”Jag platsar inte i dagens bokutgivning”
Kafka, Balzac, Tolstoy, Hemingway, Zola… och Sjöwall & Wahlöö. När brittiska The Guardian gör en ”definitiv” lista över tusen romaner som alla bör läsa är duons deckare Den skrattande polisen en av tre svenska romaner som kvalat in.
– Jättekul! säger en glad, och förvånad, Maj Sjöwall.
– Det är klart att jag är stolt över att vi får vara med på en såhär ärofylld lista. Men jag är också överraskad av juryns bristande kunskaper inom svensk litteratur. Var är till exempel Selma Lagerlöf? undrar Maj Sjöwall.
Tillsammans med Steget efter av Henning Mankell och Röda rummet av August Strindberg är Den skrattande polisen de enda svenska romanerna som är med på den prestigefyllda listan.
– Varken Mankell eller vi håller på med stor litteratur, det är underhållning från början till slut. Men vi är båda i ropet just nu, det kanske är det. Den skrattande polisen fick ju också det fina priset i Amerika (Edgarpriset, 1971) och blev även filmatiserad på engelska. Och det är väl därför just den boken har fått så stort genomslag i framför allt engelsktalande länder.
Gillar själv Det slutna rummet bättre
Den skrattande polisen är dock inte den bok Maj Sjöwall själv är mest nöjd med.
– För mig är Det slutna rummet vår mest lyckade skildring. Jag tycker att vi fick in ganska mycket av det vi ville att den skulle innehålla. Det är två parallella historier, ett team som arbetar med ett fall, och en polis med ett annat. Lite fiffigt tycker jag.
Hon är glad över att hennes böcker fortfarande läses.
– Jag träffar människor som inte ens var födda när vi skrev böckerna och uppskattar dem. Det finns också många som inte vet om att vi har skrivit böckerna, de känner bara till Martin Beck och filmerna och tv-serierna. Och några av de som ser serierna blir väl sugna på att läsa bakgrunden till de här historierna.
Har du själv sett alla filmatiseringarna?
– Ja, jag har ju fått de visade för mig. Som tv-serier är de hyfsat bra gjorda och jämfört med andra svenska polisserier håller de ganska hög klass. Men om de gör vårt arbete rättvisa? Nej. Varken filmerna eller serierna har speciellt mycket med våra böcker att göra. Jag ser dem som normala polisfilmer och tänker inte på karaktärerna som våra figurer.
Skriver du något just nu?
– Visst skriver jag, men jag publicerar mig inte.
Varför inte?
– Jag tycker inte att jag platsar i den kommersiella bokutgivningen. Idag är man ju inte bara författare, man ska även vara ett varumärke. Det passar inte mig alls. Jag vill vara ifred, och det får man inte längre som författare.
Här är The Guardians motivering:
”When eight people are gunned down on a Stockholm bus in 1967, all the victims’ families and colleagues have to be interviewed as Martin Beck’s homicide squad try to identify the killer. Long before Kurt Wallender, Beck was the original stoical Norse Morse , and this is among the finest novels in the series featuring him — Jonathan Franzen is one of its many admirers. Unusual in showing detection as team work, it’s an enthralling whodunnit that uncovers the grimier, weirder side of shiny 60s Sweden.”
Här hittar du hela The Guardians lista
Sjöwall & Wahlöös Den skrattande polisen finns också som ljudbok. Läs mer här