Följ oss på sociala medier:
”En rafflande feelgoodhistoria i 1800-talets England om en åttaåring so...”Läs mer
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”Flickan som fick en röst är en fantastiskt fin debutroman som ger...”Läs mer
”Det här är en bok man vill sätta i händerna på sina...”Läs mer
”Att leda in en förhärdad särskrivare på rätt spår är en grannlaga uppg...”Läs mer
”Ett tag funderade jag på om inte nutida Gertrud kunde ha gestaltats so...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Låt det brinna är en grov, mörk, hård och oförutsägbar deckare som man...”Läs mer
”Anne Holt skriver spännande om aktuella samhällsproblem och ger en tro...”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Men David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Är hästboken en utdöende genre?

Hästar, stalliv och äventyr. Den kombinationen fick en hel generation svenska tonårstjejer att läsa hästböcker under 1950, -60 och -70-talen. Ridsportens popularitet består – men hästböckerna blir färre och färre.
Huvudpersonerna i den tidens hästböcker hette Jill, Annika, Pia och Britta och hade en sak gemensamt: de var hästtokiga. Deras livsintresse tog dem med på strapatser, de löste mysterier, vann stora tävlingar och övervann personliga rädslor.

Unga flickor fyllde sina bokhyllor med de ofta röda bokryggarna. Varje ny del var hett efterlängtad. Så hade det dock inte alltid sett ut. De tidigaste hästböckerna handlade oftare om pojkar som med hjälp av äldre hästkunniga män tämjde vilda hästar. Även böcker berättade ur vildhästarnas perspektiv var populära. Men i takt med att ridsporten blev allt mer kvinnodominerad gick hästlitteraturen igenom samma utveckling. Huvudpersoner och läsare blev flickor i stället för pojkar och handlingen flyttade in på ridskolor och ridläger.

Under cirka 30 år var hästböckerna med författare som Lisbeth Pahnke (Britta och Silver), Anna-Lisa Almqvist (Annika, Harry och hästen Turk) och Sven Martinson (Lotteserien) omåttligt populära och översattes till många språk. Konceptet var detsamma fram till början av 1990-talet. Då tog nya författare vid och böckerna blev mer vardagsrealistiska och fokuserade på relationer.
Samtidigt började också böckerna vända sig till en yngre publik

Nu är de flesta hästböcker som ges ut lättlästa och mer lämpade för högläsning. De klassiska hästböckerna i serieform blir färre och färre. Trots att Ridsportförbundet har nästan 200 000 medlemmar och ridning därmed är landets näst största ungdomsidrott.
Men helt försvunna ur bokfloran är de inte. Pia Hagmars serie om Klara är ett exempel på en hästbok som överlevt och fortfarande har en stadig läsekrets.