Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

”Minnet efter mamma får finnas med ännu en gång”

Petra Östergren var med om det ofattbara. Känslorna efter mordet på hennes mamma kläddes i ord och blev grunden till en romantrilogi. Nu kommer första delen av Berättelsen om Esmara.
En liten flicka sitter ensam i ett hus, traumatiserad och stum efter en ofattbar tragedi. Hennes mamma har precis slagits ihjäl och spåren efter mordet syns överallt. Flickan sitter där hela natten, beskyddad av sin hund, innan hon blir hittad av grannen som larmar polis och ringer efter släktingar.
Det är inledningen till Berättelsen om Esmara. Men delvis också slutscenen i Petra Östergrens självutlämnande bok Att komma till ro med det allra värsta. Där berättar hon i korta bilder om uppväxten med sin alkoholiserade mor, stunderna av ren mamma/dotter-lycka, barnets och tonåringens förvirring av de ständiga sveken och det som kom att bli det värsta tänkbara slutet – mordet. Mamman misshandlades till döds av sin före detta pojkvän.

Det har gått 14 år mellan böckerna. Petra säger själv att hon ville utgå från det hon kan något om i sin nya roman. Hon kan sorg. Hon vet hur det är att mista någon man älskar. Och hur man tar sig tillbaka till ett liv som innehåller glädje igen.
Petra Östergren var 22 år när det hände. Inte en liten flicka, som bokens Esmara. Men den brokiga bakgrunden, ensamheten, sökandet efter trygghet i skuggan av äventyr och utmaningar, det delar hon med sin huvudkaraktär.
– Jag förstår att folk kan tro att Esmara är jag. Hon kommer från en liknande erfarenhet men har en annan personlighet. Hon är snarare sådan jag skulle vilja vara.

Esmara växer upp till en rakryggad ung kvinna, med stark integritet och en intensiv längtan bort från glesbygden i Kuivakangas, en by nära Övertorneå. Hon hamnar i Stockholm där hon pluggar på Handelshögskolan samtidigt som hon börjar göra affärer på en expansiv fastighetsmarknad.
Inspirationen till huvudpersonen hittade Petra Östergren under 1990-talet då hon var inblandad i omskrivna feministbråk. Hon hade kontroversiella åsikter om kvinnor och sexualitet och drev ett eget företag med en självförsvarsmodell som affärsidé. Hon blev ett tacksamt villebråd för skvaller.
– Jag fick höra en massa vildsinta historier, men ganska snart kände jag att berättelserna egentligen inte handlade om mig, det verkade finnas ett behov av att prata om en sådan typ av kvinna. Så då tänkte jag att det vore spännande att skapa en sådan skönlitterär figur.

Petra Östergren hoppar vågat mellan verklighet och fiktion. Esmaras efternamn och platserna hon kommer ifrån är autentiska medan bråken om egendomar och mark är påhittade. En karaktär, en bifigur, är hämtad direkt från verkligheten, resten är lekfullt påhittade men baserade på vänner och familjemedlemmar.
Esmara rör sig dessutom i samma miljöer som Petra Östergren rört sig i. I den första delen får läsarna följa med in i den alternativa vänsterrörelsen, militanta feminismen och till gayvärlden – men också till miljöer som författarinnan själv bara varit i utkanten av, som fastighetsvärlden, näringslivet och överklassen.
– Hon går igenom sitt 80-, 90- och 2000-tal i trilogin. För att kunna skriva om det var jag själv tvungen att ha gått igenom det. Nu har jag det. Det har fått mig att mogna och bejaka livet på ett nytt sätt. Jag vill ge läsarna en upplevelse genom en riktig berättelse, låta dem få komma in i en annan värld.

Samtidigt finns en grundfråga som löper som en röd tråd genom hela boken: Hur överlever en ung kvinna ett trauma?
– Hur hanterar man det känslomässigt? Vad får det för effekter i livet, i kärleken och i möten med andra människor?
Men det är också en bok om kärlek och kärlekens helande kraft. Om trevande försök, tillit som långsamt byggs upp. Om en egensinnig karaktär som försöker hitta sin väg, nå toppen och ett oberoende.
Har du bearbetat din mammas död igen under arbetet med den här boken?
– Ja, jag har faktiskt det. Vissa saker som är smärtsamma i boken skrev jag på ren känsla. När man har varit med om det som jag varit med om så finns det med en varje dag. Det behöver inte vara plågsamt hela tiden, men det finns där. Och paradoxalt nog ger det en insikt om och tacksamhet över att få existera, glädjas, leka, älska och bara njuta av livet. Kanske har arbetet med boken framför allt gjort att jag fått en djupare förståelse för mig själv och hur hennes död har påverkat mig.

Inom fyra år planerar Petra Östergren att ha del två och tre klara. Därefter hoppas hon kunna fortsätta med andra skönlitterära bokprojekt.
– Jag har flera idéer och ett påbörjat manus. Tidigare har jag alltid varit driven av att försöka förändra världen med mitt skrivande, jag har varit mer politisk och intellektuell. Det här arbetet är lustfyllt, det känns som en lyx. Jag skulle gärna göra det på heltid resten av mitt liv.