Sara Lövestam: ”Språket gör att vi fungerar som art”

”Hennes grammatikböcker är små mästerverk av pedagogik och lustfylld läsning … Det här är utan tvekan guldkornet i samlingen.” Så skrev tidningen Fokus om Sara Lövestams nya bok Grejen om ordföljd. Även i SVT:s Gokväll fick boken en fantastiskt fin recension och ute på bokbloggarna svämmar kärleken till Sara över. Bloggen Feministbiblioteket skrev: ”Jag älskar verkligen Sara Lövestams grammatikböcker!” Och det är det verkligen många som gör. Vi passade därför på att ställa några nyfikna frågor till Sara, om hennes favoritspel frånBåda dina tidigare grammatikböcker, Grejen med verb och Grejen med substantiv och pronomen, har blivit hyllade och älskade och du har nått en stor läsekrets med dem. Och nu är du aktuell med nya boken, Grejen med ordföljd. Vad är det med det svenska språket som gör att så många älskar det och dess beståndsdelar?
– Jag tror att folk över hela världen är språkintresserade. Ska jag vara ärlig så tror jag att alla människor – alltså verkligen samtliga – har någon typ av språkintresse! Språk är nämligen det som gör att vi fungerar som art. Människans framgångar beror helt och hållet på att vi lyckas kommunicera på en hög och komplex nivå, och grammatiken är det som gör det möjligt för oss att komma upp till den nivån. Att just mina böcker nått människor på ett sätt som inte alla grammatikböcker gör, handlar nog om att jag skrivit böckerna för att i första hand roa mig själv. Det är kanske inte alla grammatikböcker som har just underhållningsvärdet som främsta företräde 666casino.com/sv.

Jag är väldigt nyfiken på din hjärna. Kan du se på en mening utan att automatiskt se dess satsdelar? Ungefär som att i The Matrix betrakta omgivningen men bara se den översatt till kod.
– Det är väl också någon i Matrix som tittar på koden på en skärm och ser den värld den kodar? Den bilden känner jag igen mig mer i, för jag upplever inte att jag missar någon skönhet i språket genom att veta vilka satsdelar det består av. Jag skulle kanske jämföra mig med en biolog, som ser mer i en skog än vad jag ser. Där jag ser lavar som hänger från en gren ser en biolog även vilken typ av lavar det är, vet hur de fungerar, huruvida de är sällsynta och vilka andra livsformer som är beroende av dem. Så är det nog för mig och andra grammatiknördar med språket. Om en mening låter lite rolig ser jag inte bara att den är lustig, utan också hur och varför. Men ja, jag ser automatiskt satsdelarna när jag läser en mening. Precis som jag inte kan se en blåmes utan att veta att det är en blåmes.

Vilken är din favorit bland ordföljder? Finns det någon som du tycker är mysig eller helt enkelt underbar? Eller finns det någon ordföljd som vi använder alldeles för lite?
– Det är ju alltid roligt med ovanliga företeelser, så varför inte den asyndetiska konditionella bisatsen? En vanlig bisats börjar med en bisatsinledare, till exempel ”om”. Sedan kommer subjekt, satsadverbial, verb och så vidare, till exempel: ”Om du inte vill …”. Men den asyndetiska konditionella bisatsen ser ut som en fråga! Titta här:
Vill du inte så kan jag inte tvinga dig.
Va! En bisats som är formad som en fråga! Visst blir man lite livad?

För personer som håller på att lära sig svenska, vad är det svåraste att förstå när det gäller satsdelar?
– Ordningen! Man pratar inom språkvetenskap om exempelvis SVO och SOV-ordföljder, där S står för subjekt, V för verb och O för objekt. Väldigt många språk har ett fast system för hur dessa satsdelar står i relation till varandra (och i vissa spelar det helt enkelt ingen roll), men inte svenskan och några med svenskan närbesläktade språk! Ibland har vi i svenskan SVO, som i huvudsatsen ”jag älskar dig”. Men ibland har vi VSO, som i ”idag älskar jag dig”. Och ibland OVS – ”dig älskar jag”. Vi kan helt enkelt inte beskriva vår ordföljd bara genom att ange en fast ordning för dessa satsdelar, och i stället har vi något som kallas för V2-ordföljd, som går ut på att verbet kommer på andra plats i en huvudsats oavsett om den inleds med subjekt eller något annat. Det är därför vi tycker att det känns fel om någon till exempel säger ”idag jag ska äta tårta”. Då har du ju ”idag”, alltså en tid, på första plats, och ”jag”, alltså subjektet, på andra plats, vilket puttar fram verbet ”ska” till tredje plats, där det inte ska vara. Och det stannar inte där – det blir ännu värre när man kommer till bisatserna! Svenska satser är som labyrinter för den som vill placera sina satsdelar rätt.

Hur viktigt är det egentligen att prata och skriva grammatiskt korrekt, och att alltid sätta orden i rätt ordning?
– Det är inte viktigt alls för ens grundläggande människovärde. Men språk är överenskommelser, och om man i ett samhälle har kommit överens om att ett visst system råder, så kommer man tyvärr att få mindre respekt och bli mindre lyssnad på om man inte följer detta system. Som sfi-lärare (om än ej verksam för tillfället) så ser jag mitt uppdrag som ett demokratiuppdrag, att ge mina elever så stor chans som möjligt att bli lyssnade på. Den som behärskar språket har fördelar i så många sammanhang, och det återkopplar till det jag svarade på din första fråga. Språket definierar oss som art. Kommunikation är det viktigaste vi har.