Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

Tionde boken om Irene Huss

Läs om Helene Turstens tankar kring arbetet med boken i en längre intervju.

Ett pizzabud blir vittne till ett brutalt mord, en brinnande mans dödsvrål på en dunkel gata i Göteborg. Det blir upptakten till ett krig mellan rivaliserande gäng som Irene Huss och hennes kollegor dras in i, där inte ens Irenes närmaste går säkra. 

Irene Huss man har just blivit restaurangägare men hinner knappt fira sin nya verksamhet förrän han inser att den gamla ägaren lämnat mer än obetalda skulder efter sig.

– Det jag vill visa är hur utsatt och irrationell den lilla människan blir när den valts ut att bli offer. För vem som helst kan bli det, vem som helst kan råka ut för detta, säger Helene Tursten om temat i I skydd av skuggorna.

Som förberedelse inför skrivandet gjorde Helene mycket research om det som då skulle bli synopsis till ett filmmanus. Hon pratade med poliser, socialen, åklagare och domare. Det hon märkte under processens gång var att ämnet blev alltmer aktuellt i medierna, gängkrigen eskalerade i Malmö, Stockholm och Göteborg.

– Plötsligt stod jag mitt i kriget, kan man säga. Det var lite otäckt.

Helene är dock övertygad om att det är viktigt att kontinuerligt ta upp ämnet både i böcker och i andra medier för att uppmärksamma hur organiserad brottslighet fungerar.

– Det som är viktigt är att olika sektorer inom rättsväsendet samverkar. Skattemyndighet, försäkringskassa, polisväsende, åklagare, utredare. Sedan får man kartlägga gängen ordentligt, inte ge dem arbetsro så att de får chans att växa till sig.

Helene erkänner att hon låter sina poliser jobba på ett lite annorlunda sätt mot hur arbetet ser ut i verkligheten, men hon tycker att det händer för lite annars. Men hon har fått kommenterar från poliser som sagt att det finns väl ett fungerade vittnesskydd till hjälp för personer som vittnar.

Skrivandet har under de senaste åren växlat mellan synopsisarbete till filmerna och bokmanus. Men att blanda de två arbetssätten har varit förvånansvärt lätt för Helene.

– Det är nog min tillgång som författare, att jag har lätt att separera de tu. Jag behöver inte följa filmsynopsis och boken blir en egen historia.

Du har nu skrivit en dekalog om Irene Huss, vad händer härnäst?

– Nu ska jag ta mig an ett projekt med helt annat innehåll. Jag får vila lite från Irene och hon från mig, så blir det som att träffa en gammal vän igen sedan. Jag tror att det är bra att skriva något annat, få lite andrum.

Fiskälskaren Helene Tursten slutade äta kött 1996 i samband med att hennes reumatism bröt ut. En dom som ledde henne bort från tandläkaryrket och in i författandet. Men hon tycker att det är fel att påstå att hon ”hade tur” som blev sjuk, reumatismen följer henne ständigt och hon skulle mer än något önska sig frisk. Men Irene Huss hade nog inte funnits om det inte varit för sjukdomen.

– Jag har alltid läst mycket och vetat att jag kunnat uttrycka mig. Men det fanns inte på kartan att sadla om från tandläkare, jag trivdes jättebra med det.

Men livet har sina vägar. Först flytten från Göteborg till Sunne och därefter författaryrket på heltid. Helene arbetar alla veckans dagar och tar bara paus vid större högtider som jul och midsommar.

– Jag vill ha helt tyst när jag arbetar, jag kan inte ens ha radion på när jag skriver. Jag jobbar ett pass på förmiddagen, sedan en ganska lång paus för att vila lederna och därefter ett pass på eftermiddagen. Nacke, händer och skuldror orkar inte annars.

40 miljoner människor över hela världen har sett de sex filmerna om Irene Huss och för den nyfikne skymtar Helene förbi i en liten roll i Det lömska nätet. Hennes tyska förlag ville att hon skulle ”göra en Alfred Hitchcock”, vilket hon motvilligt gick med på.

– Jag sa det till dem att ”jag kan vara lite i bakgrunden, valla en hund eller något”, men så kom jag ut till inspelningsplatsen och skulle spela präst! Det roliga är att de klippte bort nästan hela den scenen så svisch, svisch säger det så är stunden förbi. Ingen är gladare för det än jag, skrattar Helene.

Får vi chans att se dig skådespela igen i någon kommande film?

– Nej, det kommer jag aldrig göra igen. Jag har sagt till det tyska förlaget att det kan de helt glömma. Man ska göra det man är bra på och i mitt fall är det att skriva böcker.

Läs mer om I skydd av skuggorna här.