Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Stark historia om föräldraskap

Den unga kvinnan ser på sitt nyfödda barn en sista gång innan hon springer därifrån. Någon minut senare öppnar barnmorskan Cecilia Lund dörren och hittar det lilla byltet på parkeringen utanför BB. Hittebarnet är en stark historia om föräldraskap och jakten på det som är viktigt i livet.

Cecilia kan inte fatta det. Hur kan någon bara lämna sitt barn på en parkering? Långsamt börjar en historia nysta upp sig om tuffa besvikelser och solkiga barndomsminnen.
– Det var viktigt för mig att lyfta fram traumat bakom händelsen. Att skapa en bakgrundsbild till varför kvinnan lämnar bort sin bebis, säger Katerina Janouch, författare till den tredje boken i serien om Cecilia Lund.
Nyhetsrapporteringar om upphittade spädbarn, sådant som hänt i verkliga livet, formade idén till boken. Förra året hittade till exempel en pojke i Danmark en övergiven bebis i en buske.
– Det finns något fascinerande över det. Det är oerhört tabubelagt och förbjudet. När Cecilia och hennes kolleger hittar barnet vid förlossningskliniken blir det dessutom en väldigt stark kontrast till den värme och kärlek som finns där. De kan inte riktigt ta in det, att någon självmant har valt att lämna ifrån sig sitt eget barn, säger Katerina Janouch.

I boken Hittebarnet får Cecilia Lund också veta att hon är gravid och väntar sitt femte barn. Känslorna är splittrade. Glädjen blandas med osäkerhet.
Ska hon tillbaka in i småbarnslivet med vaknätter? Och hur bra är det egentligen mellan henne och John? Fyra barn, otrohet och vardagen har kommit emellan. Och ibland tänker hon på den andre mannen, fast hon inte vill. Hon kan bara inte hejda det.
– Det är intressant att gräva i vad som händer i oss när känslorna och huvudet vill olika saker. Tankar som man inte kan stoppa.

Vad vill du att läsarna ska bära med sig efter att ha läst Hittebarnet?
– Framför allt är det här underhållning. Läsarna får släppa sin egen vardag ett tag och kliva in i en annan värld och en annan familj, som ställs inför olika val. Kanske kan boken också väcka tankar om vad som är viktigt i livet och hur man själv vill leva sitt liv.

Hur skulle du själv beskriva boken?
– En underhållande och spännande historia, fylld av kärlek, svek, spänning och en hel del vardagsrealism.

Hur många böcker blir det om Cecilia Lund?
– Jag har en grundidé att skriva tio böcker i serien. Det är tacksamt att skriva om Cecilias värld på förlossningskliniken, eftersom det är så lätt att skildra spännande öden i den miljön. Det blir bra storyer helt enkelt. Och jag är själv nyfiken på vad som ska hända längre fram.

Katerina har gjort praktik på Danderyds sjukhus och BB Stockholm inför skrivandet av varje bok.
– Det är en ynnest att få vara där. Det händer mycket på människors egna lilla bebisfabrik.
Nu har hon en trogen skara fans som är barnmorskor. De hör av sig och berättar om sin vardag på förlossningsklinikerna, något som också fungerar som inspiration för skrivandet.

Du har skrivit ett 30-tal böcker nu, hur har du utvecklats som författare under den tiden?
– Jag har hittat mitt tilltal och vet att jag kan. Jag har en större trygghet i min författarröst nu.

Hur lägger du upp skrivandet?
– Jag börjar med att skriva synopsis, en grov skiss för dramaturgin i varje kapitel. Sedan skriver jag prologen som sätter an tonen i boken. Jag vrider och vänder gärna på texter och skruvar till saker och ting. Jag nöjer mig inte med det självklara, det första som jag kommer på. Sedan sätter jag i gång med att skriva om hur de olika karaktärerna mår, vilka relationer de har och vad som händer i deras liv.
– Det är en ren njutning när man får till det där flytet och storyn bara kör i väg och lever sitt eget liv. Det är jättespännande även för mig att se hur karaktärerna agerar och hur historien tar form.

Hur länge kommer du att fortsätta skriva?
– Tills jag dör. Precis som min mormor gjorde, hon var också författare.