Följ oss på sociala medier:
”Författaren är väl insatt i tidsandan och kvinnohistorien. Mönstret le...”Läs mer
”Sara Lövestam är en gudabenådad ciceron i vårt svenska språk, och tack...”Läs mer
”Romandebutanten Moa Gammel Ginsburg lånar Hjalmar Söderbergs hundra år...”Läs mer
” Författaren behärskar sitt hantverk. ... Jonasson låter sina skrönor ...”Läs mer
”Återigen har författar- och advokatparet skrivit en roman om händelser...”Läs mer
”Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift....”Läs mer
”Det är verkligen rappt berättat och det märks att författaren inte vil...”Läs mer
”Johan Erlandsson, till vardags journalist på Kommunalarbetaren, har gj...”Läs mer
”Oerhört spännande hela vägen in i mål.”Läs mer
”Min alltför vackra syster är i likhet med Historien om en anständig fa...”Läs mer
”Att gestalta troll trovärdigt är inte det enklaste, men de här författ...”Läs mer
”Boken Lärarinnan är både allvarlig och rolig. Och den är både tankeväc...”Läs mer
”Patos. Det är drivet och limmet i "De rättslösa". ... De rättslösa dra...”Läs mer
”Personligt och berörande. Inspirerande!”Läs mer
”Den är jättehärlig … Solstolsläsning! … det är lite feelgood, den bjud...”Läs mer
”Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan o...”Läs mer
”"Drönaren" har utsetts till Norges bästa kriminalroman 2019 och det ha...”Läs mer
”I år skulle den brittiska deckardrottningen ha fyllt 130 år. Kristina ...”Läs mer
”Intressant! … Lärorikt. Och en mycket viktig bok för att förstå högerp...”Läs mer

”Nästan lite sentimentalt roligt”

I Blå stjärnan är vi kvar under andra världskriget, men med döttrarna Lauritzen i centrum. Dessutom gör Jan Guillou ett gästspel i sin mästargenre – spionromanen. 

Nu finns Jan Guillous nya roman Blå stjärnan i bokhandeln. Blå stjärnan är den femte delen i romansviten Det stora århundradet efter framgångarna med Brobyggarna, Dandy, Mellan rött och svart och Att inte vilja se.

Blå stjärnan utspelar sig under samma tidsperiod som Att inte vilja se men denna gång kliver den nya generationen Lauritzen fram. I centrum står äldsta dottern Johanne som nu befinner sig i Stockholms illegala värld av spioneri, svek och förräderi, rekryterad av den brittiska spionorganisationen SOE.

Efter en rad spektakulära sabotageinsatser får hon ansvar för den största och viktigaste operationen: att rädda Norges judar på flykt undan Förintelsen. Britternas kodnamn för Johanne Lauritzen är Blå stjärnan.

Vi ställde några frågor till romanaktuella Jan Guillou:

Den femte delen i berättelsen om familjen Lauritzen utspelar sig under andra världskriget, precis som Att inte vilja se. Varför valde du att göra så och hur var det att skildra denna tid i två böcker, ur flera perspektiv?

– Även om handlingen utspelar sig i samma familj och i samma tid så är perspektiven helt skilda i Att inte vilja se och i Blå stjärnan. I förra berättelsen handlade det om en äldre mans ovilja att ta till sig verkligheten och därför heller inte förstås någonting av vad som händer i kriget. I Blå stjärnan är perspektivet det rakt omvända, Lauritz två döttrar, Johanne och Rosa, är hans raka motsats och kommer därför att både se och förstå allt det som fadern inte hade en aning om. Att blanda båda de perspektiven i en dubbelt så tjock bok hade blivit alldeles för rörigt.

Spionromanen är lite av ditt specialområde – hur var det att återse genren?

– Nästan lite sentimentalt roligt. Spioneriets teknik under andra världskriget är ju jämförelsevis lätthanterlig, en modern spionroman med alla datorer skulle lätt bli oöverskådligt krånglig både för författare och läsare.

Denna gång är huvudpersonerna Lauritz döttrar – Johanne och Rosa Lauritzen. Hur var det att skriva en spionroman ur ett kvinnligt perspektiv?

– Urkul. Av olika skäl har mina berättelser nästan alltid präglats av ett strikt manligt perspektiv. Det var mycket nöjsamt och intressant att vända helt på den steken. Som en senior man kan jag ju också med lätthet tillåta mig att driva med allt manligt och då erbjuder det kvinnliga perspektivet många humoristiska möjligheter. Det är dessutom tacksamt att med hjälp av kvinnliga erfarenheter försöka ta ner några av andra världskrigets självutnämnda manliga svenska hjältar på jorden.

Vad har varit roligast och vad har varit den största utmaningen under arbetet med romansviten Det stora århundradet?

– Roligast hittills var just att vända uppochner på berättelsen genom att ta till ett  kvinnligt perspektiv i årets bok. Den största utmaningen är hela tiden att försöka suggerera sig till att man befinner sig där just då och inte har ett historiskt facit.

Kan du berätta något om nästa del?

– Då hamnar vi i det Kalla krigets 1950-tal. Den stora frågan för mig att försöka besvara blir hur det gick till när Sverige bytte från att vara ett helt tyskorienterat land till att bli ett angloamerikanskt. Vad betydde Hollywood? Vad betydde rockmusiken? Vad betydde alla obehagskänslor kring det tyska?

>> Läs mer om Blå stjärnan