Följ oss på sociala medier:
” Lundberg skildrar viktiga internethistoriska perspektiv, som de om n...”Läs mer
”"Hej hej Monika, hej på dig Monika! Jag blir bara så glad...”Läs mer
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”Klassisk pusseldeckare med stark spänning och spännande persongalleri....”Läs mer
”Roten till allt ont av Micke Leijnegard är en suveränt bra bok....”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”Här får ni massor av spänning i en underbar förpackning. Passar alltså...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”...en mysig roman, en sådan som man behöver ibland. Jag gillar också a...”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Vilken underbart charmig brittisk feelgoodroman! Den är fylld av humor...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”Caféet som aldrig sover tog mig med storm, för nu när boken...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer
”Jag inser att det som gjort djupast avtryck i minnet är beskrivningarn...”Läs mer
”Hans röst i etern följer med in i hans böcker, där hans...”Läs mer
”En gripande berättelse av en debutant som jag ser fram emot att...”Läs mer
”Starkt och osentimentalt om kvinnor som bär både skam och armod och om...”Läs mer
”Vi som inte identifierar oss som språkpoliser, men som ständigt möter ...”Läs mer
”Ebervalls och Samuelsons skildring av fyrtiotalets Stockholm och Köpen...”Läs mer
”Jonas Jonasson skriver skrönor som är njutbara att läsa. ... Skrönor t...”Läs mer
”Jan Guillou har slutfört ett imponerande verk. 1900-talet har fått sin...”Läs mer
”Det finns flera anledningar att sluka Johan Erlandssons bok om Maj Wah...”Läs mer
”Jag skrattade högt åt den här boken! ... Lärarinnan är en välskriven m...”Läs mer

Krönika: Du eller jag eller vem som helst

Det finns ingen särskild sort. Efter att i tjugo år ha skrivit om
kvinnor som misshandlas av sina män så är detta den starkaste erfarenhet jag gjort.
När jag pratar om kvinnomisshandel med ”vanligt folk”
(sådana som ALDRIG skulle drabbas av något sånt här, nej
aldrig i livet, hahaha vilken tokig tanke!) så verkar det här vara det svåraste att ta till sig: att det hade kunnat handla om dem själva, deras dotter eller syster.
– Men det här är väl ändå ett invandrarproblem, sa den tjusiga förortsfrun på en middag nyligen.
Jag förklarade att svenskar är i majoritet både i gruppen
offer och förövare, men att utomeuropéer är överrepresenterade i det riktigt grova och dödliga våldet.
– Jamen, det ingår ju inte i vår kultur att slå kvinnor, sa förortsfrun lite kränkt. Vi har ju haft lagar om kvinnofrid sedan Birger jarls tid.
Sant. Men ”kvinnofriden” på 1200-talet innebar främst att
det inte längre var tillåtet att röva bort och våldta unga kvinnor på väg till och från kyrkan.
Att slå sin fru i hemmet, däremot, blev inte kriminellt förrän
1982, alltså för tjugotvå år sedan. Fram till dess var det kvinnans sak att själv ta ansvar för anmälan, polisen kunde
inte göra annat än att åka ut och ”medla” om en kvinna höll
på att bli ihjälslagen hemma i köket.
Vi har med andra ord ingen särskilt lång och ärofylld tradition att falla tillbaka på i den här frågan, snarare tvärtom.

Det har i alla tider varit tämligen accepterat att slå sin fru,
åtminstone lite grann, och är så än idag. Inte enligt lagboken, men i byråkraternas inställning och det allmänna rättsmedvetandets.
– Fast det här pågår väl ändå mest i socialgrupp fem, sa
förortsfrun som nu började bli rejält sur. Det är ju nästan bara alkoholister som drabbas.
Tvärtom, faktiskt. Om man tittar på det allra värsta våldet,
det dödliga (det som inte har några mörkertal utan bara består av hårda fakta), så är faktiskt de flesta nyktra, både offer och förövare.
Däremot blir våldet ofta grövre om mannen är berusad; när
vi super mer ökar våldet mot kvinnorna.
– Men varför flyttar de inte? sa frun. De får väl skylla sig
själva om de lever ihop med en idiot!
Att kvinnan stannar finns det en formel för: professor Eva
Lundgrens ”normaliseringsprocess”. Den beskriver hur mannen successivt bryter ner kvinnans personlighet, tar ifrån henne livsutrymmet och kontrollerar henne med en blandning av skräck och kärlek. Det är en avancerad och mycket effektiv form av hjärntvätt, fullt jämförbar med tortyr.
– Kom inte och säg att detta kan hända vem som helst, sa
frun och reste sig. Hur kommer det sig annars att det alltid är samma kvinnor som råkar ut för sånt här, gång efter gång? De dras ju till de här karlarna!

Faktum är att det egentligen förhåller sig tvärtom. Kvinnorna blir ofta slagna av en man och aldrig mer. Hon går på
niten en gång, sedan har hon lärt sig känna igen maktbehovet, kontrollbeteendet, det som gör att han till varje pris måste bestämma över allt det som är hon: hennes värld, hennes tankar.
Männen som slår, följer däremot ett mönster. Slår de en
så slår de också nästa. Nästan alla kvinnor som misshandlas blir också våldtagna. Deras barn blir också ofta slagna, till och med deras husdjur får stryk (jo, det är sant, det finns forskning på det).
– Nåja, sa frun och ställde sig i dörren. Som tur är så är
ju det här ett problem som snart är borta. Nästa generation
kommer att vara klokare än vi.
Helt fel. Allra värst utsatta är de riktigt unga tjejerna, det
visar flera undersökningar.
Då gick frun.
Dagen därpå intervjuades jag av en ung, kvinnlig journalist
på en stor nyhetsbyrå. Hon sa:
– Men det här är väl ändå mest ett invandrarproblem bland
alkoholister i socialgrupp fem? Jag fattar inte varför kvinnorna stannar kvar! Och är inte det här egentligen på väg att försvinna?

Den här krönikan publicerades i Aftonbladet hösten 2004. Nu publiceras den igen i Liza Marklunds krönikesamling Nya röster sjunger samma sånger.


Prenumerera på Piratförlagets nyhetsbrev!

De senaste nyheterna om våra böcker och författare. Tips på evenemang och aktiviteter.