Nu är den här, den storslagna avslutningen!

Som vi och läsarna har väntat! Nu kommer den tredje och avslutande delen i Mattias Leivinger och Johannes Pinters trilogi om polisinspektör Iris Riverdal. Här sammanstrålar alla krafter i en explosiv uppgörelse där mörkrets slutmål går långt bortom vad någon kunnat föreställa sig. Vi passade på att ställa några frågor till författarna nu när boken äntligen når sina läsare.

De mörkermärkta, Stormskörd och Idag dör alla gudar. Berätta kort om er trilogi, vad är det för typ av berättelse ni skapat?

De mörkermärkta-trilogin är en berättelse om människor på randen till ett stort, förgörande mörker och hur de hanterar detta på olika sätt. En del går under, andra går segrande ur striden. I centrum står en grupp personer som på papperet är the good guys – bland annat huvudpersonen, polisen Iris Riverdal – men som måste kämpa med sina egna mörka sidor och tillkortakommanden för att kunna bilda pakt mot trilogins stora antagonist. Sammanfattat är det en klassisk mytberättelse där gott slåss mot ont, ljus ställs mot mörker.

Ni skriver klassiska kriminalromaner och väver in det övernaturliga på ett sätt som smälter in bra, är det ert sätt att förnya/bredda genren? Hur har läsarresponsen sett ut?

När vi började arbeta med trilogin så visste vi att vi ville skriva något åt spänningshållet, och eftersom vi båda tidigare arbetat med historier som drar åt fantastiken så var det sådana ingredienser vi ville inkorporera. Valet föll snabbt på kriminalgenren eftersom den är så tänjbar och tillåtande. Det blev självklart för oss att anamma supernatural crime, en undergenre till kriminalgenren som är stor i till exempel USA. Det blir en intressant kontrast när man blandar upp den strikt regelstyrda krimpremissen, med ett brott som ska lösas, med det övernaturligas irrationella stämningar. Läsarresponsen har varit otroligt bra. Vissa läsare har uttalat att de var skeptiska till genremixen när de fick den första boken i handen. Men efter läsningen har även läsare av mer traditionell krim varit mycket nöjda.

Vilka är de mörkermärkta och hur hittade ni på dem?

De mörkermärkta är en liten grupp människor som förts samman av en enda anledning – sina övernaturliga krafter. Dessa kvinnor och män har alla någon form av förmåga som gör dem annorlunda, som att läsa tankar, göra sig obemärkta, flytta saker med tankekraft. I deras ungdom, på åttiotalet, tyckte de det var spännande, så de möttes i en förening för folk med intresse för det paranormala. Genom föreningen kom de att 1989 åka till Tyskland på en konferens. Där startade något som idag, trettio år senare, gör dem till jagade människor. Det finns många superhjältehistorier, den ena mer fantastisk än den andra. Vi lekte med tanken att dessa speciella förmågor skulle finnas hos några vanliga individer. Att de inte ville ha dem, eller var ambivalenta inför dem. Och att låta en av dessa drabbade vara bokens huvudperson, en kvinnlig polis som ovetande var andra generation till detta mörka arv.

Hur känns det att ha avslutat trilogin om de mörkermärkta, det är ju ändå några års arbete som nu är avslutat?

Det var med blandade känslor vi satte den sista punkten i den sista bokens epilog. Vi har levt så pass länge med Iris, Silva, Hektor, Edelcrantz, Kerboran, Steiner, Mondi och DeGroot och de andra. Det är som att säga adjö till ett gäng som vi blivit intimt bekanta med på gott och ont. Samtidigt är det alltid skönt att gå i mål med ett projekt, speciellt ett så här omfattande. Vi fixade det!

Hur ser ni på ondska?

Mycket krimlitteratur tar upp ondska som ett psykologiskt och ett samhälleligt fenomen, sådant som rasism och sociala orättvisor. Sådana inslag finns också i vårt litterära universum. Men det som skiljer ut De mörkermärkta-trilogin är att vi utöver detta också har en tydlig metafysisk och andlig nivå av ondska i vår berättelse, alltså något som vanligtvis hör hemma i religionens och det ockultas värld.

 Vad har varit svårast med att skriva tillsammans? Och vad har varit roligast?

Det blir ju en del avstämningar … Särskilt inför den första boken fick vi pröva oss fram för att hitta en arbetsprocess som passade oss bägge. Som med vilken relation som helst behövde vi bekanta oss med varandras personligheter. Men vi jobbade oss igenom detta och till Stormskörd och Idag dör alla gudar hade vi en process på plats och skrivandet fungerade bra.

Roligast har nog varit att bygga själva ramberättelsen om Iris Riverdal och kampen mot hennes fiender. Vi har så gott som alltid samsyn i vad som är spännande action och bygger på varandras idéer. Just detta flow är nog själva grundbulten i vårt samarbete. Dessutom är det mycket värt att ha någon att helt öppenhjärtligt kunna prata med om allt som hör till författarskapet.

Hur har ni delat upp skrivandet rent praktiskt, hur ser er skrivprocess ut?

Det börjar med att vi tillsammans spånar fram huvuddragen i varje bok och bestämmer vilka berättarperspektiv som ska finnas med, utöver Iris huvudspår kanske fyra, fem till. Sedan jobbar vi fram ett alltmer detaljerat synopsis och bryter sedan ner flödet i kapitel. Vi skriver inte vartannat kapitel utan väljer i stället att fördela de olika berättarperspektiven mellan oss. En skriver samtliga Iris-kapitel, en annan skriver en antagonist som exempelvis mördaren Steiner. När allt är skrivet läser vi varandras delar och ger kommentarer. Under hela processen stämmer vi så klart av hundratals saker, researchdetaljer, dialoger, kapitelordning, ändringar av olika slag. Det är ett stort jobb men också väldigt roligt att se boken växa fram.

Om ni skulle skriva i en helt annan genre, vilken skulle det vara?

Johannes: jag skriver en del skräck, så det är min naturliga genre att gå till när jag inte skriver deckare.

Mattias: Jag läser mycket och i alla genrer och det återspeglas i att jag i mitt skrivande har rört mig i olika riktningar. Så svaret får nog bli vanliga romaner, men gärna med inslag av surrealism, satir och svart humor.

Idag dör alla gudar tar oss till Tjeckien, hur gjorde ni research för att fånga den miljön?

Sommaren 2019 gjorde vi en resa till Prag och fortsatte sedan till Ostrava i östra Tjeckien och vidare till Karpaterna dit mycket av handlingen är förlagd. Särskilt mötet med de mäktiga, trädbeväxta höjderna i Karpaterna satte prägel på stämningen i Idag dör alla gudar.

Kommer vi att återse Iris Riverdal eller är hennes berättelse nu avslutad?

För närvarande har vi tänkt oss att trilogin om Iris Riverdal är avslutad men vem vet vad som sker?