Intervju Martina-koden
– Jättekul! Det är litegrann som att ha tre barn: När man får första barnet är man helt snurrig och vet inte vad som är fram och bak på blöjan. När andra ungen kommer känner man igen sig lite och vet att det går på något sätt och när tredje barnet är där har man koll. Man vet vilka faser man ska igenom och att de går över…
Vem kläckte titeln, Martina-koden?
– Jag. Först som ett skämt som jag mailade till min syrra, som hakade på och fortsatte skämta om det. Det är ju världens barnsligaste namn, precis som om man tror att man ska sälja miljoner böcker över hela världen.
Nåja, dina böcker har sålts i om inte miljoner så dock åtskilliga exemplar – närmare bestämt 128 000 av Hemma hos Martina och hittills 80 000 av Underbar och älskad av alla, som dessutom är såld till fem länder …
– Ja. I Norge är den redan utgiven. Fast där kunde den inte heta Underbar… för det får norrmännen att tänka på underbyxor, så där har den fått titeln Fantastisk och elsket av alla. I Tyskland ska den heta Salto für Anfänger, vilket betyder saltomortal för nybörjare.
Berätta om krönikorna – hur tänkte du när du valde ut och satte ihop dem?
– Att ge ut en krönikesamling är jobbigare än många tror. Det är inte bara att hälla ner och ge ut gammalt material. Jag har redigerat och skrivit om gamla krönikor och sedan lagt till helt nya för att det ska finnas en röd tråd genom boken.
– I förra boken var den röda tråden min graviditet, här är det min roman Underbar och älskad av alla som är den röda tråden.
När du började skriva krönikor och fick massor av uppmärksamhet och uppskattning för din alldeles egna stil, brukade du säga att ”jag vet inte hur man gör, jag bara skriver”. Är det fortfarande så, eller har du utarbetat en teknik?
– Nej, jag har fortfarande ingen teknik. Faktum är att det nästan tar ännu längre tid att skriva i dag. Nu kan jag inte längre vara lite charmigt halvdålig – saker som jag förut kanske skulle ha släppt igenom skriver jag om en gång till. Jag ändrar och ändrar in i det sista.
– Precis som en människa som är tondöv, har jag insett min begränsning. Jag kommer aldrig att kunna skriva en bok på ett snabbt och klatschigt sätt. Jag kommer alltid att skriva och slänga, skriva och slänga, och aldrig känna mig riktigt nöjd. Jag har en enormt stor respekt för det här med att skriva.
Det låter lite jobbigt…
– Nej, för samtidigt tycker jag att det är så fruktansvärt roligt. Jag känner aldrig att ”suck, nu måste jag jobba”. Jag har hamnat i den lyxigaste sits man kan tänka sig som får hålla på med de tre saker jag tycker är allra roligast: Att skriva manus, att skriva böcker och att vara skådespelare.
Apropå skådespelare så ska du ju snart spela huvudrollen i filmatiseringen av Underbar och älskad av alla, som du dessutom skriver manus till tillsammans med Måns Herngren och Hannes Holm ska regissera. Hur går det?
– Det går finfint. Inspelningarna börjar i oktober och vi är mitt uppe i castingen. Jag är med i varenda scen utom två, så det blir fullt upp till mitten av december.
Hur hinner du med att skriva annat också?
– Det gör jag inte. Åtminstone inte krönikor. Därför har jag slutat skriva krönikor i Mama för att kunna koncentrera mig på jobbet med boken och filmen.
Har du någon ny bok på gång?
– Jodå, i huvudet. Jag har ju Isabella (huvudperson i Underbar och älskad… reds anm.) i huvudet hela tiden när jag arbetar med filmmanuset. Jag får massor av nya uppslag och infallsvinklar hela tiden.
– Helst skulle jag börja skriva genast, det är så kul. Men jag måste tvinga mig att fokusera på en sak i taget. Nu i höst är det Martina-koden och filmen som gäller.
Har du något tips till alla som drömmer om att vara så roliga att de kan försörja sig på det?
– I somras hade jag och Ernst Brunner en författarskola i TV4. Det blev en rätt rolig blandning, vi är så totalt olika som författare. Men där var i alla fall mitt bästa tips att skriv riktat! Försök inte skriva så att mamma och faster och hela världen ska bli nöjda, utan välj ut någon som du tycker om och skriv direkt till honom eller henne.
– Själv skriver jag så att min syrra Bea ska garva när hon läser. Vi jobbar jättetajt, hon läser allt jag skriver och kommer hela tiden med kommentarer.
Du är inte rädd för att bjuda på dig själv och dina krönikor tar ofta avstamp i den mest oglamorösa delen av vardagen. Är du verkligen så oglammig och virrig i verkligheten?
– Nej, men det är ju kombinationen som är grejen. Att stå med en blöja i ena handen och en flaska champagne i andra.
– Nyligen skickade en tjej som heter Erika Bonnard sin c-uppsats i litteraturvetenskap till mig, med titeln ”Uppochnedvända roller hemma hos Martina – en undersökning av den självförringande humorns subversiva kraft i Martina Haags Hemma hos Martina”. Där står det att jag ofta bygger upp en drömbild som jag sedan punkterar med mitt eget liv. Så har jag aldrig tänkt förut, men det stämmer ju!
Finns det något ämne du inte skulle skriva om?
– Ja, sex. Det blir lätt så fruktansvärt krystat. Att kunna skriva bra om sex är en konst och jag behärskar den inte. Om jag försökte mig på det skulle folk börja garva, fast av fel orsak…