Johan Ripås om romandebuten

Jag växte upp mellan flower power och stjärnornas krig. I skolan sa fröken att vi bodde i världens bästa land. Alla andra länder var konstiga, på sina egna konstiga vis. Vi svenskar var de enda i världen som klarade av att stå i kö och rösta på rätt politiska ledare.

Jag växte upp mellan storstad och skärgård, som Nacka kommuns slogan löd. I stort sett hände ingenting där vi bodde. Socialdemokraterna var partiet och Olof Palme var evig statsminister. Samhället vi levde i var färdigbyggt och inte ens punkarna hade något vettigt att revoltera mot, så de gick ner till badplatserna och drack öl för att det var roligt helt enkelt.

Jag växte upp helt utan litterära influenser. I min familj läste vi Aftonbladet och tittade på Razzel på teven. Att odla en konstnärlig ådra var tramseri och ett lika stort fall utanför normen som att bli moderat och egenföretagare. Det närmaste jag kom de sköna konsterna var när jag tvingades spela blockflöjt i skolan. När det var dags för gymnasium valde jag el-tele, trots att mitt bästa ämne var svenska språket. Det var först när jag var en bra bit över tjugo år som jag blev den förste någonsin i vår släkt att träda över tröskeln till ett universitet.

Det kanske inte är så konstigt att det dröjde innan jag vågade mig på något så tidsödande och praktiskt värdelöst som skrivande. Och det krävdes ett avstånd till Sverige. Min bok Forever young är skriven i nitton länder, inget av dem Sverige. Under mina resor som Afrikakorrespondent för Sveriges Television väcktes en lust och ett mod att skriva skönlitterärt. Men inte om Afrika, utan om det märkliga långsmala landet nära Nordpolen som jag växte upp i.

Johan Ripås

Ur Svensk Bokhandels Höstens böcker 2016

Läs mer om Forever young här!