Om hemsamariter, 80-talet och feelgood

I dagarna utkommer Mikael Bergstrand nya roman – Den sorglöse hemsamariten – som är en rolig, rapp och rörande berättelse om två unga människor under en på ytan oskyldig tid i Sverige. Det är hans första roman efter succén med Indientrilogin om Göran och Yogi, och första romanen hos oss på Piratförlaget.

”Jag gillar Mikael Bergstrands underskruvade humor. Hans kärleksfulla raljerande med oförmögna män och deras tillkortakommanden. Han har en ömhet för kantstötta individer som längtar efter tillhörighet … Det är tidigt 80-tal och tidsmarkörerna kul och äkta. Jag skrattar och blir djupt berörd om vartannat.” (Tara)

Vi bad Mikael svara på några frågor om nya romanen!

Vad handlar Den sorglöse hemsamariten om?

Om en ung och plågsamt självupptagen skåning som flyttar upp till Stockholm med en enda föresats: att slå världen med häpnad. Det går väl sådär, men den odågan lär sig ändå en hel del om både livet och döden när han börjar jobba som hemsamarit på Reimersholme för att försörja sig. Där träffar han en rad pensionärer med olika livsöden, inte sällan smärtsamma sådana.

Dessutom möter han så småningom Carina Carlsson, en ung litteraturstudent med dålig självkänsla och en inneboende bubblande ilska som hon till sist släpper ut. Det blir en verklig kulturkrock mellan dessa unga människor som båda två letar efter en riktning i livet.

Varför har du valt att förlägga historien till 80-talet?

Närmare bestämt till början av 80-talet. Det var en på ytan oskyldig tid då allting kändes möjligt. Olof Palme var statsminister och på första maj sprang han han och hans fru Lisbeth ikapp demonstrationståget i Nässjö eftersom deras tåg från Stockholm var försenat. Tidningarna rapporterade om det som något unikt för idyllen Sverige. I alla andra västeuropeiska storstäder färdas statschefer i bepansrade fordon, skrev man bland annat.

Det är nästan kusligt att läsa de gamla artiklarna när man har facit i hand. Det var också tiden innan vi visste vad aids var och när terrorattentat var något som skedde på behörigt avstånd från oss här i Sverige. Och ändå finns det många beröringspunkter med vår tid. Det var mycket yta och självförverkligande redan då, långt innan selfies och Twitter var uppfunnet.

Och varför en hemsamarit i huvudrollen? Vem är egentligen Matz Zern?

Jag brukar ju gräva där jag står i mina böcker, och jobbade själv som hemsamarit i Stockholm i början av 80-talet. Men det är ingen självbiografi! Jag är inte Matz Zern lika lite som jag  var Göran Borg i min Indientrilogi, även om många läsare tror det. Matz Zern är ung, naiv och sorglös man som det ändå blir människa av till sist, som det ju brukar bli av de flesta unga, sorglösa och naiva män.

Dina tidigare böcker har hittat många läsare, kommer de att känna igen sig i din nya roman?

Det är jag övertygad om. Min berättarröst är densamma. Jag skriver ju i den genre som brukar kallas för feelgood men som också är ganska mycket feelbad. Utan en mörkare botten blir sådana här historier väldigt mjäkiga och tråkiga. Ska  man skriva roligt måste man ge plats för en hel del smärta också.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag har skaffat mig en gatuhund från Thailand som heter Stubbe som jag älskar att gå långa promenader med ute på Österlen där jag bor. Och så är jag en fanatisk MFF-supporter, missar aldrig en hemmamatch på Malmö stadion. Måtte vi nu hålla undan för Djurgården som ju verkligen har fått upp ångan i allsvenskan!

Skriver du på något nytt? Nåt du vill berätta för oss?

Jag går och spånar på en ny historia men det är ännu i sin linda. Just nu funderar jag på om jag ska förlägga den i en verklig stad eller en fiktiv. Det skulle vara rätt kul att bygga en helt egen miljö. Sen måste den så klart fyllas med intressanta karaktärer. Det kommer definitivt att finnas med en stukad man även i den berättelsen, det har ju blivit något av mitt signum.

Vad läser du gärna själv?

Ryska klassiker och brittisk feelgood. Ett par av mina absoluta favoriter är två så olika författare som Fjodor Dostojevskij och Nick Hornby. Båda gudabenådade berättare fast på helt olika sätt.