Följ oss på sociala medier:
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Flickan som fick en röst är en fantastiskt fin debutroman som ger...”Läs mer
”En riktig bladvändare som kan fånga läsare i olika åldrar.”Läs mer
”Det är underhållande läsning, där Sara Lövestam tar upp historiska frå...”Läs mer
”...Gammels bok stannar kvar länge i mina tankar.”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Låt det brinna är en grov, mörk, hård och oförutsägbar deckare som man...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Anne Holt skriver spännande om aktuella samhällsproblem och ger en tro...”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Men David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Vill förmedla tröst

Vi får väl trösta varandra, tänkte Mark Levengood när världen lamslogs av en oväntad viruspandemi som bidrog till både olycka och ensamhet. Resultatet blev en bok med samlade texter fyllda av Marks karaktäristiskt stillsamma humor och skarpsynthet.

I över tjugo år har P1-lyssnare fått begrunda, skratta och beröras av Marks reflektioner i programmet Tankar för dagen. Kanske skulle man till och med kunna beskriva Mark som hela svenska folkets terapeut och ledsagare, en beskrivning som han själv förmodligen skulle skratta generat åt. Vi kan dock vara nästan helt säkra på att hans välformulerade tankar och funderingar gör så att saker och ting känns lite, lite bättre. En insats som har behövts under det här minst sagt märkliga 2020 när covid-19-pandemin slog ner över oss alla. Mark kände då att det var angeläget att, precis som P1-lyssnarna har önskat i många år, sammanställa sina Tankar för dagen-texter i tryck, vilket han nu har gjort i boken Vi får väl trösta varandra.

– Något jag märkte när jag gick igenom texterna var att vissa spår löper genom texterna över tid, framförallt tröst. Jag tycks återkomma till det gång på gång, från olika vinklar beroende på var jag själv befinner mig i livet. Jag tycker att förmedlingen av tröst är det allra viktigaste när man jobbar med underhållning eller skrivande, vare sig det är genom att få folk att skratta och släppa loss en stund, eller om det är genom att peka på vägar för att gå vidare.

Allvarligt och lättsamt
Vi får väl trösta varandra innehåller texter som får oss att ömsom skratta rakt ut, ömsom beröras ända in i hjärteroten. För Mark har den där förmågan att, alldeles sömlöst, blanda humor med allvar. Det tunga med det lätta. Det mörka med det ljusa. Det djupa med det ytliga.

– Det är en konstig svensk grej att man måste välja om man är en allvarlig eller lättsam människa. Jag har då aldrig träffat en enda person som bär bara på ett allvar eller ett lättsinne. Man läser dikter en stund och efter det vill man lösa sudoku eller kolla på Så mycket bättre. Jag har tidigare beklagat mig över att jag är så ytlig, men det är inget fel i att vara det, förklarar mannen som sitter i en oklanderlig tredelad ullkostym med klädda knappar, välknuten slips, matchande näsduk i bröstfickan och en färgglad, pärlbroderad brosch i form av en trollslända på kavajslaget.

– Humor är ett väldigt bra pedagogiskt redskap. Får man folk att skratta så lyssnar eller tittar de vidare.

Bokens titel känns dock lite vemodig?

– Kanske är livet lite vemodigt. Jag tror att alla kommer till en punkt i sitt liv när man inser att man inte kommer hinna med allt man vill göra. Det är vemodigt. Det finns också ett vemod i att se sina barn växa upp och bli självständiga. Mycket stolthet också, men vemodet finns alltid där.

Men vemod behöver kanske inte alltid vara en negativ känsla?

– Nej, vemod är ganska trevligt. Lite skönt. Min mormor myntade ett uttryck som blev mycket populärt: “Det är bara att bryta ihop och gå vidare”. Vi får väl gråta en stund och sedan fortsätter vi. När stora olyckor inträffat, som exempelvis lady Dianas och Estonias, brister folk ut i en så bottenlös sorg, trots att de inte känner någon som var inblandad. Man passar på att gråta ut för att det i vardagen fattas ventiler.

Vad handlar boken om mer än tröst?

– Den handlar nog om att ta nya tag, och våga utsätta sig för nya och främmande saker. Både jag och Jonas har en inbyggd mekanism att vi säger ja till saker. Om telefonen ringer och vi får en förfrågan som känns livsfarlig och varenda por i kroppen skriker “ALDRIG I HELVETE”, svarar vi “Ja tack, det gör vi så gärna”. Det som verkar hopplöst och omöjligt triggar mig.

Berätta om ett sådant tillfälle!

