Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Familje-Tetris i Bromma

Kliv rakt in i ett kreativt kaos med barnaktiviteter, köttätartävlingar, missfärgat hår – och ett hus i Bromma som håller på att förvandlas till ett zoo. I Martina Haags nya bok Fånge i Hundpalatset står livet aldrig stilla.
Faktum är att Martina Haags liv snarare går i 180 kilometer i timmen, konstant. Hon bokar intervjuer med mobilen tryckt mot örat samtidigt som hon köper smörbullar hos bagaren. Planerar förlagsmöten och barnhämtning samtidigt som veckans frukost och middag blippar förbi på bandet framför kassörskan i mataffären. Är det inte matlagning hemma så är det matlagning i tv.

Det är precis här, mitt i vardagsröran, som krönikorna tar form.

Och den som läst Martina Haags tidigare krönikesamlingar Hemma hos Martina och Martina-koden kommer att känna igen sig.
– Den första handlade mycket om bebischocken och den andra om att få till en karriär. Fånge i Hundpalatset är mer om hur man får ihop hela familjelivet.
Familjelivet består av maken Erik, barnen Jackson, 13, Lucia, 11, Dino, 6, och Diana, 2.
Och så djuren så klart. Martina Haag ägnar delar av boken åt att återge den pågående invasionen i villan. Där bor just nu slagskämpen Törnrosa, en orädd katt som gärna fajtas med jakthundarna Hjortfot och Pimme. De har i sin tur precis lärt sig att ställa sig ovanpå varandra för att nå upp till köksbänken där frukostfrallorna ligger.
Men det är inte slut där. Långt därifrån.
– Nu är det tjat om en hamster. Och en guldfisk. Erik lade armen om mig och pratade om en get häromdan. En get! Förstår du! Vi hade faktiskt en igelkottsunge ett tag också. Den fick kattmat och blev helt orädd.

Åter till familjepusslet. Eller nej, förresten. Familje-Tetris är ett mycket mer passande ord, enligt Martina Haag.
– Pussel låter ju som något man gör i lugn och ro till en kopp örtte. I Tetris är det jättejättebråttom och det trillar ner mer och mer och skyndar du dig inte och lägger allt rätt så sprängs till slut hela rutan. Så känns det.
Men det blir också mycket tillbakablickar.
– Jag brukar ofta bli lite mer svart i mina tonårstexter. Man måste blanda hallonbåtar och lakritsbåtar, annars blir det inget djup alls. Men det blir också roligare om det är lite sorgligt.
Att skriva om tonårsperioden är ett sätt att läka sig själv som vuxen, tror Martina Haag.
– Allt jag håller på med är ett slags offentlig terapi. Jag har pensionsförsäkring, företag och är fyrabarnsmamma med karriär, men under ytan är jag fortfarande tonårsbruden, jag har så jättenära till henne. Det är därför det är så roligt att skriva om tonårstiden.

Många känner igen sig i dina texter. Får du mycket reaktioner?
– Ja, folk mejlar och kommer fram och säger att det är som om jag varit hemma hos dem och tjyvlyssnat och att de skrattat högt på bussen när de läst någon av mina böcker. Varje krönika är ett litet stycke liv, skrivet med stor precision och exakthet.

Vad hade du blivit om du inte hamnat där du är nu?
– Jag vet inte. Jag trodde ju inte att jag skulle bli författare heller, jag har inte gått nån skrivskola och lärt mig hur man gör. Men jag är väldigt glad att jag är författare, det är lite som att leka. Fast man får betalt för det.
Hon tystnar en stund och säger sedan.
– Samtidigt är det logiskt att det blivit som det blivit. Om jag inte hade harvat med min skådiskarriär som aldrig fick det där sköna genombrottet, om jag inte vuxit upp på Lidingö med panka föräldrar eller varit singeltjej skitlänge innan jag träffade Erik – då hade jag ju inte haft något att skriva om eller fått bokkontrakt. Jag är som ett självgående ekosystem, som hela tiden fylls på.