”Mina böcker är sagor för vuxna”
Nu finns Kristina Ohlssons Davidsstjärnor i bokhandeln. Kriminalromanen är den femte i serien om Fredrika Bergman och var, enligt författaren själv, så rolig att skriva att hon grät när boken var färdig.
Den 24 april utkommer Davidsstjärnor – Kristina Ohlssons femte bok i serien om Fredrika Bergman, Alex Recht och Eden Lundell.
I romanen skjuts en lärare på Salomonskolan i Stockholm till döds. Några timmar senare försvinner två judiska pojkar på väg till sin tennisträning. Fredrika Bergman och Alex Recht ställs inför en av sina svåraste utmaningar där spåren leder till en och samma plats: Israel. Samtidigt nämns myten om den så kallade Papperspojken om och om igen. Han som kommer om natten och rövar bort sina offer…
Hur föddes idéen till boken?
– Enkelt. Jag har varit fascinerad av staten Israel sedan jag var tretton-fjorton år. Mitt intresse för Mellanöstern är rent generellt väldigt stort. Alltså blev frestelsen till sist för stor: jag måste skriva en bok med den titeln.
I efterordet till Davidsstjärnor skriver du att du grät när du var klar med boken. Varför betydde Davidsstjärnor så mycket?
– Jag grät mest för att jag hade så otroligt roligt när jag skrev boken. Vilket förstås låter bisarrt eftersom det är en så hemsk berättelse. Men allt var bara så perfekt! Jag hade varit sjuk tidigare under våren och blivit frisk. Jag hade äntligen slutat jobba. Och jag fick äntligen sitta i Israel och skriva en bok. Det var rätt och slätt något av det mest fantastiska jag varit med om!
Det här är den femte boken om Fredrika Bergman och Alex Recht. Har du haft en plan för hur serien ska utvecklas eller har idéerna bara dykt upp?
– Jag tror på lust och spontanitet. Idéerna har fått komma allt eftersom. Det är då jag skriver som bäst.
I de senaste två böckerna har Eden Lundell fått en allt större roll. Vem av dina karaktärer gillar du bäst och finns det plats för fler nya karaktärer?
– Just nu finns det ingen plats för fler karaktärer. Jag måste erkänna att jag börjar bli väldigt svag för Eden. Hon är förbannat cool! Mitt hjärta ömmar förstås även för Fredrika. Det var ju med henne som allting började.
Hur ser skrivprocessen ut från idé till färdig bok?
– Jag får en idé. Jag låter den växa och liksom bli varm och genomtänkt. Och sedan skriver jag. Eftersom jag jobbat heltid samtidigt som jag skrivit, har jag inte haft tid att ta mig an ämnen som krävt en massa research. Jag har blivit bekväm med det arbetssättet. Mina Fredrika Bergman-böcker är inga faktaböcker utan sagor för vuxna.
Hur pass mycket kan du använda dig av erfarenheter från dina tidigare yrken i ditt skrivande?
– Väldigt lite. Det mesta är det ju ändå sekretess på. Det jag kan om polisarbete har jag förstås lärt mig på Säpo, men det är också allt. De specifika fallen är helt produkter av min egen fantasi. När jag skrev Paradisoffer lät jag mig inspireras av mitt jobb som terrorexpert i Wien. Men det var fortfarande en rakt igenom påhittad historia.
Hur känns det att se sina böcker utgivna på andra språk? Vad har du fått för mottagande?
– Det är fantastiskt att få se böckerna på så många språk! Jag reser mycket och brukar smyga runt i bokbutiker på flygplatser och spana efter dem. Mottagandet har generellt sett varit väldigt bra. Det känns hur stort som helst att t ex Askungar vid ett tillfälle var listetta i Taiwan.
Hur ser (skriv)planerna ut nu?
– Jag har nyss skrivit klart en ny kriminalroman och även en ny barnbok. För tillfället skriver jag på en novell samt en fackbok om migration och integration. Om jag ska kunna fortsätta att skriva på heltid, måste jag bredda mitt skrivande till att också omfatta mer intellektuella texter.