Beck fyller 100 år!

Klockan var en kvart över fem på morgonen och det regnade. Martin Beck borstade tänderna länge och omsorgsfullt för att få bort blysmaken ur gommen och det verkade som om han skulle lyckas. Sedan knäppte han kragen och knöt slipsen och tittade håglöst på ansiktet i spegeln. Ryckte på axlarna och gick ut i hallen, fortsatte genom vardagsrummet, såg längtansfullt på den halvfärdiga modellen av skolskeppet Danmark, som hade sysselsatt honom alldeles för länge kvällen innan, och kom ut i köket. Hela tiden rörde han sig mjukt och tassande, delvis av gammal vana, delvis för att inte väcka ungarna.

I ovanstående citat från Roseanna (1965) får vi för första gången möta Martin Beck och det är genom hans ögon vi sedan får se Sverige i tio böcker under tio år.

Journalisten Johan Erlandsson beskriver Martin Beck i Boken om Beck och tiden som for (2020) som en polis med uppdrag att utreda mord, men också som en polis som inte gör speciellt mycket. Han tänker. Och han är en mycket alldaglig person.

Bagarmossmorgonen i Roseanna är alltså första gången vi får möta Martin Beck i serien. Magert ansikte, gråblå ögon, bred panna, högt hårfäste med bakåtstruket mörkt hår, kraftig käke med rena vita tänder. En del kvinnor tycker att han är snygg, berättar författarna, men de flesta ser mest en alldeles ovanligt vanlig man i 40-årsåldern. Martin Beck åker tunnelbana trots att han avskyr det, han röker Floridacigaretter, det mest ohippa märket, i dag kanske jämförbart med gula Blend. Martin Beck är lite av mannen utan egenskaper, det är de andra i poliskollektivet som ger färg.

Sjöwall Wahlöö skrev mellan 1965 och 1975 de tio polisromanerna om Martin Beck. Nästan sextio år senare fortsätter böckerna att fascinera och har blivit klassiker inom deckargenren. Böckerna är översatta till cirka 40 språk och har sålt i miljontals exemplar. De har filmatiserats både i Sverige och utomlands och tv-serien Beck finns i hela 46 långfilmslånga avsnitt.