannsagan om hur Florence Stephens förlorade sitt älskade Huseby bruk, kulminerande i att hon till och med blev omyndigförklarad.

– Min första kontakt med Florence, berättar Lena, var när jag som nybakad doktorand på 90-talet började forska på advokatrollen och helt enkelt sökte i hela Juridicums rättsdatabas på ordet ”advokat”. Jag fick då upp alla möjliga gamla svenska rättsfall. Till min förvåning förekom en viss fröken Florence Stephens i en enormt stor mängd. Hennes namn var överallt. Jag frågade min professor i processrätt vad det där var för en tant och fick en lång, ganska rörig berättelse om en halvtokig gammal slottsfröken som processade om precis allt. Namnet stannade kvar och jag anade att det låg mer bakom historien än det som professorn hade sagt. När Per och jag började skriva våra romaner om alla dessa gubbar, hade jag en önskan i bakhuvudet att ta reda på vad som egentligen hänt med den mystiska fröken Florence. Efter tre romaner blev det Florences tur! Det var väldigt roligt att äntligen få skriva om en kvinna.

Lena och Per debuterade 2008 med Ers Majestäts olycklige Kurt – om Haijbyaffären – och har sedan dess utkommit med Mördaren i folkhemmet (om Olle Möller) och Bombmannens testamente (om Lars Tingström), med ambitionen att i romanens form visa läsarna hur det svenska rättsväsendet fungerar. Att den fjärde boken kom att handla om just Florence Stephens berodde även på de tips som Lena och Per fått in från olika personer och av vitt skilda slag.

Fröken Florence Stephens (t h) i samtal med prins Carl Bernadotte utanför rättssalen 1957.

– En professor i juridik nämnde att Florence Stephens liv måste beskrivas, säger Per. Och en klient till mig hade varit på vinden på Huseby bruk (Gud vet varför!) och hittat gamla rättegångspapper där advokat Henning Sjöströms namn hade förekommit. Klienten hade satt sig ner på vinden och börjat läsa och blivit fascinerad av alla turer. Några år senare försvarade jag honom. Han nämnde då att han hade läst alla våra böcker och tyckte att Florence Stephens borde vi skriva om. Och så började vi rota och kom snart på att hennes öde (Rättsröta!) passade oss som hand i handske.

Ju mer Lena och Per fick reda på om Husebyskandalen, desto mer fascinerade blev de.

– Florence blev vid 16 års ålder invigd i en familjehemlighet, fortsätter Per. Sedan den dagen trodde hon att hon var dotter till kung Oscar II. Och sedan den dagen behandlade Oscar II henne också som sin egen dotter. Det kom att prägla hela hennes liv. Dessförinnan hade hon trott att hon var dotter till Joseph Stephens, som var gift med Elisabeth Kreüger, som ryktet sade var älskarinna till Oscar II. Kärleksbreven mellan Elisabeth och Oscar är fortfarande hemligstämplade. Nu senast 2009 av vår nuvarande kung. Stämpeln sitter till 2035. Om Florence var dotter till Oscar II så blev hon lurad av sin egen brorson, prins Carl Junior. Han blev 1957 åtalad för bedrägeri/ocker mot Florence men blev frikänd trots att han var skyldig. Där har du rättsrötan! En prins blir inte fälld i svenska domstolar, varken då eller nu. Vem kan motstå en sådan historia! Lägg därtill till att hela Florences liv är som en otursförföljd svensk version av Downton Abbey: allt från sommaren 1880 då allt såg så ljust ut till våren 1979 då allt tog slut.

