Intervju Paranoia

Paranoia är svenska läsares första bekantskap med dig, men i Danmark slog du igenom som skönlitterär författare redan för fem år sedan…
– Ja, min första roman Mercedes Benz-syndromet kom ut 1998. Den utspelar sig i Afrika, där jag själv tillbringat fem år, och kan väl snarast kallas en politisk thriller.
– För den fick jag danska kriminalakademiens pris – trots att jag själv inte var helt klar över att det var en kriminalroman när jag skrev. Hursomhelst undrade förlaget om jag inte kunde fortsätta skriva kriminalromaner, och så blev det Paranoia som gavs ut här i Danmark för drygt ettochetthalvt år sedan.

Hur har Paranoia tagits emot hittills?
– Väldigt bra. Den nominerades till Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman och låg på den danska bestsellerlistan i över ett halvår. Den har även sålts och getts ut i Tyskland, Holland och Norge.

Din huvudperson och hjältinna Karin Sommer är något i kriminallitteraturen så ovanligt som en ensamstående kvinna en bra bit upp i medelåldern…
– Ja, det tyska förlaget tycker att hon är ett mellanting mellan Bridget Jones och Agatha Christies Miss Marple…
– För mig var det bekvämt med en huvudperson i samma ålder som jag själv; jag slapp gå ut och försöka ta reda på hur en trettioåring tänker och fungerar. Dessutom tycker jag det är intressant att skriva om den lite underliga ålder kvinnor befinner sig i mellan fyrtio och sjuttio, då de inte längre ses som sexobjekt men inte heller som snälla gamla mormödrar.

Finns det övriga likheter mellan dig och Karin Sommer?
– Visst är hon lik mig på många sätt, men absolut inte alla. Jag är till exempel gift sedan trettiotvå år tillbaka och har två vuxna döttrar.

Karin Sommer är journalist, precis som Liza Marklunds Annika Bengtzon. Har du läst Marklunds böcker?
– Ja, självklart – liksom Unni Lindell, Anne Holt, Jan Guillou och en rad andra skandinaviska kriminal- och spänningsromanförfattare.
– Jag tror att anledningen till att det finns så många och att det går så bra för den nordiska kriminallitteraturen är att det ges en mening till underhållningen.
– Kvinnor är inte intresserade av kiosklitteratur. De vill ha spänning och underhållning, men samtidigt kunna identifiera sig och gärna också lära sig något.

Vilken typ av litteratur läser du annars helst?
– Allt möjligt. Huvudsaken är att det finns en bra handling. Långa beskrivningar där inget händer tråkar ut mig. Jag är nog en ganska primitiv läsare.

Vad är viktigast när du skriver och när du läser – intrigen eller upplösningen?
– Jag tycker motivet är det mest intressanta i kriminalromaner. Det får inte vara slumpmässigt eller likgiltigt. Jag vill undersöka varför ondska uppstår.

Är du författare på heltid idag?
– Ja, och det är fantastiskt roligt. Men jag arbetar inte mindre disciplinerat bara för att jag sitter hemma och skriver. Att sitta och vänta på att inspirationen ska infinna sig håller inte – då kan man få vänta i fem år. Jag gör upp en plan för hur jag ska lägga upp skrivarbetet och sedan håller jag mig till den.

Kan vi vänta oss fler böcker om Karin Sommer?
– Ja, nummer två har redan kommit ut i Danmark. Den heter Robinson-morden och utspelar sig på en ö där människor börja dö på ett mystiskt vis. En slags socialdarvinistisk historia, alltså.
– Jag har också en idé klar till en tredje bok, även om jag inte börjat skriva än.