Följ oss på sociala medier:
”Bästa boken i serien. Läs!”Läs mer
”Det är lågmält beskrivet, med en stor portion humor där även det allva...”Läs mer
”Hem till Appleby Farm är charmig och livsbejakande, människorna på gå...”Läs mer
”Det hade kunnat bli dyster läsning om det inte var för Sara...”Läs mer
”Det är humoristiskt och välskrivet på Emma Hambergs eget livsbejakande...”Läs mer
”En mordgåta rullas upp, långsamt och nervkittlande… En verklig bladvän...”Läs mer
” ....debutdeckare med en intressant story om hemligheter och trauman. ...”Läs mer
”Författaren beskriver trions liv på ett medryckande och genomarbetat v...”Läs mer
”Actionfylld militärthriller med internationell atmosfär. Det är verkli...”Läs mer
”Jagformen har gjort Jan Guillou gott. Riktigt gott. ... Guillous som a...”Läs mer
”... svindlande tempo och överraskningseffekter. ... hon har aldrig var...”Läs mer
”Historieskrivningen ... är en kulturgärning av rang.”Läs mer
”Sara Lövestam är halsbrytande rolig, med en förmåga att skriva lätt oc...”Läs mer
”Projekt jul är en välskriven feelgood om känslor av utanförskap och hu...”Läs mer
”Björn Paqualin är också manusförfattare. Det märks. Hans formuleringar...”Läs mer
”"Vem fan är du" borde läsas i alla politiska partier idag. Förutom att...”Läs mer
”Romanen är en riktigt fartig och rolig skröna ... Här finns några rikt...”Läs mer
”Här får ni massor av spänning i en underbar förpackning. Passar alltså...”Läs mer
”Wollin skriver på ett sätt som jag skulle kalla effektfullt. Varje men...”Läs mer
”Boken handlar om sorg, depression, psykoser och övernaturliga fenomen....”Läs mer
”Att bokens undertitel är "Skriftställning 2005-2021" måste förstås läs...”Läs mer
”... en övertygande comeback. Miljöskildringen imponerar, liksom gestal...”Läs mer
”Wow vilken fantastisk bok! Birgitta tillhör en av mina favoritförfatta...”Läs mer
”...en mysig roman, en sådan som man behöver ibland. Jag gillar också a...”Läs mer
”Intrigen fängslar från början till slut trots många förgreningar. Det ...”Läs mer
”Thunberg Schunkes kriminalromaner är alltid ambitiösa med intriger som...”Läs mer
”Rappt och trovärdigt berättat om en tragisk verklighet som snart ingen...”Läs mer
”Detta är en gripande skildring om det sociala arvet, barnlängtan, hopp...”Läs mer
”Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är...”Läs mer
”Intressant och angelägen läsning är det, för än finns förhållanden att...”Läs mer
”Idag Dör Alla Gudar av Mattias Leivinger och Johannes Pinter är en spä...”Läs mer
”...kapitel för kapitel skruvas spänningen upp och till slut är jag hel...”Läs mer

Hjärta av jazz i bokhandeln

Nu finns Sara Lövestams fjärde roman Hjärta av jazz i bokhandeln. På sin hemsida svarar Sara Lövestam på åtta frågor som man sällan får som författare.

14 augusti utkommer Sara Lövestams roman Hjärta av jazz. I romanen får vi träffa femtonåriga Steffi, som pinas av sina klasskamrater och finner tröst i Povel Ramel. En dag går hon förbi samhällets ålderdomshem och får plötsligt höra Povel Ramel genom ett fönster. Där inne sitter Alvar, nästan nittio och med solklara minnen från en tid när kriget rasade i Europa och jazzen var farlig – och lockande.

Hjärta av jazz är en varm berättelse om oväntad vänskap och är Sara Lövestams fjärde roman efter Udda (2009), I havet finns så många stora fiskar (2011) och Tillbaka till henne (2012) . På sin hemsida har författaren intervjuat sig själv och formulerat åtta frågor man sällan får som författare.

Här får du ett smakprov på dessa frågor, men hela intervjun går att läsa här – på Sara Lövestams hemsida.

Vad trodde du att din senaste bok skulle handla om, innan du visste bättre?

– Jag trodde att den skulle handla om Povel Ramel. Jag läste biografier, letade bilder på inspelningsstudior, skrev ned sångtexter som inte fanns på nätet, kontaktade experter. Men boken visade sig handla om Steffi och Alvar, och det är inte förrän i slutet man förstår precis hur lite den handlar om Povel Ramel.

Hur peppar du dig själv när du tvivlar på din egen berättelse?

– Ibland funkar det att ta ett steg tillbaka och titta på berättelsen i dess helhet, fundera på vilka kärnpunkter den har och vad jag vill få fram i karaktärerna. Ofta räcker det för att nya tankar, och inte minst viss entusiasm, ska sippra fram och så småningom ta över så att jag kan fortsätta. I andra fall kan jag få styrka av att läsa tidigare läsarreaktioner, mejl och kommentarer som talar om för mig att jag inte är ute och cyklar med mitt skrivande. Att det finns en mycket trogen skara läsare och att jag, precis som de, borde lita på att jag har något bra att komma med. När detta har lugnat mig går jag tillbaka till steg ett (steget) och sedan brukar det kännas okej. Om jag inte inser att jag faktiskt skriver en skitberättelse. I så fall slänger jag den och börjar på en ny.