Vägen till en färdig bok var lång och krävde djupgående efterforskningar. Både Lena och Per är advokater till yrket, något som varit ovärderligt i researchen. Per förklarar:

– Man måste nog vara brottmålsjurist (advokat, åklagare eller domare) för att hitta rätt i de gamla rättegångsarkiven. I fallet Florence finns arkivet från rättegångarna i Stockholms rådhusrätt, från häradsrätten i Alvesta, från Göta hovrätt och Svea hovrätt i olika arkiv. Man måste kunna systemet för att hitta rätt. En amatör är chanslös. Till det kommer åklagarnas arkiv och polisens arkiv som också finns kvar och ligger på olika håll det med. Så det är tufft och mödosamt att hitta rätt. Vikten av att ta reda på rätt målnummer till exempel. Kommer du till Stockholms stadsarkiv och säger att du vill ha fram rättegångshandlingarna från rättegången 1957 mot prins Carl Bernadotte så kommer du inte en millimeter. Du måste veta målnummer och avdelning på Rådhuset där målet avgjordes. Nej, researchen är en konst i sig när det gäller gamla rättsfall.

Lena och Pers tidigare tre böcker har alla fått mycket fint mottagande och blivit älskade av läsarna. När de är ute och håller föredrag märks det extra tydligt att många av de som lyssnar själva har minnen av dessa omtalade rättsfall. Men den bild som allmänheten hade av till exempel Olle Möller eller Florence Stephens var sällan den korrekta. Lena och Per, som båda älskar vår nutidshistoria, finner en lockelse i att gå bakåt i historien och skänka nytt ljus åt dessa händelser.

– Jag älskar rättshistoria! säger Per. Att få berätta om hur allt hänger ihop, varför vi sitter här idag med en kung istället för en president, varför sossarna regerade i 44 år och hur dömer egentligen våra domare i landets domstolar. I de gamla polisprotokollen finns alltid sanningen om hur det var förr i tiden att gräva fram. När jag gjorde researchen för Florence gick jag till exempel igenom rättegångshandlingarna när August Strindberg var åtalad för hädelse i den så kallade Giftasprocessen. Handskrivna handlingar från 1884. Där kan man läsa om hur Strindberg oväntat gjorde entré i rättssalen och krävde att målet skulle avgöras omedelbart inför sittande rätt. Han hade tagit tåget hem från Schweiz, gått av på centralen och promenerat till Rådhuset och slagit upp portarna till rättssalen på vid gavel. I protokollet kan man fortfarande läsa ordagrant vad Strindberg sade till rätten den dagen. Gamla rättsfall är en oslagbar källa till att få reda på hur det var.

– Att gå bakåt i tiden och lösa gamla gåtor och avslöja gamla hemligheter är dessutom en fantastiskt bra arbetsmetod, tillägger Lena. Tiden gör inte sällan att man kan lösa upp gamla knutar och öppna låsta rum. Se bara på vad tiden har gjort för lagstiftningen kring de homosexuella. Äntligen kan en kunglig få vara homosexuell!

Lena har också ett annat skäl för att skrivna om gångna tider.

– Jag är en förskräcklig gammal retrofil, medger hon. Ända sedan barnsben har jag läst de stora viktorianska författarna och älskat kostymdramer. Jag brukade kokettera med att jag inte läste någon roman skriven efter 1920. Men de senaste åren har jag fått medge att det skrivs fantastiska moderna romaner också så nu läser jag mycket nytt. Fast hemskt gärna om gamla tider! Min särskilda tid är nog 1800-talet om jag måste välja. Det var då världen förändrades som mest, det var då allt började på något sätt. Och som anglofil skulle jag välja England. På Dickens tid.

– Och jag har på slutet blivit sugen på 20-talet, säger Per. Verkar vara ett väldigt spännande årtionde, det som förvandlade världen till en modern tid: jazz, cigaretter, kvinnornas frigörelse, fest, högkonjunktur, Ivar Kreuger och fortfarande långt från upprustning, elände, nazism och krig. Alltid förr har jag svärmat för 30-talet med pilsnerfilm, dust bowl i USA, depression och lågkonjunktur och en värld som står i förvandling, men jag börjar bli riktigt nyfiken på 20-talet!

Det ska bli spännande att se i vilken epok deras nästa bok hamnar. Men till dess kan vi glädja oss åt den fascinerande historien om Florence Stephens och hur hon förlorade sitt slott och sitt kungarike.

>>> Läs Göteborgs-Postens recension