Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Krönika: Så skapas en förbrukningsvara

Det är lätt att skapa en villig hora till tyska bordeller. Det handlar bara om att förvandla en flicka till en förbrukningsvara.
Känsliga läsare varnas för att läsa längre nu, för jag tänker
berätta precis hur det går till:


En ung, utfattig flicka från öst får ett servicejobb i väst –
tror hon. Hon ska städa, diska eller servera.
Så snart hon packat väskan och lämnat sina vänner och föräldrar bakom sig så är hon förlorad.
Men hon kommer inte till någon färja över havet. I stället förs hon av sina nya kompisar till någon isolerad plats, och det är här transformeringen från människa till handelsvara äger rum.
Konkret innebär det att hon, exempelvis, låses in i en utkyld
lada på obestämd tid. Hennes enda kontakt med människor
består av män som våldtar henne. Framför allt analt, för
det gör mest ont. De slår henne, låter henne svälta, tvingar i
henne olika typer av droger.
De filmar henne medan de våldtar. Ofta är de flera stycken,
de använder henne samtidigt, och när de är klara så pissar de på henne.

Filmen är ett vapen, ett effektivt sådant. Det ingår i nästa
steg av nedbrytningsprocessen: hoten.
Om hon inte gör som människohandlarna säger kommer
de att visa filmen för hennes föräldrar.
Om hon inte gör som de säger så kommer de att hämnas på hennes syskon.
De sätter en pistol mot hennes panna och låtsas trycka av.
Men om hon gör dem till viljes så kommer alltsammans
att bli bättre. Hon kommer att få mat och värme och ljus och
misshandeln kommer att upphöra.
Det är bara våldtäkterna hon måste stå ut med.
Och tro mig, det gör hon.
Hon lovar att vara snäll flicka bara de slutar knulla henne
i stjärten tills hon blöder. Bara de slutar slå, bara de slutar
spotta.
Hon lovar att göra precis som de säger, bara de låter hennes lillasyster vara ifred.
Och säg inget till mamma! Låt henne inget få veta!
Slavhandlaren nickar, nu är han nöjd.
Förvandlingen är över.

Oftast tar den mindre än två veckor.
Smärta, hot, förnedring och skuld är en effektiv cocktail när
man berövar en ung människa den egna viljan.
Och nu får flickan åka på båten över havet. Nu får hon
komma till det förlovade landet i väst som hon drömt om. Nu
får hon se hur människorna lever i den gamla friheten, i den
etablerade demokratin.
Hon låses in i en lägenhet som hon aldrig tillåts lämna.
Upp till tio, femton gånger per dag måste hon ligga med olika män och hon gör det, hon gör det, för om hon inte gör det så börjar misshandeln igen, smärtan och hoten.
Hon gör det, och hon gör det frivilligt, för av alla val hon
har att välja mellan är samlagen med de betalande männen det bästa alternativ hon har.
Jag har träffat de här flickorna.
Jag har fikat med deras mammor.
Jag har försökt se bakom ögonen på de män som handlar
med dem, som säljer dem igen och igen, som tjänar pengar på varje torsk som våldtar dem.

Jag ser dem alla framför mig när jag hör argumenten mot
JämO:s, Claes Borgströms, förslag att bojkotta fotbolls-VM.
Prostitution är ju lagligt i Tyskland! Vi lever väl i ett fritt
land! Kvinnorna har ju själva bestämt att de ska vara på de där bordellerna! De vill ju tjäna pengar! I själva verket är de glada att vara där! Inte ska vi moralisera över hororna, brudarna med världens äldsta yrke, hahaha!
Jag tycker Borgström både har rätt och fel.
Han har rätt i att den generella slutsatsen att mäns överordning innebär att män anser sig ha rätt till kvinnors kroppar.
Han har rätt i sin ilska över de prostituerade kvinnornas situation.
Han har rätt i att handeln med människor är fullständigt
jävla oacceptabel.
Däremot tycker jag han är ute och cyklar när han kräver att
fotbollslandslaget ska bojkotta VM på grund av bordellerna.
Spelarna har inget särskilt kollektivt ansvar just för slavhandeln, men de har, precis som alla vi andra, ett individuellt ansvar.
Det finns inget försvar för varför män ska kunna köpa kvinnors kroppar.
Inget som helst!

Den här krönikan publicerades i Expressen våren 2006, då dåvarande JämO Claes Borgström förespråkade en bojkott mot
fotbolls-VM i Tyskland. Nu publiceras den igen i Liza Marklunds krönikesamling Nya röster sjunger samma sånger.