Emma Hamberg om Rosengädda

Första boken i serien, Rosengädda nästa!, utkom 2012. Recensenten i SvD slog fast att ”Hamberg visar en fantasifullhet i intrigbyggandet som andra borde lära av. Dessutom är hennes gestalter trovärdiga på ett sätt som visar på genuint intresse och människokännedom.”

De två följande delarna och också lovordats: ”Absolut oemotståndlig feelgood av en författare med en helt egen röst.”  skrev Aftonbladet om Larma, släcka, rädda i Rosengädda. Tara  skrev ”Smakfullt, trivsamt och tänkvärt. Emma Hamberg lyckas i sina romaner om västgötska orten Rosengädda kombinera lättsam feelgood med samhällsengagemang.” om Vårjakt i Rosengädda.

Och läsarna älskar alla böckerna, vi har fått så många frågor om när nästa del i serien kommer. Nu är den här! Och det är inte bara nästa del, det är sorgligt nog fjärde och avslutande delen. Vi ställde några frågor till Emma!

Hjärtslaget i Rosengädda är fjärde och sista boken i serien om Tessan och människorna i just Rosengädda. Hur känns det att ha satt punkt?

– Åh, det känns faktiskt lite sorgligt! Jag har bott och levt med de här människorna på den här platsen i drygt fem år nu. De är verkliga för mig och att inte träffa dem igen känns konstigt. Men då kommer vi till det fiffiga – att jag ändå kan träffa dem! I min skalle! För där finns de alla. Och Rosengädda som plats finns faktiskt också på riktigt, fast det heter något annat … Där var jag senast för några veckor sen. Skrotade runt med en vän och pekade ut alla platser och berättade om allt som hänt där. ”Där kysste Tessan Farbod för första gången och titta där är ju Gustafs hus och precis där går man upp om man ska till Älgen och …” Som om det vore på riktigt, haha!

Men det var nära att det bara blev tre böcker – vad var det som gjorde att du ändrade dig?

– Jag är en epilogälskare av rang! Och hela mitt inre jag skrek att nej, den här historien är inte riktigt över än. Det måste bli en epilog, men inte på bara några sidor, utan en hel bok. Där alla karaktärerna får mötas en sista gång och det får bli ett riktigt, jädra slut med fyrverkerier och pangpang och allt annat som ett slut behöver. Och där man någonstans anar vad framtiden ligger och ruvar på. En epilog på 400 sidor helt enkelt.

Var hittar du inspirationen till dina färgstarka karaktärer?

– Nästan alla karaktärerna i Rosengäddaböckerna bygger på verkligen människor. Personer jag mött och tänkt att den där varelsen kommer jag nog använda på ett eller annat sätt. Jane, Tessan, Farbod, Jonny och Bror – de finns alla på riktigt, men inte riktigt lika skruvade. Men nästan … För det är faktiskt så, att människor och händelser ofta är häftigare och knäppare på riktigt än när de ska fantiseras ihop.

Vad sysslar du med nu? Skriver du på nåt nytt?

– Just nu skriver jag på en tv-serie i åtta delar för SVT. Det har jag hållit på med i många år nu, det är ett mastodontprojekt. Som jag inte ens vet om det blir av än, haha! Men den innehåller mina favoritämnen: småstäder, kvinnor, lite raggarbilar, några takanodräkter, folkparker, en språkresa och … 1985!

Det låter underbart! Till sist – böckerna om Rosengädda utstrålar värme och gör dina läsare glada. Det vet vi här på förlaget och det vittnar inlägg i sociala medier om. Men vad gör dig riktigt glad?

– Åh, jag blir lätt glad. Det är nog en av mina superkrafter och som varit världens bästa hand att hålla i när det blåsigt lite hårdare än det borde. Ge mig en solig liten plats, en smörgås och någon rolig människa att prata med. Eller det behöver inte ens vara sol. Kanske inte ens en smörgås. En rolig människa räcker väldigt långt. Eller bara en god liten smörgås. Eller lite sol bara. Ja, ni hör. Easy to please.