Hans roman om Sverige på 1980-talet är skriven i 22 länder!
Det är sommar, det är mitten av åttiotalet. Kalla kriget är ett ständigt hot och alla är rädda för atombomben. John, som är syntare lika mycket för stilen som för musiken, bor med sin mamma och sin destruktive styvfar men håller sig hemifrån så mycket han kan. Hans bästa vän Anton är i sin tur bortglömd av sin familj. Tillsammans försöker de förstå hur världen i allmänhet och vuxenvärlden i synnerhet sitter ihop.
Forever young är en både rolig och vemodig roman om att vara ung och fri i en föränderlig och emellanåt obegriplig värld. Det är också en betraktelse över ett Sverige då och nu. Bibliotekstjänst hyllade boken som ”en varm och välskriven romandebut”.
Vi ställde några frågor till författaren Johan Ripås, som är bosatt i Johannesburg.
Forever young är din debutroman. Vad var det som fick dig att skriva den?
Jag skrev först en bok om mina föräldrar, som dog alldeles precis innan min dotter föddes. Men, trots att jag förstod varför jag skrev den, förstod jag inte riktigt varför någon skulle läsa om detta. Så jag rev ut tjugo sidor som handlade om min barndom och lät fantasin bygga en roman istället!
Fanns det något speciellt med 1980-talet som gör att den här berättelsen inte hade kunnat utspela sig i en annan tid?
Frisyrerna, musiken, gränslandet mellan sjutiotalets flower power och Ronald Reagans (tänkta) laserkrig i rymden. Det var en brytningstid. Inte långt senare invaderades Sverige av typer som kallades yuppies och inget blev längre sig likt.
Har skrivandet av Forever young förändrat dig på något sätt?
Allting som vi är med om här i livet förändrar ju oss. Om man inte kämpar emot mycket envist förstås. Jag tror att Forever young har förändrat mig så till vida att jag numera har bringat ordning bland en massa tankar i mitt huvud. De har nu en egen plats i hjärnan, snyggt och prydligt samlade, med en egen etikett – Forever young.
Många känner igen dig som SVT:s Afrikakorrespondent. Hur hamnade du där?
Det undrar jag också ibland. För fem år sedan hade jag och min fru just renoverat köket enligt konstens alla regler i vårt nyköpta hus. Då dök plötsligt erbjudandet att flytta till Afrika upp. Vi såg på de vitmålade väggarna och den strama möbleringen och kände att vi ville ut på äventyr istället. Det har vi inte ångrat.