Följ oss på sociala medier:
”Det är ju nästan omöjligt att inte gilla det! Författaren skriver ...”Läs mer
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Flickan som fick en röst är en fantastiskt fin debutroman som ger...”Läs mer
”Starkt och osentimentalt om kvinnor som bär både skam och armod och om...”Läs mer
”Nå, hur var det nu med Luciasången och andra frågor? Var det...”Läs mer
”Ett tag funderade jag på om inte nutida Gertrud kunde ha gestaltats so...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Låt det brinna är en grov, mörk, hård och oförutsägbar deckare som man...”Läs mer
”Anne Holt skriver spännande om aktuella samhällsproblem och ger en tro...”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Men David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Författarna bakom det svenska deckarundret

Under åren 1965 till 1975 kom författarna Maj Sjöwall och Per Wahlöö ut med tio böcker om kriminalkommissarie Martin Beck, en svit som kom att bli banbrytande och starkt bidragande till skapandet av det svenska deckarundret.

I Boken om Beck skriver journalisten och författaren Johan Erlandsson om författarduons tillika kärleksparets hårda och spännande liv.

 “Skaru ha en stänkare?” De allra flesta som hör den meningen kan snabbt visualisera en stadig nackkrage och ett par orange glasögon framför sig. Den välkända frågan är ställd av karaktären Grannen och kommer från filmerna om kommissarie Martin Beck med Peter Haber i huvudrollen. Filmserien är vitt känd över landet, men förhållandevis få känner till att filmerna är baserade på en romanserie av författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö.

Sjöwall och Wahlöö var både hårt arbetande kollegor och ett innerligt kärlekspar. Under perioden 1965 – 1975 var de ett av Sveriges största författarnamn och deras svit Roman om ett brott om kommissarie Martin Beck banade väg för ett helt nytt sätt att skriva kriminallitteratur. Paret, som var övertygade kommunister, skildrade ett verklighetstroget, ganska grått polisiärt arbete ur ett samhällskritiskt och politiskt perspektiv – till skillnad från de inte särskilt samhällsorienterade böcker som då fanns på marknaden.

Journalisten och författaren Johan Erlandsson har skrivit Boken om Beck och Sjöwall Wahlöö och tiden som for, en bok som han beskriver som en biografi över Maj Sjöwalls och Per Wahlöös liv, en kärlekshistoria mellan två personer som förälskar sig i varandra, om deras författarkarriär kantad av sena nätter, alkohol, resor och lyx och om den bokserie som kom att prägla kriminallitteraturen både i Sverige och internationellt.

Hur kommer det sig att du skrev Boken om Beck?

– För cirka tre år sedan såg jag en annons med rubriken “Nu kan Becklägenheten bli din”. Lägenheten som Beckfilmerna spelas in i var alltså till salu och i annonsen stod att köparen skulle vara beredd på filminspelningar. Jag tyckte att det var intressant att tänka på Maj och Per som brinnande kommunister och att deras böcker nu användes som ett säljargument för en dyr lägenhet. Jag läste böckerna som ung och tyckte mycket om dem, men filmerna har blivit något helt annat än vad deras böcker var.

På vilket sätt skiljer sig böckerna och filmerna åt?

– Några av karaktärerna från böckerna finns också i filmerna, men inte exempelvis Grannen. I övrigt finns inte många likheter. Böckerna var mycket mer politiska och kommunistiskt inriktade. Framförallt i slutet av bokserien var författarna väldigt kritiska mot samhället och hur det såg ut. Det här är ingenting som jag såg eller förstod som tonåring, men när jag nu i vuxen ålder har läst om dem är det väldigt tydligt.

Finns det något mer du slogs av när du läste böckerna på nytt?

– Jag tycker fortfarande att de står sig i sina person- och miljöskildringar och det är kul att läsa historier som utspelar sig på 60- och 70-talet, men det finns också vissa svagheter med dem. Den kanske största är kvinnoskildringarna som inte har åldrats särskilt väl. Ett exempel är en kvinnlig oskuld som blir nymfoman och börjar prostituera sig. Det känns inte vidare modernt.

Berätta mer om Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Vilka var de egentligen?

– Maj och Per träffades i början av 1960-talet när de arbetade tillsammans och de inledde snart en relation med två barn som resultat. Per var redan etablerad författare och det dröjde inte länge innan de började skriva tillsammans. De levde ett ganska slitigt liv med sena nätter, mycket alkohol och många utlandsresor.

