”Överraskas av vad som skrämmer mig”
Nu finns Kristina Ohlssons skräckroman Sjuka själar i din bokhandel. En bok hon själv blev rädd av och tyckte var spännande att skriva.
Efter flera hyllade kriminalromaner och barnböcker utkommer nu Kristina Ohlssons första skräckroman, Sjuka själar. En kuslig och spännande bladvändare om gamla hemligheter och händelser som kommer till ytan igen.
Lukas försvinner strax innan studenten och hittas medvetslös ett par veckor senare, utan några minnen av händelsen. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt – men inte kommit tillbaka. Tio år senare återvänder Lukas till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Men huset väcker stark oro hos Anna som snart förstår att det finns någon som vill dem riktigt illa. Vettskrämd försöker hon rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?
Vi ställde några frågor till Kristina Ohlsson om den nya romanen:
Sjuka själar är din första skräckroman – hur var det att skriva den jämfört med dina tidigare böcker?
– Spännande! Eller – det är alltid spännande att skriva. Men det var coolt att testa en delvis ny genre. Skräckgenren har ju en del gemensamt med både deckare och thrillers, men det som skiljer dem åt är att en skräckbok kräver en högre grad av spänning, det ska kännas otäckt eller obehagligt praktiskt taget oavbrutet. Därför måste man ganska snabbt skapa rätt stämning och sedan hålla (eller eskalera) den under resten av boken.
Varifrån fick du inspiration och idéer till handlingen?
– Jag svarar som jag brukar: ingen aning. Alltihop började med Lukas och att han skulle återvända till Kristianstad. Sedan började jag fundera över vad som hänt honom och varför han hållit sig undan. Och så växte historien fram steg för steg.
Vad läser du själv inom skräckgenren?
– Alltså, egentligen tycker ju jag att det bara är Stephen King och Ira Levin som är riktigt, riktigt bra. Sedan är jag ständigt på jakt efter fler starka namn inom skräckgenren och läser därför gärna så många andra författares böcker som jag hinner. John Connollys De som dödar var ett mästerverk, precis som Ruinerna av Scott Smith.
Som läsare får man lätt kalla kårar under läsningen – hur var det då att skriva boken? Blir man inte rädd?
– Klart jag blir rädd! Det måste jag bli – allt annat är tjänstefel. Den som till exempel försöker skriva en rolig bok måste själv skratta högt. Annars känns det ju ganska dumt att hoppas att någon annan kommer att göra det …
Vad är det läskigaste du vet?
– Oj, svår fråga. Jag blir ofta överraskad av vad som skrämmer mig. Scott Smiths Ruinerna handlar till exempel om oerhört farliga växter. Inget jag skulle ha gissat att jag skulle gå igång på, men tänk så fel jag hade. Samma sak med Rosemarys baby. Aldrig att jag trodde att jag skulle älska en berättelse om en kvinna som tvingas bära Satans barn så mycket.
Sjuka själar finns i din bokhandel nu och lördag 23 januari besöker Kristina Ohlsson Akademibokhandeln City på Mäster Samuelsgatan i Stockholm för att berätta mer om romanen.