Följ oss på sociala medier:
”Zinat Pirzadeh har ett rikt språk och sinne för detaljer. Målande besk...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Flickan som fick en röst är en fantastiskt fin debutroman som ger...”Läs mer
”Det här en stark och känslosam berättelse om kvinnors historia under 1...”Läs mer
”Det är underhållande läsning, där Sara Lövestam tar upp historiska frå...”Läs mer
”Moa Gammel Ginsburg skapar i Gertrud en tät berättelse som tar fasta p...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Låt det brinna är en grov, mörk, hård och oförutsägbar deckare som man...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Anne Holt väver som vanligt en snygg intrig och varvar skickligt verkl...”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Men David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Hilma af Klint – en pionjär inom abstrakt måleri

Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint är en roman om en av pionjärerna inom det abstrakta måleriet. Hilma af Klint är en stjärna i den internationella konstvärlden, men fortfarande en doldis här i Sverige. Vi hoppas att Anna Laestadius Larsson och hennes roman kan ändra på det! Vi ställde några frågor till Anna om första mötet med konstverken och hur det har varit att skriva boken.

När mötte du Hilma af Klint för första gången?
– På Picassomuseet i Malaga senhösten 2013. Jag var på solkusten för att skriva på min andra roman Pottungen. Det gick jättedåligt och jag kände att jag behövde kulturell inspiration. Jag trodde att jag skulle se Picasso men mötte istället Hilma! (Det var den stora utställningen från Moderna museet i Stockholm som vandrat vidare dit.)

Vad var det i hennes konst som fångade dig?
– Jag blev totalt drabbad, så där som du blir när du ser konst som är riktigt, riktigt bra. Det kändes i både kropp och själ. Och det här med att hon var först i konstvärlden med att måla abstrakt men dolde det under hela sin livstid. Varför?

Och när bestämde du dig för att hon skulle bli huvudperson din nästa roman?
– Där och då. Jag ville lösa gåtan Hilma af Klint, ta reda på varför hon gjorde det hon gjorde. Att sekelskiftet 1900 dessutom är en mycket spännande tid när det gäller kvinnohistoria gjorde det ännu mer intressant.

Vad har överraskat dig mest i skrivandet?
– Hilma tog andevärlden till hjälp för att måla sitt verk. Jag är en icketroende människa och har fått sätta mig in i en för mig helt ny värld. Öppna mina sinnen. Det har varit ödmjukande. Och väldigt spännande.

Något i hennes person?
– Att hon inte alls är flummig. Snarare en vetenskapskvinna som satt sig för att utforska den för oss flesta osynliga andevärlden – och gestalta den för oss i sin fantastiska konst.

Vilka svårigheter i researcharbetet har du stött på?
– Hilma lämnade efter sig över tusen tavlor och 26 000 sidor handskrivna anteckningar. Men de handlar nästan enbart om andevärlden och konst. Det finns väldigt lite privat material såsom brev och kort. Kanske uppmanade Hilma sina vänner att förstöra allt sådant? Jag har följt i hennes fotspår, tittat på hennes elevarbeten på Konstakademien från 1880-talet, rotat i adresskalendrar, kartlagt hennes vänskapskrets och försökt förstå hur den turbulenta tid hon levde i påverkade henne.

Vilka hänsyn behöver en författare ta när hen skriver om en verklig person?
– Det är knepigt. Jag tror att det handlar om att ha ett uppriktigt uppsåt men att samtidigt inte låta respekten kväva berättelsen. Mitt arbetssätt med Hilma har varit detsamma som i min tidigare trilogi, att ta reda på så mycket fakta jag kan om person och tid och sedan fantisera i de där tomrummen där ingen vet.

Du har tidigare skrivit en trilogi om Hedvig Elisabeth Charlotta, den yngsta kungliga bruden i modern svensk historia. Nu en roman om en kvinnlig konstnär. Vill du säga något om det du arbetar med nu? Någon ny spännande kvinna ur historien?
– Ja, absolut. Jag har precis börjat skriva på en fristående uppföljare till trilogin så jag är tillbaka i mitt älskade 1700-tal. Huvudperson är Beata Charlotta Ekerman – skådespelerska, kurtisan, äventyrerska och spion.

Och varför är det just kvinnor i historien som du valt att bygga dina romaner på?
– För att det finns så otroligt många spännande historiska kvinnor som gömts och glömts. Och för att det inte duger att bara skriva history – vi måste också skriva herstory.