Hur har researcharbetet sett ut?

– Jag har suttit mycket på olika arkiv, bland annat på Kungliga Biblioteket där originalmanusen finns. Där fick jag tydligt se vem som skrev vad och hur rastlös Per var. På baksidorna av manusen hade han antecknat fotbollstabeller och båtavgångar och annat kladd. Jag har också läst brevväxlingar mellan författarna och Norstedts, förlaget som de publicerades på innan rättigheterna på 2000-talet gick över till Piratförlaget, och jag har gjort intervjuer med deras barn, syskon och några vänner.

Fick du veta något oväntat?

– Att Maj hade suttit i fängelse var ganska oväntat. Och intressant eftersom ingen journalist hade skrivit om det. Hon satt två veckor för ett trafikbrott. Men det mest oväntade var att Per hade slagit henne, det var inte heller känt.

Du hann ju också samtala mycket med Maj innan hon gick bort tidigare i år. Hur var det?

– Det var jätteroligt! Hon kom ihåg väldigt mycket och var otroligt generös med sina minnen. Hon har inte haft ett helt lätt liv och var en hårdhudad kvinna, men hon hade ändå ett ljust och humoristiskt sinne.

Och vad har du fått för bild av Per under arbetsprocessen?

– Per har lite av ett mystiskt skimmer över sig. Men kort sagt stack han ut och, som hans syster sa när jag intervjuade henne, “han älskade att sticka ut!”. Han var originell och rebell på samma gång och dessutom ganska mycket av en machoman, skulle jag säga. Han drack och skrev – och han förblev skrivandet trogen livet ut.

Du skriver att deras romaner kom att betyda mycket för kriminallitteraturen i Sverige, men även internationellt. På vilket sätt?

– På den tiden var den svenska kriminallitteraturen inte särskilt realistisk. Sjöwall Wahlöö var bland de första som skildrade polisarbetet precis som det gick till i all sin realism och gråhet. De visade också att kriminallitteratur kan vara politisk och samhällskritisk, något som många andra kriminalförfattare har tagit efter.

De var onekligen stora under sin tid, men därefter känns det som att de fallit lite i glömska? Hur gick det egentligen för dem?

– Ja, kanske har de glömts bort lite grand. Per gick bort 1975 och Maj jobbade inte så mycket efter det. På 80-talet gick hon i konkurs och det kan vara svårt att faktiskt förstå hur det kunde gå så illa.

För en äldre generation var de superkända, men den yngre generationen känner väl mer till dem tack vare filmerna. Men det var ju också länge sedan böckerna kom ut, så det är kanske inte jättekonstigt.

Kanske får Sjöwall Wahlöö ett uppsving nu i och med din bok?  

– Det vore väldigt fint om det kunde leda till det. Jag tycker att de är värda det.

Uppvuxen: Stockholm.
Bor:
Stockholm.

Familj: Fru och två barn.

Karriär: journalist och författare till två tidigare fackböcker.
Aktuell med:
Boken om Beck och Sjöwall Wahlöö och tiden som for.

Läser just nu: Mannen på balkongen av Sjöwall Wahlöö. För fjärde gången.

Bok jag oftast rekommenderar: Stoner av John Williams. Den har kallats ”den fulländade romanen” och skildrar insiktsfullt en människas liv. Ett oslagbart berättande.
Karaktär jag skulle vilja äta middag med: Lennart Kollberg, för både han och jag tycker om mat. Han beskrivs ofta som så glad och trevlig också, så jag tror att vi skulle få en trevlig kväll.
Bok jag älskade som barn: Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard.
Sveriges bästa författare är: Lite bortglömd, men ändå bra, är Claes Hylinger, i konkurrens med Selma Lagerlöf.
Jag läser helst: Romaner.

Brukar du läsa ut böcker som du inte gillar? Ja. Det bär emot att lägga ner, jag tänker alltid att den kommer bli bättre.

Jag sorterar bokhyllan efter: Den är helt osorterad, tyvärr. Pocketböcker står lite för sig, men inte mer än så.

E-bok/ljudbok eller fysisk bok? Fysisk bok.

Pocket eller inbunden? Inbunden.
Bokmärke eller hundöra? Bokmärke.
Spara utlästa böcker eller lämna bort? Jag är en samlare, så jag sparar oftast böckerna.