Följ oss på sociala medier:
”Boken, illustrerad med foton, är skriven på ett direkt och levande spr...”Läs mer
”IB – som i inhämtning Birger är spännande och intressant ... Mycket lä...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Det är en mycket spännande bladvändare i samma klass som Unni Lindells...”Läs mer
”Levande om kärlek på 50-talet.”Läs mer
”Liza Marklund i sitt esse.”Läs mer
”När de stora dragen i feelgoodromaner nästan alltid följer en välbekan...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”... med "Det elfte manuset" visar hon åter vem som är Norges...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Det här är en spännande berättelse förlagd till dagens hårdnande samhä...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”En mordgåta rullas upp, långsamt och nervkittlande… En verklig bladvän...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”Härlig spänningsroman med en sympatisk medelålders hjältinna och många...”Läs mer
”Historieskrivningen ... är en kulturgärning av rang.”Läs mer
”Det här måste vara den bästa roman hon skrivit hittills.”Läs mer
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”Björn Paqualin är också manusförfattare. Det märks. Hans formuleringar...”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Romanen är en riktigt fartig och rolig skröna ... Här finns några rikt...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”Här får ni massor av spänning i en underbar förpackning. Passar alltså...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”Romandebutant som imponerar.”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer

Intervju med romanaktuella Malin Haawind

Malin Haawind romandebuterade förra året med De kom från öar, den första delen i trilogin om Dagmar och Holger och deras livsresa genom Folkhemssverige. Nu är hon aktuell med del två: Och havet gav igen.  

Hur fick du idén till din romantrilogi?

Det var när jag stod med min mamma framför Hotell Slitebaden i Slite på Gotland som idén kom till mig. Vi pratade om min mormor och morfars liv, och jag insåg att jag visste mycket om den senare delen av deras liv men mindre om den tidigare. Det blev hursomhelst plötsligt självklart och tydligt för mig att jag ville försöka skriva något inspirerat av deras livshistoria, och så blev det. Och Slitebaden är en central plats i trilogins första del, De kom från öar.

Hur är det att skriva om verkliga personer – vilken hänsyn behöver man ta?

Det finns en avgörande skillnad mellan att skriva om verkliga personer, alltså biografiskt, och att hämta inspiration från verkliga personer och göra skönlitteratur av det. Jag gör det senare, och det ger mig en viss frihet, eller ett slags fiktionens skydd kan man väl säga. Men det är klart att det kan vara laddat ändå. Jag funderar mycket på det, men har också märkt att ju längre in i arbetet med den här trilogin som jag kommit, desto mer blir huvudpersonerna Dagmar och Holger sina egna, även om de förstås har många likheter med mina morföräldrar.

Du är också skrivarkurslärare. Tar du med dig något därifrån in i ditt eget författarskap?

Framförallt påminns jag hela tiden om mina brister. Jag kanske undervisar om vikten av att låta miljöbeskrivningar filtreras genom romankaraktärerna och så inser jag att jag själv tidigare under dagen misslyckats med just det eller liknande när jag skrivit på mitt eget manus. Det håller mig på tå, kan man säga.

Dina första böcker var etnologiska fackböcker, hur stort var steget till att skriva en roman?

Det är till romanskrivandet jag alltid har velat komma, även om fackböckerna var en väldigt rolig omväg. Men jag skrev skönlitterärt långt innan jag började skriva fackböcker, så på det sättet var steget inte stort. Men med romanerna känns det som att mer står på spel, jag kan inte gömma mig bakom referenser till andra författare och forskning, även om jag förstås gör research även till de skönlitterära böckerna. Som romanförfattare upplever jag mig mer skyddslös, det finns en stark känsla av att stå med hjärtat i handen. Men det är ändå precis just det jag vill göra.

Romantrilogin om Dagmar och Holger och deras familj utspelar sig i Slite, Skärhamn på Tjörn och Södertälje. Känner du extra starkt för någon av de platserna?

Som att välja mellan sina barn! Men visst, om jag står med kniven mot strupen och måste svara så är det Skärhamn. När jag och min man gifte oss 2007 så var det självklart att det skulle ske just där. Jag var där mycket när jag var barn och jag kom tidigt att identifiera mig med den platsen även om jag aldrig bott där. Jag kände tidigt stolthet över att komma från en sjömanssläkt. Det gör jag fortfarande, men nu ser jag förstås också andra sidor av den verkligheten än vad jag gjorde som barn.

Vad är din inställning till research – roligt och spännande eller nödvändigt ont?

Nästan lite för roligt och spännande, jag kan lätt fastna i det och ägna dagar åt att närstudera något som kanske i slutänden inte ens får särskilt stor plats i den färdiga boken.

Dina böcker handlar mycket om havet – vilken är din egen relation till havet?

Passionerad. Jag älskar och respekterar havet villkorslöst. Min första dikt som jag skrev någonsin handlade om havet, jag hittade den för ett tag sedan och jag skulle visserligen inte kunna visa upp den för någon idag utan att kollapsa av skam, men visst kände jag samtidigt igen mig själv och vissa formuleringar och tankar.

Är du inspirerad av någon annan författare när du skriver? Finns det en favoritförfattare som har påverkat ditt sätt att skriva?

Det finns många författare som inspirerar mig, men inte på ett sådant konkret sätt att jag tänker på hur någon skriver och sedan försöker styra mitt eget skrivande åt samma håll. Men jag ser det som en författares plikt att så mycket det bara går liksom bada i andras texter. Jag vet att vissa skrivande människor har en rädsla för att läsa parallellt med skrivandet, det finns en oro att man ska bli färgad, eller råka härma. Men jag tror tvärtom att historier skrivna av andra fungerar renande och hjälper författaren att få syn på sin egen text med nya ögon.

Att vara utgiven författare med allt vad det innebär, är det som du trodde innan? Eller finns det aspekter som du absolut inte sett framför dig?

Det är något med den där gränsövergången från inte utgiven till utgiven som är så otroligt laddad, för mig personligen har det verkligen varit så. Och på ett sätt är steget över den där magiska gränsen stor – inombords. Att på riktigt få ikläda sig den där identiteten Författare som jag alltid känt var den enda för mig. Men sen i den vardagliga praktiken är gränsövergången inte lika dramatisk. Det är ett par dallrande veckor kring utgivningsdatumet då man lever i något slags hypertillstånd, men större delen av året är det mest bara jag, min dator och en halv kopp kallt kaffe – precis som det var innan också.

Du fick fantastiska recensioner för del ett i romantrilogin, gjorde det skrivandet lättare eller svårare inför del två?

Del två har varit svårare, helt klart. Med första boken var jag så att säga mer ifred i min egen bubbla, att andra skulle läsa var så klart något jag tänkte på men det var en abstrakt tanke. Nu är det något som jag är konstant och konkret medveten om, och det gör mig både glad och livrädd.