Nu finns Tillbaka till henne i pocket (2012)

I Piratförlagets julkalenders tjugonde lucka hittar vi Sara Lövestam. När hennes tredje bok, Tillbaka till henne, kom ut i våras kallades Sara Lövestam bland annat för ”nästa stora romanstjärna”. Nu finns Tillbaka till henne även som pocketbok. 

När Sara Lövestam skriver en bok, gör hon alltid mycket research. Under arbetet med Tillbaka till henne hade hon bland annat mycket kontakt med KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek och använde sig av tidningarna Rösträtt för kvinnor.

I den tjugonde luckan berättar Sara Lövestam mer om arbetet bakom en bok, samt delar med sig av en del av det material hon använt för just Tillbaka till henne.

– – – Bilder och länkar kommer från KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek. Klicka på bilderna för att läsa hela tidningen! – – –

Hur går du tillväga för att göra research? 

– Jag börjar gärna med att läsa in mig, både för att samla fakta och skapa mig en känsla kring den tid eller det område som min berättelse ska utspela sig i. För att förbereda mig för att skriva Tillbaka till henne läste jag bland annat korrespondensen mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander, en avhandling om några centrala kvinnor i rösträttsrörelsen och en tjock bok om Tierp vid sekelskiftet. När jag har läst in mig så mycket så att jag känner mig förberedd, kastar jag mig in i min egen berättelse, och sedan gör jag fortlöpande research när det behövs. Och när man skriver historiskt behövs det ofta många gånger i timmen.

Hur mycket tid lägger du ner på research? 

– Det är svårt att uppskatta, eftersom mycket research görs i samband med att jag skriver. Det kan vara så att Signe i min bok ska gå och lägga sig, och jag blir plötsligt ställd kring hur hon gör med dörren. Låser hon, eller haspar hon den? Hade man hasp eller lås på insidan av den typen av hus som en folkskollärarinna rimligtvis bodde i år 1906? Så jag sätter mig och googlar tills jag hittar informationen, det kan ta fem minuter eller en hel timme. Ibland måste jag gå till biblioteket, och ibland måste jag ställa frågor på internetforum eller ringa till myndigheter. Vissa sidor i boken har krävt en hel dags researcharbete bara för några små detaljer – och det ironiska är sedan att researchen helst inte ens ska märkas när man läser boken.

Hur sållar du bland materialet?

– Jag sållar skoningslöst och kraftigt. Jag är skönlitterär författare, inte fackboksförfattare, och all information som inte gagnar berättelsen får inte vara med. Hur intressant och överraskande den än är. Jag brukar ägna mina föreläsningar åt att uppmuntra folk att läsa svensk telefonhistoria eller gå in på GU:s hemsida och läsa alla inscannade nummer av Rösträtt för kvinnor, för att få läsa det som jag själv har läst och imponerats/förundrats/utbildats av. Det är ytterst lite ren fakta som kommer med i boken, men jag måste ha den för att själv kunna skriva den och göra den trovärdig.

Vad är häftigast med att göra research? 

– Att det är en historiekurs som jag ger mig själv. Jag får inga högskolepoäng och tentar inte av någonting, men när jag själv ska jämföra researcharbetet med något så är det att skriva motsvarande en kandidat- eller magisteruppsats – i det här fallet i ett ämne som vi får ”levnadsvillkoren för lärarinnor, rösträttskvinnor och lesbiska i början av 1900-talet”. Och i och med kunskapen jag får, så kan jag lättare se min egen plats i historien. Research gör det lättare för mig, rent personligen, att orientera mig i världen.

Hur rekommenderar du att man börjar om man vill grotta ner sig i ett ämne, men är helt nybörjare?

– Det beror ju helt på vad man ska skriva om, men jag har märkt att ett bra ställe att börja på om man verkligen inte har en aning är att läsa texter skrivna för, eller faktiskt ibland av, elever på högstadiet eller gymnasiet. Man behöver en övergripande bild innan man kan gå in på detaljer, och lärobokstexter ger ofta just en sådan bild. Därifrån kan man gå vidare, ta fasta på de delar man vill veta mer om och gå in på temasidor på nätet eller på bibliotekets hemsida för att se om det finns en bok om just dessa saker. Det gör det nästan alltid. När det gäller detaljer, är mitt tips att vara kreativ i sina tankebanor. När jag behövde veta hur en person i min roman skulle gå tillväga för att skaffa glasögon år 1908, fanns det ingenting på biblioteket och jag hittade ingenting på vare sig svenska eller engelska sidor på nätet. Däremot hittade jag ett internetforum för optiker, där jag ställde min fråga och snabbt fick svar av två historieintresserade optiker. Folk vill väldigt ofta hjälpa till med sina kunskaper, det ser du om du läser ”tacket” i slutet på Tillbaka till henne.

Läs även:
* Om arbetet ute i landet
* Fru A. och Fru B. språka rösträtt
* Hur det ter sig i verkligheten

Ur Piratförlagets julkalender 2012

Läs också:
1/12: Så firar Mikael Niemi jul
2/12: Lena Ebervalls bästa pynttips
3/12: Al Pitcher skildrar en svensk decemberhelg
4/12: Piratförlaget skänker pengar till Stockholms Stadsmission
5/12: Lyssna på Piratförlagets eget julsoundtrack!
6/12: Emma Hambergs smaskiga julrecept
7/12: Fredagstävling: Vi lottar ut kriminalromaner
8/12: Nyskriven deckarnovell av Helene Tursten
9/12: Detta läser Jan Guillou i jul
10/12: Lasse Berghagens bästa julminne
11/12: Kristina Ohlssons godast julrecept
12/12: Läs ett kapitel ur Mark Levengoods Rosor, min kära, bara rosor
13/12: Så firar Martin Beck jul
14/12: Fredagstävling: Vi lottar ut tre böcker!
15/12: Malin Persson Giolitos Julpavlova
16/12: Så firar Ewert Grens jul
17/12: Kom igång med nyårslöfteslöpningen med Martina Haag
18/12: En lyckad jul för Katerina Janouch
19/12: Sara Kadefors senapsgravade strömming
21/12: Piratförlagets juligaste film- och boktips!