Följ oss på sociala medier:
”Romanen dröjer sig kvar i det som gör ont, men har även...”Läs mer
”Sophie var en viktig röst i kampen för kvinnors frigörelse...”Läs mer
”Boken är välskriven och lättläst med ett språk som flyter fint. En ep...”Läs mer
”Vilken dramatik Birgitta Bergin skapar på det lilla skäret, man hör vi...”Läs mer
”Detta är en mysig och charmig roman om familjeband, sorg, goda minnen,...”Läs mer
”Jag borde inte ha blivit förvånad med tanke på hennes poetiska, vackra...”Läs mer
”Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det polit...”Läs mer
”Spännande, lättläst, rolig, intelligent spänningsroman ... I del två h...”Läs mer
”Det är en mycket spännande bladvändare i samma klass som Unni Lindells...”Läs mer
”Malin Haawind tecknar ett säkert porträtt av miljön, mellan raderna hö...”Läs mer
”Liza Marklund i sitt esse.”Läs mer
”En roman vars första mening är "Min terapeuts samtalsrum är också henn...”Läs mer
”En spännande, lärorik roman... Betyg 4, Mycket bra”Läs mer
”Det blir kriminellt spännande när ett värdefullt manuskript försvinner...”Läs mer
”Varmt, hjärteknipande och med en gåta som gör läsningen till en riktig...”Läs mer
”Lisa Bjerre och Susan Casserfelt hittar rätt med mycket i boken. Karak...”Läs mer
”Thunberg Schunke lyckas åter förmedla en intressant och skrämmande ber...”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Tredje Monikaboken är om möjligt ännu bättre än de två tidigare. Perfe...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”... extremt spännande och välskriven. ... Totalt sett visar ändå boken...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”Härlig spänningsroman med en sympatisk medelålders hjältinna och många...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer

Fem frågor till Anna Laestadius Larsson!

Nu finns Anna Laestadius Larssons sjunde historiska roman, Törnrosens triumf där böcker säljs och streamas!

Törnrosens triumf är en tidsresa till 1800-talets mitt med ett myllrande persongalleri där kända historiska personer som Fredrika Bremer, Wendela Hebbe, Lars Johan Hierta och Carl Jonas Love Almqvist dyker upp. Men framför allt är det en berättelse om Sofie Sager, en ung kvinna som vågade tro på sig själv även när ingen annan gjorde det.
Vi ställde några frågor till Anna Laestadius Larsson inför utgivningen.

 

Din nya bok Törnrosens triumf handlar om Sophie Sager. Vem var hon och hur hittade du henne?

– Å, hon är en gammal kompis ur mitt historiska kvinnoarkiv som har pockat på att bli omskriven en längre tid. Man kan säga att hon var Metoo 1.0 i vårt land, den första kvinnan som offentligt tog strid mot sin förövare. Hon var en otroligt modig ung kvinna som inte bara anmälde övergreppet hon råkade ut för, hon stod dessutom upp för sig själv i rätten, medverkade i tidningarna och när processen var över bestämde hon sig för att befria sina medsystrar från sin tids fördomar genom att ge sig ut på turné och hålla emancipatoriska föreläsningar. Och det på mitten av 1800-talet så ni kan ju tänka er att det var ett uppdrag med förhinder.

Du har i flera böcker bjudit in dina läsare till det sena 1700-talet, hur var det att helt ge sig in i och skriva om 1800-talet?

– Jag skrev ju om det sena 1800-talet i Hilma, min roman om konstnären Hilma af Klint och om det riktiga tidiga i Räfvhonan, den sista delen av min 1700-talstrilogi. Nu fick jag ge mig i kast med mellanåren, en tid när kvinnorna var väldigt hårt hållna, ännu mer så än tidigare. En ärbar kvinna kunde inte samtala med en man eller ens röra sig på stan utan en eskort som höll reda på att inget opassande skedde. Fredrika Bremer döpte det till mullvadsåren och icke-livet, de unga åren när hon var ständigt påpassad, innan hon blev medelålders och sexuellt ointressant. Det var bland annat det som Sophie Sager tog strid emot.

Att skriva historiska romaner innebär förstås en hel del research. Hur gör du för att sedan överföra den kunskap du fått om tiden till skönlitterär form, vad är fakta och vad är fiktion?

– Jag lägger mycket tid på att läsa in mig på tidsandan, som jag vill ska genomsyra mina romaner. Och jag ändrar ingenting av det som faktiskt hände. Däremot diktar jag fritt och skamlöst om sådant vi inte vet, som till exempel hur personerna tänkte och vem som var far till ett barn som registrerats med ”fader okänd”. Min ledstjärna är att det skulle kunna ha hänt, inte att det nödvändigtvis hände just så – för in min romanvärld är det jag som är gud, det är jag som bestämmer.

Ditt intresse för historia är stort, vilken tid fascinerar dig mest? Varför?

– För tio år sedan skulle jag ha svarat 1700-talet, för det är en tid som har allt, flärden, revolutionerna, nya tankar. Men nu vet jag inte, var tid är fascinerande och spännande på sitt sätt. Just nu har jag i ett nytt romanprojekt återvänt till sekelskiftet 1900 som jag ägnade mig åt i Hilma och även till viss del  i Svårmodets döttrar och är helt uppslukad för att det är så spännande och omvälvande: industrialiseringen tränger ihop folk i städerna, tro och vetenskap bryts mot varandra och arbetares och kvinnors krav på rättigheter kommer snart för alltid förändra vårt sätt att leva. Och så lyssnade jag nyligen på ett program om drottning Margareta, kvinnan bakom Kalmarunionen, och tänkte att 1300-talet, det skulle det vara spännande att grotta ner sig i…

Genom dina böcker lär vi känna kvinnor som ofta försvunnit ur historien, vilka fler vill du lyfta fram från Sophie Sagers tid?

– Fredrika Bremer som gjorde svenska ogifta kvinnor myndiga och faktiskt var en världskändis, vilket jag inte tror så många vet. Wendela Hebbe vårt lands första fast anställda kvinnliga journalist. Och så fransyskan George Sand som var den här tidens mest lästa författare i Frankrike vid sidan av Victor Hugo. Hon var otroligt cool och inspirerande, klädde sig i manskostym och rökte cigarr. Alla tre figurerar på olika sätt i Törnrosens triumf.