Följ oss på sociala medier:
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”...förpackad i korta, effektiva kapitel som inte sällan avrundas med d...”Läs mer
”... kul läsning, skön hämndkänsla...”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”En spännande bok som inte är den typiska spänningsromanen utan utspela...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”En realistisk och kärleksfull berättelse med ett persongalleri som kän...”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Vilken underbart charmig brittisk feelgoodroman! Den är fylld av humor...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Caféet som aldrig sover tog mig med storm, för nu när boken...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”En gripande berättelse av en debutant som jag ser fram emot att...”Läs mer
”Starkt och osentimentalt om kvinnor som bär både skam och armod och om...”Läs mer
”Vi som inte identifierar oss som språkpoliser, men som ständigt möter ...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer

Verkligheten bakom – Paradiset

Hösten 1991 jobbade jag som nattreporter på Expressens nyhetsredaktion i Stockholm.
En kväll fick jag ett konstligt samtal. Det kopplades vidare från en av de manliga redaktörerna som tyckte att detta var något som passade på mitt bord.
Det var en ung kvinna i luren som berättade hur hon var föreståndare för en alldeles ny och fantastisk verksamhet: en stiftelse som gömde undan och raderade förföljda människor ur alla offentliga register och fick dem att försvinna helt och hållet. Eftersom förföljelse av det här slaget framför allt är sådant som drabbar kvinnor och barn så beslöt jag mig för att lyssna.
Jag kom att träffa kvinnan flera gånger under halvåret som följde. Till en början var jag djupt imponerad av hennes engagemang och kunskap, hon gjorde ett mycket kompetent och trovärdigt intryck.
Men när jag försökte kontrollera hennes uppgifter stötte jag allt som oftast på patrull. Inget av det hon sa kunde bekräftas, eftersom allt var så hemligt och raderat.
Som journalist kunde jag inte skriva något jag inte kunde kontrollera och belägga, varpå artiklarna dröjde. Jag fick inte heller uppgifterna om pengarna och stiftelsens ekonomi att gå ihop.
Till slut fick jag kontakt med en kvinna som var djupt indragen i stiftelsens verksamhet. Jag visste dessutom vem hon var sedan tidigare, vi hade talats vid flera gånger. Hon kom att bli känd som Maria Eriksson.
Med Mias hjälp kunde jag avslöja stiftelsen och de lögner den byggde på. Artiklarna publicerades i Expressen ett år efter min första kontakt med föreståndaren.
Den här artikelserien fick stora konsekvenser för mitt fortsatta yrkesliv.
Dels för att jag blev stämd för grovt förtal och lämnades i sticket av min redaktionsledning, vilket fick mig att säga upp mig och lämna tidningen Expressen. (Det blev aldrig någon rättsprocess, föreståndaren drog tillbaka stämningen dagen före tryckfrihetsrättgången).
Dels för att jag kom att lära känna Mia Eriksson, som jag senare kom att skriva två böcker om: Gömda och Asyl.
Men det fick mig också att fundera över vad vig gör med varandra, vi människor. Hur vi fungerar, och hur vi tar ansvar för varandra.
Under åren i början av 1990-talet avreglerades stora delar av den sociala sektorn, många vårdinrättningar blev privata, det gick plötsligt att tjäna företagspengar på andra människors missbruk, ålderskrämpor och utsatthet. Vems ansvar är egentligen de sjuka och svaga? Samhällets? Kapitalets? Eller familjens?
Om mormor tog hand om mig när jag var liten, är det mitt ansvar att ta hand om henne när hon blir sjuk?
Eller ta ett äktenskap där parterna utvecklats åt olika håll och fått andra värderingar: för vem ska man ta ansvar först? Sin partner som man lovat älska i nöd och lust, eller sig själv och sin egen övertygelse?
Det är inga lätta frågor.
Och vad händer när staten blir själva skurken, vilket inträffade under kriget på Balkan?
Allt detta funderade jag ihärdigt på under några år, och resultatet ser ni här.
Paradiset är kanske min sorgligaste bok. Den har blivit en fantastisk film av Colin Nutley med Helena Bergström som en fullständigt otrolig Annika Bengtzon.
Den utsågs till Årets bok år 2002 av tidningen QX:s läsare.

Liza Marklund
Hälleforsnäs i mars 2005


Prenumerera på Piratförlagets nyhetsbrev!

De senaste nyheterna om våra böcker och författare. Tips på evenemang och aktiviteter.