Hundraåringen uppskattad av Correns bokcirkel

 

Hej, Jakob Carlander, ledare för Östgötakorrens bokcirkel. Ni träffades första gången 2 mars och först ut att läsas var Jonas Jonassons ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. 

Hur gick diskussionerna kring boken?

– Flera associerade till filmen Forrest Gump med Tom Hanks. Huvudpersonen Allan Karlsson är lite likadan. Han rör sig i stora sammanhang, men berörs inte så mycket av dem. Det är ett väldigt intressant porträtt som Jonas Jonasson tecknar av hundraåringen. Men den handlar ju egentligen om två hundraåringar. Dels Allan Karlsson, och så är det ju 1900-talet. Det är som en skröna i sig och blir som något underförstått, något djupare i berättelsen. Den samlade slutbilden var att det här var roligt, underfundigt och tänkvärt. Vi uppskattade slutet allra mest, det är väldigt roligt. Jonas Jonasson får klart godkänt.

Er bokcirkel lever vidare mellan träffarna i form av en blogg, där även läsarna kan kommentera böckerna. Hur kom ni på den idén?
– Det var Åsa Christoffersson, redaktör på Correns kulturredaktion, som kläckte idén. En del i det är att främja recensentens dialog med sina läsare. Kultursidan presenterar böcker och tycker om böcker, men vad tycker egentligen gemene man som läser böckerna? Folk hör inte så ofta av sig om vad vi litteraturkritiker skriver. Bloggen kom igång direkt, deltagarna började skriva redan dagen efter. Så en annan fråga man kan ställa sig är om man behöver ha recensenter nu.

Vad säger du själv, behövs ni fortfarande som yrkeskår?
– Det är en bra fråga, och det är delvis den dialogen jag vill föra. Vad är egentligen vår uppgift idag? Att tala om vad som är god eller dålig litteratur? Eller att vara tipsare, ungefär så som sajten Bokhora fungerar? Många recensenter ser sig alldeles uppenbarligen som bokpoliser. Jag tror att vi kanske får en mer vägledande funktion i framtiden.

Du är psykoterapeut och har tidigare arbetat som sjukhuspräst. Kan en bokcirkel fungera som en slags terapi?
– Absolut. Varje människa är en berättelse och i bokcirkeln börjar vi undersöka en berättelse gemensamt. Det får alltid anknytningspunkter till våra egna historier. Så visst har det en terapeutisk funktion. Det kan bli en aha-upplevelse om dig själv och ditt liv. Man kan komma tillrätta med mycket bara genom att se på det på ett annat sätt. Och det är precis det man gör i en bokcirkel – man delar upplevelsen av en berättelse och får nya utgångspunkter.

Bokcirklar och bokklubbar är väldigt populära idag. Varför är det så, tror du?
– Det är ett enkelt sätt att dela saker och att komma bort från att bara vara konsument av något. Det är inte som att gå på bio, teater eller konsert – i en bokcirkel är man medskapande. Man gör något mer med sina läsupplevelser.

CORRENS BOKCIRKEL
Cirkelledare: Jacob Carlander, litteraturkritiker på Östgötakorrespondenten.
Antal medlemmar: 7 stycken, inklusive cirkelledaren.
Träffas på: Östgötacorrens centralredaktion i Linköping.
Och förtär: Kaffe och bullar.
Böcker de läser i vår: Herta Müllers ”I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv”, Maja Lundgrens ”Mäktig Tussilago” och Johan Theorins ”Blodläge”.
Blogg:
www.corren.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=5121665
eller www.corren.se/bloggar, klicka vidare till ”bokcirkeln”.