Tio år som globalt fenomen
Jonas Jonasson är tillbaka med en lika underhållande och knivskarp berättelse som vanligt. I Hämnden är ljuv AB får vi möta karaktärer att både älska och hata, och som på ett eller annat sätt strålar samman genom bokens centrala tema: hämnd.
Med sin femte och senaste roman Hämnden är ljuv AB firar Jonas Jonasson tio år som globalt fenomen. Under tio år har hans fyra böcker sålts i sexton miljoner exemplar och hans dedikerade läsare återfinns i världens alla hörn. Varje morgon vaknar han upp till nya meddelanden från läsare som på olika språk deklarerar sin kärlek till hans berättelser och karaktärer, något som han värderar högre än begåvade recensioner i stora dagstidningar.
År 2009 väcktes Jonas författarkarriär till liv tillsammans med karaktären Allan Karlsson, men författaren i honom hade levt mycket längre än så. Redan i nionde klass uppmuntrades han av sin svensklärare att satsa på skrivandet, och Jonas visste redan då att han skulle bli författare. Men först skulle han bli journalist, starta och driva ett framgångsrikt mediebolag, gå in i väggen och sälja både bolag och bohag. Med en massa tid och pengar till sitt förfogande åkte han till Schweiz för att äntligen skriva klart den bok som han flera år tidigare hade påbörjat. Boken kom att bli känd som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och blev den mest sålda romanen i Sverige år 2010 (och även 2011, om vi ska vara noga).
Hämnd som koncept
Efter det har vi fått lära känna fler av Jonas galna och härliga karaktärer. I hans senaste bok, Hämnden är ljuv AB, får vi bland annat möta en mycket ambitiös entreprenör som börjar fundera kring konceptet hämnd. Kanske skulle det faktiskt kunna vara en affärsidé att ta en saftig timlön för att hämnas oförrätter åt andra? Har man exempelvis en granne som beter sig illa och vägrar ställa sina soptunnor rätt, och den här grannen har ett älskat morotsland, skulle man kunna tänka sig att plantera en häck med enbuskar på sin egen tomtgräns. De växer extremt långsamt, men inom 25 år är de nog så pass höga att den dumme gubben inte har en solstrimma i sitt morotsland.
– Jag är själv ingen förespråkare av att praktisera hämnd, men det finns så mycket humor i konceptet. Hämnd kan vara klumpig och meningslös, men den kan också vara finurlig och komisk.
I Hämnden är ljuv AB får vi träffa en skrupelfri konsthandlare (som inte vet det ringaste om konst), ovan nämnda entreprenör, en massajkrigare tillika medicinman på villovägar i Stockholm, och ett ungt par som har alla skäl i världen att söka hämnd. Resultatet blir en varm, och stundtals hysteriskt rolig, berättelse om hur ett gäng människoöden flätas samman på det mest oväntade vis.
Kärleken till den fria konsten
Jonas har gjort sig känd för sin berättarglädje, men också för att, mellan de komiskt formulerade raderna, bjuda på träffsäkra och tänkvärda samhällsfenomen. Hämnden är ljuv AB beskriver Jonas som en hyllning till den fria konsten. Centralt i boken är två konstverk som kanske är målade av Irma Stern, kanske är förfalskningar. Kanske är de värda tre miljoner pund, kanske inte mer än en tusenlapp. Och vem som äger dem är högst oklart.
– Boken blir en hyllning till den fria konsten, journalistiken, universiteten, vad du vill, som i allt större grad hotas eller sätts under press. Misshagliga filmer förses med varningstexter i Polen, universitet jagas närmast ut ur landet i Ungern och i Kina uttrycker den yttersta ledningen att konstens huvudsakliga syfte är att tjäna nationen. Vi behöver inte ens lämna Sverige för att höra representanter ur riksdagspartier ha synpunkter på vad som är god konst. Där har vi allvaret mitt i glädjen.
Lär känna karaktärerna
Jonas beskriver sin skrivprocess som en bussresa. När han börjar skriva på en ny roman har han alltid busslinjen klar för sig – han vet vid vilken hållplats han ska starta och var han ska sluta och han känner till ett antal givna hållplatser längs vägen. Resten växer fram under resans gång och texten utvecklas i samarbete mellan honom och karaktärerna.
– Jag lär känna karaktärerna under resan. Efter kanske 300 sidor känner jag karaktären bättre och kan då inse att “nämen, det där han sa på sidan 19 stämmer ju inte alls överens med hans personlighet”, och då får jag gå tillbaka och ändra. Jag fick ändra flera karaktärer i den här boken, bland annat medicinmannen som till en början faktiskt blev för lik Allan Karlsson.
Ny busslinje
Han har ännu inte gett upp hoppet om att, genom sina böcker, göra världen lite bättre. Med en annorlunda höst utan turnéer runt om i världen har han redan ritat ut nästa busslinje.
– Jag har visserligen sålt sexton miljoner böcker, men inte sjutton har det hjälpt. Min betydelse är nog minst sagt begränsad, men jag har i alla fall roligt medan jag arbetar. Kanske borde vi egentligen sitta och gråta åt utvecklingen i världen, men det hjälper ju inte. Det hjälper kanske inte att skratta heller, men det är i alla fall lite roligare.
Uppvuxen: Växjö.
Bor: Flyttat från Gotland till Stockholm.
Familj: Maka och en son.
Gör: Författare och journalist.
Aktuell med: Hämnden är ljuv AB
Bok jag oftast rekommenderar: Röde orm av Frans G. Bengtsson eller Varats olidliga lätthet av Milan Kundera.
Karaktär jag skulle vilja äta middag med: Gud, vad du är besvärlig! Ett personlighetsdrag i mig som jag tror även genomsyrar mitt skrivande, är att jag inte har några idoler. Jag ser inget självändamål i kändisskap och jag blir inte imponerad av någon på grund av titel eller position. Med detta sagt skulle det ändå vara väldigt intressant att ta en öl med Angela Merkel. Och om jag ska välja en fiktiv karaktär blir det Arne Anka.
Bok jag älskade som barn: Jag läste Barnens ö med P.C. Jersild som ung, kanske lite tidigare än vad jag borde ha gjort. Det är ju ingen barnbok, namnet till trots. Men jag tyckte mycket om den.
Sveriges bästa författare är: August Strindberg.
Brukar du läsa ut böcker som du inte gillar? Nej. Och jag klarar inte av att läsa en bok som är dåligt översatt. Den kan vara bra, men är den dåligt översatt slutar jag på sidan 17.
Jag sorterar min bokhylla utifrån: I flyttkartonger just nu. Normalt sett sorterar jag dem nog rent estetiskt, och då utifrån storlek. Jag vill inte att det ska spreta upp.
E-bok och ljudbok eller fysisk bok? Fysisk bok.
Pocket eller inbunden? Pocket – inbunden är så klumpig och svår. ”Pocket med stor text, svarar den gamle.”
Bokmärke eller hundöra? Hundöra, till min sons förskräckelse. Jag går hårt åt mina böcker, det ska synas att de är lästa.
Spara utlästa böcker eller lämna bort dem? Jag sparar dem.