Följ oss på sociala medier:
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”...förpackad i korta, effektiva kapitel som inte sällan avrundas med d...”Läs mer
”... kul läsning, skön hämndkänsla...”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”En spännande bok som inte är den typiska spänningsromanen utan utspela...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”En realistisk och kärleksfull berättelse med ett persongalleri som kän...”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Vilken underbart charmig brittisk feelgoodroman! Den är fylld av humor...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Caféet som aldrig sover tog mig med storm, för nu när boken...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”En gripande berättelse av en debutant som jag ser fram emot att...”Läs mer
”Starkt och osentimentalt om kvinnor som bär både skam och armod och om...”Läs mer
”Vi som inte identifierar oss som språkpoliser, men som ständigt möter ...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer

Krönika om Kambodja, Expressen januari 2007

Barn som är döende i aids ser inte längre mänskliga ut. De liknar små utomjordingar – missbildade, fläckiga och med konstiga sår och utväxter på kroppen.
Kan man filma dem för tv?
Är det etiskt och moraliskt försvarbart att visa upp dem i en kommersiellt tv-kanal på bästa sändningstid?
Jag har diskuterat den saken med överläkare Ung Vibol, chef över Nationella Barnsjukhuset i Kambodjas huvudstad Phnom Penh.
Överläkare Vibol träffar de döende aidsbarnen varje dag. Hennes yrkesliv går ut på att lindra deras lidande – och att stoppa spridningen av smittan.
För henne var saken självklar.
– Detta är konsekvenserna när ingenting görs, sa hon och öppnade dörren in till hospiceavdelningen.
Där låg de, de små rymdvarelserna, med ögon som var så vackra och sorgsna att det var fullständigt outhärdligt. Några satt upp, andra låg i famnen på vårdare eller föräldrar.
– Om dessa barns mödrar fått medicin i tid hade de här barnen aldrig behövt bli smittade, sa Ung Vibol. Risken att en hivsmittad mamma föder är ett hivsmittat barn är en på tre i Kambodja. Med bromsmedicin sjunker risken till ett par procent.
– Men även smittade barn har en framtid. Med rätt medicinering i rätt till hade de här barnen haft alla chanser att växa upp, bli vuxna och få egna, friska barn, sa Ung Vibol.
Och vi frågade föräldrarna om vi fick filma dem och barnen och nästan alla sa ja, de nickade och gjorde den klassiska hälsningsgesten: handflatorna tryckta mot varandra under hakan som en svensk lucia, en ödmjuk nick med huvudet.
Ja, de ville bli filmade. Ja, de ville visa de hur aids egentligen ser ut.
För oss i filmteamet blev mötena nästan outhärdliga.
I ett par veckor hade vi rest runt i Kambodja och träffat människor som på olika sätt var berörda av aidsepidemin. Vi hade träffat de hivsmittade mammorna som överfört viruset till sina barn, sett deras utanförskap och förtvivlan, vi hade mött de föräldralösa barnen och deras åldriga farföräldrar, vi hade intervjuat buddistmunkar och läkare och hjälparbetare, men vi hade ändå inte förstått. Vi hade inte insett vidden och smärtan som sjukdomen förorsakar – inte förrän vi träffat barnen på hospiceavdelningen på National Pediatric Hospital.

Kambodja är oerhört hårt drabbat av aids och hiv. Tre procent av befolkningen är smittad, i vissa regioner upp till sju procent. Det är siffror vi tidigare bara sett i södra Afrika.
Varför just Kambodja är ett av Asiens värst utsatta länder är svårt att hitta en enkel förklaring till, men hiv och aids sprids där det finns okunskap, fattigdom och övergrepp. Dessa tre beståndsdelar dominerar Kambodjas nutidshistoria.
Fransmän, japaner och amerikaner turades om att ockupera, bomba och förtrycka under hundratals år – och sedan kom de Röda Khmererna. Mellan 1975 och 1979 lyckades Pol Pot och hans järnhårda kommunistregim döda en femtedel av Kambodjas befolkning. Allting avskaffades: skolor, städer, sjukhus. Tideräkningen började om på år noll. Kunskap sågs som förräderi, vilket innebar att praktiskt taget alla utbildade människor avrättades. En hel generation barn växte upp utan att lära sig läsa och skriva.
Idag är Kambodja ett av världens fattigaste länder. En tredjedel av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen. Analfabetismen är fortfarande utbredd, våldtäkt är lagligt inom äktenskapet.

Men hiv och aids går att stoppa.
Det är inte ens särskilt svårt.
Det som behövs (förutom mediciner!) är kunskap, information och attitydförändringar – och sådana uppstår inte av sig själva.
Vi som sitter med resurserna måste inse vidden av problemet och därför ta vårt ansvar och göra något åt det.

En vacker dag kommer man att kunna lägga ner hospiceavdelning för aidsbarnen på nationella barnsjukhuset i Phnom Penh.
Men för att det ska bli möjligt måste vi först berätta att den finns.
Därför får du själv träffa de döende aidsbarnen i tv i morgon kväll – om du törs.


Prenumerera på Piratförlagets nyhetsbrev!

De senaste nyheterna om våra böcker och författare. Tips på evenemang och aktiviteter.