– När jag var med i Så ska det låta. Jag hade fått frågan om att vara med i många år, men aldrig, aldrig, aldrig att jag kommer sjunga i tv, tänkte jag. Där går min gräns. Men så sa Jonas åt mig att skärpa mig. För det handlar inte om att sjunga bra, utan att göra bra tv. Så jag tackade ja och såg det som en personlig utmaning. Jag, som normalt sett aldrig blir stressad eller nervös, kunde inte sova nätterna innan och darrade som ett asplöv. Men jag var med! Jag sjöng förstås som en kratta, men det handlar inte om det. Jag var så glad efteråt.

Finns det tillfällen då det är särskilt viktigt att utmana sin komfortzon?

– När man kommer in i bekvämlighetsåldern, efter femtio. Shit, vad gubbarna blir tråkiga! Plötsligt ska alla spela golf, världens tråkigaste sport alla kategorier, eller hålla på med jättestora grillar med en massa attiraljer och något jävla rökskåp. Alla följer samma mönster.

Vad kan man göra för att förhindra att man blir en golfspelande, rökskåpsgrillande tråkig gubbe?

– Våga bryta dig loss ur dina rutiner. Gör saker på nya sätt. Köp en elcykel. Åk Voi. Jag är en hejare på det. Jag lärde mig även att åka longboard, men det rekommenderar jag ingen. Det är ju inte klokt. Man faller mjukare tidigare i livet.

Har du någon personlig favorit bland texterna i boken?
– En som är väldigt central i mitt liv är Sultanen i Bagdad. Vid femtiofem års ålder har man hunnit se folk upprepa samma misstag gång på gång. Det jag menar är att vad som än händer måste du gå in i maskinrummet i hjärnan och lära dig att tänka om på vissa punkter. Lära dig förhålla dig på ett annat sätt om du ska mogna som människa.

Hur gör man det?

– Jättebra fråga. Ja, hur gör man det? Mark tänker efter länge, armbågen vilar mot bordet och hakan mot handflatan.

– Om du tänker samma tankar som leder fram till samma slutsats gång efter annan är det ett tecken på att du inte har gått vidare. Du måste lära dig att ta dina känslor på allvar, inte skämmas och tänka att du inte har rätt att känna på det viset, för du gör ju uppenbarligen det. Om du alltid hamnar i samma situationer, fundera på varför du hamnar just där. Lär känna dig själv och hur du fungerar. Lär dig se mönster i hur du reagerar. Ta hjälp.

Har du en sista uppmaning till dina läsare?

– I mitt arbete har jag märkt att våra liv är så snarlika. Rekvisitan är olika och scenen är konstruerad på olika sätt, men vi känner och upplever saker på samma sätt. Saker som berör mig, det kan vara precis hur litet som helst, berör förmodligen också andra. Det gör oss väldigt lika. Vi skulle må bättre av att våga prata med varandra om våra känslor. När man klär något i ord blir det hanterbart på ett annat sätt än när det bara är en grumlig känsla i dig själv.

Uppvuxen: Född i USA, men uppvuxen i Finland.
Bor:
Stockholm.

Familj: Make Jonas Gardell och två barn.

Karriär: Författare, programledare, föreläsare.
Aktuell med:
Vi får väl trösta varandra.

Läser just nu: The Quest for Queen Mary av James Pope-Hennessy. En bok om drottning Mary av England, som är oerhört rolig.

Bok jag oftast rekommenderar: Rensa i röran med feng shui av Karen Kingston. Första halvan av boken handlar om feng shui och den kan du hoppa över, men andra halvan ger effektiva tips på hur du ska städa och göra dig av med saker. Du ska köpa en rulle med tio svarta sopsäckar och de ska alla vara fyllda när du är klar. Jag har tappat bort boken, men under de två år jag hade den hade vi det jättefint hemma.

Karaktär jag skulle vilja äta middag med: Madame Bovary. När jag var fjorton år ville jag låna den på bibblan, men bibliotekarien lät mig inte låna den. ”Den här är inte för dig”, sa hon. Jag fick tag i den och älskar den fortfarande.

Bok jag älskade som barn: Pinocchio, originalet. Jag älskade, älskade, älskade den. Om en människas resa från att vara en trädocka till att bli en riktig människa. Att växa i empati. Den är oerhört sorglig men vacker och så underbar.

Sveriges bästa författare är: Historiskt Selma Lagerlöf, nu levande Maj-Gull Axelsson.

Jag läser helst: Biografier.

Brukar du läsa ut böcker som du inte gillar? Nä, det finns för många böcker och för få dagar.

Jag sorterar bokhyllan efter: I princip efter författare men med hemskt många undantag.

E-bok/ljudbok eller fysisk bok? Fysisk bok.